Bellatrix dotter

Asbra! Vill verkligen ha mer så du får se till att skriva snart igen!!! Och klart det duger med killarnas synvinkelXD Det var asbra, tycker det är kul att du skriver ur olikas synvinkel!

Bra!!!!

SuperSuper bra.

ohhh, så spännande

Tack alla ´här kommer nästa kapitel =)

Kapitel 8

Ginny:
Nästa morgon när jag vaknade sov fortfarande Harry. Den natten hade jag drömt om Lupin. Jag vet inte varför men jag hade gjort det. Jag slingrade mig ur hans famn, och gick fram till gardroben. Jag valde ett linne, som jag drog över toppen och sen ett par jeans shorts. Håret fick sitta i en hästsvans. Nöjd med resultatet smyg jag ner för trappan för att inte väcka någon annan i familjen. När jag kom ner till köket en stund senare satt redan Lupin där. Han höll i en kaffekopp, samtidigt som han läste en tidning.
”Hej!”, sa jag och satte mig mitt i mot mig.
”Hej Ginny”, sa han och log varmt mot mig medan jag bräde smör på min macka. Lupin hade redan plockat fram frukosten. Jag sneglade på klockan som hängde på väggen. Halv åtta. En jobbig tystnad följde. Jag tog två ost skivor och la på min macka. Under tiden sneglade jag med jämna mellan rum på Lupin. Han var ganska snygg, kom jag fram till. Inte som Harry men ändå… Han hade ett stort ärr som löpte över hans vänstra kind. En liten fjunig mustasch och bruna varma ögon. Men mest gillade jag hans skratt och hur han pratade till mig.
”Vad läser du om?”, frågade jag till sist. Han visade tidningen för mig. Det var en artikel som handlade om en häxa. På den rörliga bilden såg man en gammal häxa med grått hår som stod åt alla hål. Hon hade en ovanligt liten tilltryckt näsa, och hon hade nästan ingen hals.
”Intressant?”
”Nej, inte ett dugg”, flinade han och tittade på mig med sina fina ögon. En liten pirrande känsla tog fart i magen.
”Varför läser du den då?”, jag log mot honom och började pilla lite med håret. Lupin ryckte på axlarna
”Vet inte”, han flinade större. Jag skrattade till.
”Okej”. Lupin hade druckit upp sitt kaffe och reste sig. Snabbt svalde jag resten på min macka, och reste mig också upp. Vi gick ut i trädgården, solen lyste redan i vår trädgård. Jag suckade snart skulle Hogwarts börja igen. Visst gillade jag skolan, men jag skulle hellre stanna hemma… med Lupin. Jag sköt snabbt bort tanken och rodnade lite.

Hermione:
Allt hade varit så perfekt innan vi hörde rösten. Jag stelnade till bredvid Draco. Bellatrix stod i dörröppningen. Hur lång stund hade hon stått där? Hon flinade glatt.
”Vad kommer Mörkrets Herre säga om dig efter det här?”, spann hon.
”Han behöver inte veta något”, sa Draco kallt. Bellatrix la huvudet på sned och blinkade med stora ögon.
”Varför inte?”, hon puttade med läpparna mot honom. Min förlamning bröts.
”Snälla”, bad jag henne.
”Varför skulle jag lyssna på dig?”, hennes svarta ögon vändes mot mig istället. Jag svalde.
”För att du är min mor”, viskade jag. Bellatrix log lite eftertänksamt. Sedan sa hon:
”Skulle du överge Draco för den andra pojken som är här? Många gånger i sömnen har han viskat ditt namn”
”Vad menar du?”, frågade jag förtvivlat.
”Att du är otrogen”
”Nej det andra”
”Ahh, pojken menar du”. Draco såg argt på Bellatrix.
”Du behövde inte säga något”, väste han.
”Vänta!”, skrek jag. Bellatrix och Draco0 hade precis börjat en livlig diskussion. De tystnade tvärt.
”Menar ni att Ron är här inspärrad i en annan källare” De nickade båda. Jag vände mig mot Draco
”Varför har du inte sagt något?”, frågade jag och tittade anklagande på Draco, som skuldmedvetet tittade ner i golvet.
”För att jag inte ville…”, han avbryt sig och tittade bedjande på mig ”För att jag ville ha dig för mig själv”, sa han istället. Jag andades tungt ut och försökte samla mig. Jag kändes splittrad inuit på något sätt.
”Men kommer du säga något?”, frågade jag Bellatrix som stod kvar i dörröppningen och studerade mig.
”Vad tjänar jag på det?”
”Vad vill du ha?”
”Mycket”, hon flinade mot mig. ”Men om vi säger så här. Träffa mig den 18 september i förbjudna skogen” Jag nickade sammanbitet.
”Vi har studie dag då va?” Draco nickade långsamt.
”Jag jag tror det”
”Bra, då säger vi så”. Bellatrix vände sig om och började gå upp för trappan. Jag sjönk ner på golvet.
”Vad ska jag göra?”, frågade jag eländigt. Draco satte sig ner bredvid mig.
”Jag vet inte, men jag tror det är smartas att gå ditt”, sa han långsamt efter att ha tänkt en stund. Han kramade om mig.
”jag älskar dig”, viskade han i mitt hår.
”Och jag dig”, svarade jag och lät mig bli omfamnad.

