Ron tänker tillbaka

Snacka om talang!

Fångar läsaren!

Att den gör!! ;D

Superbra!

Tack igen för allt stöd!

Mer kommer, förmodligen imorgon

Den är ju skittttt bra ♥

Meeeeer

Jättebra :3

Mer nuu
Du äger jue

Kapitel 13 - Likt lekande barn

- Vänta, gå inte så himla snabbt. ropade Ron efter de fyra. Till och med Martin var snabbare än honom. Visst han kunde medge att han inte var i toppform, han tränade sällan och gick oftast bara när han var tvungen men ändå, en gammal man gick snabbare. Då var det ganska illa var Ron tvungen att medge.

- Vi tänker inte ta det lugnare Ron, vi går redan allt för långsamt, kom igen nu. sa Ginny irriterat. Ron ökade takten men irritationen hängde kvar i luften.
Dom hade kommit en bra bit bort från själva stan, det gick i skogar. Det var mörka, dystra skogar och Ron blev illa till mods. Martin som visste vägen gick längst fram, Harry och Ginny var tätt bakom honom. Sen gick Andy en bit efter men han hängde med bra. Ron där emot tänkte mest på andningen och på mat. Dom hade gått flera timmar utan paus. Alla var utmattade men ingen klagade. Alla tänkte på Hermione och undrade var hon kunde vara, om hon var vid liv ens. Ron speciellt. När han gång på gång bara kom tillbaka till henne i tankarna så ökade han farten. Han gick om Andy, Harry och Ginny. Alla verkade lite chockade över hans plötsliga energi kick men glada. Ron gick med Martin som nynnade på en låt som Ron kände igen. Den enorma skogen var inte lika skrämmande nu, dom traskade på två timmar till.
Men när mörkret kom allt närmre var dom tvungna att börja sakta ner och slå upp tältet. Det var inte svårt och det blev ett stort rymligt tält. Det liknade tältet Rons pappa ägde. Efter dom snabbt kastat i sig mat så var alla helt utmattade och somnade nästan direkt.

Tidigt nästa morgon vaknade Ron av ett skrik. Ett överbedövande skrik. Han tog snabbt tag i trollstaven som var alldeles intill sängen. Reste sig fort och såg sig omkring. Men det var ingen där, han var helt ensam i tältet. Han slet åt sig sin tröja och jeansen från golvet. Tog snabbt på dom och gick ut.

- Vad håller ni på med? ropade Ron och såg Harry och Ginny en bit bort. Ginny började små springa emot Ron med Harry efter sig. Harry skrattade och Ginny såg livrädd ut.
- Knäpphuvudet här, sa Ginny och knuffade till Harry. Tyckte det var jätte kul att skrämma livet ur mig i skogen. Ginny försökte se sur ut men började genast skratta. Harry skrattade fortfarande men slutade när han såg Rons min.
- Jaha, sa Ron och lät irriterad. Han som var livrädd att någon annan hade blivit kidnappad eller värre, mördad kanske. Så lekte dom runt som små ungar i skogen när hans Hermione var borta. Harry harklade sig och Ron förstod att Harry aldrig menat något illa.

- Nej, vi borde börja gå. sa Harry och gick genast in i tältet för att göra allt klart. Ron skulle precis följa efter Harry när Ginny drog i hans arm.
- Förlåt, sa hon. Jag skäms, vi ska hitta Hermione jag lovar. Ron svalde hårt, han såg på sin syster och förstod.
- Det är lugnt, det är bara tungt. sa Ron och vände sig om för att gå in i tältet men Ginny drog i hans arm igen. Hon kramade om honom, en hårt kram. Han kände sig redan trött och tårarna bara forsade ner likt ett vattenfall. Ginny höll om sin bror. Hon kunde inte heller hålla tillbaka tårarna, vem kunde ha gjort så här mot dom? Vem ville se dom i den här smärtan, undrade Ron medans tårarna rann.