Vamäxan Sarah

Superbra!!

SuperAwesomeMegaBra!
Meeer!

AWWWW!!! så braaaa!!!!

wonderful!

Awesooooome! ♥

Jättebra

SUPERBRA! Du skriver jättemegasuperfoxyawesomeniceigt bra min käraste Linn!
Du kommer att bli en berömd författare när du blir stor.
Och detta är inget man kan beskriva i ord, du skriver för bra för att det ska vara sant! ^_^
Du är J.K's försvunna syster eller nått. Du är awesome på att skriva helt enkelt.
Det var allt jag ville säga!

Nu delar jag kapitlet i hälften, eftersom det skulle bli alldeles för långt annars!

TACK UNDERBARISAR! ♥ ♥♥

Kapitel.10

Jag vågade inte titta upp igen förens jag kände att jag inte var yr längre. Då tittade jag lite förskräckt upp och såg till min förvåning att vi stod mitt på en gata med massor med folk som sprang omkring och skyndade sig för att få sig köpta allt.
Jag såg också att det fanns massor av olika affärer. Olivander, Weasleys Vassa Varor, Kittelbutiken, Den Läckande Kitteln och mycket mer. Nu blev jag nervös. Skulle vi måsta välja en av alla de här? Eller? Jag ville i alla fall fara till alla, och ändå hade vi ju bara en timme på oss!
”Okej, var ska vi börja?” frågade mamma och rotade fram ett brev. Men inte vilket brev som helst, utan det stod Beauxbatons akademi för magi på det, och jag förstod var i från mamma hade fått det. Vissa saker visste jag i alla fall. Som att när man kom in i någon sorts skola som helst, fick man ett brev. Och nu hade jag tydligen fått ett.
”Det där är ju mitt brev!” sa jag argt och försökte rycka det ur min mammas händer, hon bara skrattade och höjde handen så att jag omöjligt kunde nå den.
”Du skulle ändå bara tappa bort den” snäste hon och hånlog. Jag blev som förlamad och tittade mig omkring efter min verklige mamma. Men jag hittade henne inte, det här var inte min mamma! Hon skulle aldrig, aldrig göra så här! ”Men gumman! Det ser ut som om du har tappat din favorit nalle! Vad är det?” frågade mamma i vanlig samtals röst, jag spärrade upp ögonen och undersökte henne noga.
”Vad gör du?” frågade jag förvånat. Men mamma bara suckade.
”Det har vi inte tid med nu!” svarade hon i den där underliga damrösten igen. ”Nu måste vi fara och köpa dina böcker!” sa hon lite nervöst, och jag visste hur hon kände det, jag kände precis samma sak. Som om vi inte skulle hinna på en timme annars. ”Så, vad ska vi börja med?” frågade mamma medan hon började gå.
”Vi kan väl gå in dit och titta?” frågade jag och pekade på en butik som liknade en bokhandel. Hon nickade och vi gick in i butiken. Butiken hette tydligen Flourish och Blotts. Och när vi kom in såg vi att vi hade haft ganska tur att vi gick in i just den här butiken, eftersom den här butiken var fullastad med böcker.
Det ända man såg var bok hyllor och bokhögar, och sedan var där en soffa som det satte en ung flicka på, och ett bord med en stol och en kassaapparat på. Vi gick fram till bordet och väntade på att det skulle komma någon som kunde hjälpa oss med att hitta böcker.
”Jaha. Hur kan jag hjälpa er då?” frågade en gammal dam till oss och mamma log svagt.
”Jo, vi skulle vilja ha de här böckerna” började mamma och grävde i fickan efter brevet med alla mina skolböcker på. Gumman nickade och gick iväg till några hyllor. Medans jag väntade gick jag ut till skyltfönstren och kollade på de andra butikerna.
Jag blev stirrande på en butik som hade ugglor i burar och misstänkte att de kunde sälja djur där.
”Så, här har du alla dina böcker” sa den gamla damen och ger mamma en hög med böcker. Mamma nickar och visar åt mig att vi ska gå ut. Hon lägger ner böckerna i en plastpåse och sedan börjar vi fundera på vart vi ska gå näst.
Vi bestämmer att vi ska gå och leta upp en butik som säljer trollstavar och hittar snabbt till butiken ”Olivanders”.
Vi stiger in i affären och en klocka plingar svagt. Mamma ser sig omkring och sätter sig på en av stolarna som lutade mot väggen. Än en gång väntar vi på att den som äger butiken ska dyka upp.
Jag började gå mot alla dom fina lådorna som var uppradade i bokhyllorna. Men just när jag skulle sträcka handen över den och lyfta på locket hörde jag någon säga: ”Gillar du fenixtrollstavarna?” och vände mig snabbt om för att stå alldeles för nära en gammal och konstig man. Han började föra med en väldigt konstig apparat över mig.
Jag tittade oroligt på mamma som bara nickade lugnt. Så jag stod stilla väntade tills han hade slutat.
”Men ni kom hit för att titta efter en trollstav, va?” frågade han och mamma nickade igen.
”Melanie här ska börja på Beauxbatons, och hon behöver väl en trollstav” sa mamma vänligt och den gamla manen som jag nu förstod måste vara Olivander, nickade förstående. Först förstod jag inte vem mamma menade, men sen förstod jag att det var mig hon menade. Jag kunde ju såklart inte gå ut och säga att jag hette Sarah Amber heller. Jag skulle säkert också heta Melanie på Beauxbatons också.
”Men då så” sade Olivander och knäppte dumt med fingrarna. Och genast dök ett flygande måttband upp och började meta avståndet från min axel till fingertopparna. ”Så du ska till Beauxbatons? Det är ganska ovanligt” pratade Olivander på. Jag lyssnade knappt, för intresserad av det flygande måttbandet som just nu mätte avståndet mellan mina näsborrar.
”Nu räcker det” sa Olivander och måttbandet slutade genast med att meta, och föll sedan platt ner på bordet framför mig. ”Den här kanske fungerar” mumlade Olivander för sig själv. Och räckte över mig en låda, jag tog ut trollstaven därifrån och tittade undrande på mamma.
”Öh, vifta med den” mimade mamma med läpparna och jag svängde med trollstaven och jag tittade förskräckt upp när jag förde hur det sprutade ut gnistor ur trollstaven.
”Vad gjorde jag?” frågade jag lite rädd.
”Det var inte du som gjorde något, den har valt dig nu” sa Olivander och log mot mig. ”Kom ihåg att det är trollstaven som väljer oss, inte tvärt om. Vi har ingen makt över dem om de inte vill att vi ska ha det” förklarade Olivander och jag såg oförstående på honom.
Mamma ställde sig upp och betalade 7 gelloner för trollstaven och sedan gick vi därifrån.
”Nå, då ska vi se” funderade mamma. ”Vi har köpt böcker och en trollstav. Då måste vi skaffa dig en klädnad” sa mamma och tittade runt på gatan. Var kan dom köpa kläder till Beauxbatons? Jag visste att det var mer populärt att fara till Hogwarts, men någonstans måste de ju sälja kläder till Beauxbatons, eller?

---
Resten kommer senare!

SUUUUUPPPEEEERRRDOOOOPER!

Ny läsare =) *bevakar*