Ginny:
Jag och Lupin gick bredvid varandra på ängen. De andra hade fortfarande inte vaknat. Jo, pappa men han var på ministeriet. Hela tiden sneglade på honom. Sluta!, befallde jag mig själv, och lyckades slå rekordet. En halv minut. Det här skulle ändå aldrig funka påminde jag mig själv. Jag har Harry, och han har Tonks. Eller, Tonks och han hade inte något förhållande. Men det märktes att de gillade varandra.
”Du gillar Tonks va?”, sa jag, och försökte att inte låta avundsjuk. Han rodnade lite, och såg roat på mig.
”Jaa”, sa han lite väll utdraget ”Varför undrar du?”, han blinkade mot mig.
”Ehh, inget”, sa jag och boxade till honom på armen lekfullt.
”Du gillar Harry”, vi närmade oss en liten bäck jag inte hade sett förut.
”Ja”, sa jag kanske lite snabbt. Just nu visste jag inte. När jag tänkte på Harry kände jag inte den vanliga känslan. Vi satte oss på stranden med fötterna i det kalla vattnet. Han skrattade lite.
”Vadå vet du inte?” Jag rodnade skamset.
”Jag vet inte just nu”, erkände jag.
”Gillar du någon annan också?”, hans ovanligt bruna ögon var fästa på mig.
”Mmm”, var det ända jag fick ut.
”Får man fråga vem?”, det där lekfulla var tillbaka till hans röst nu.
”Jag vet inte…”
”Jo, kom igen!”, uppmanade Lupin flinande.
”Jaja, men lova att inte berätta det för någon”, sa jag allvarligt, och undrade vad jag höll på med. Skulle jag berätta det för han själv?
”Lovar”, sa han.
”Okej, jag gillar dig”, jag rodnade och tittade ner i marken. Lupin stelnade till.
”Ginerva”, han sa mitt riktiga namn långsamt. ”Det kommer aldrig att funka, och som jag sa innan jag gillar Tonks”
”Nej, det är Tonks som gillar dig”, sa jag och reste mig upp. ”Och jag har Harry”, sa jag innan jag rusade iväg längs fältet.
”Vänta!”, jag hörde Lupins röst bakom mig. Jag sprang snabbare. Kanske sprang jag i en halvtimme eller timme. Jag hade ingen aning vad klockan var, när jag stannade långt borta. Jag satte mig på en sten, då kom gråten. Vad hade jag gjort? Gråten ville inte sluta. Till sist somnade jag bredvid stenen på en hög med mossa.

Jättebra!!!

Åhh Amazing

Men Remus är ju tjugo år äldre så det här känns lite skumt :O

Super!(de 2 kapitlen jag missat)

Åh! Superduperjättebra! Du får mig att gilla karaktärer i hp som jag innan bara tyckt liksom vadå?! (;