Vilien på Hogwarts!^•^

k ;3

SIDA 11!

YEY!
VÄNTAPÅ MIG!

suure Jag skriver på min andra FF så jag kan vänta en stund till XD

Kan han vara perfekt? Vilken årskurs går de i? Vem är lärare i förvandlingskonst, spådomskonst och trolldrykskonst?

uhhmm... INTE i första året!
Sen tror jag att det borde va samma lärare...

Förlåt att jag är så långsam >.<’
Okej ^^
----------------------------------------------------------------------------------------------------

~ Remus Lupin ~

Efter frukosten gick jag upp till (Kanske) perfekternas badrum. Där var det som vanligt, ett stort fint rum med vackra utsmyckningar, ett STORT badkar som var lika stort som en normalstor pool, vars kranar gav ut bubblande vatten i olika färger. Kanske Kitty hade glömt allt? Tänkte jag undrande, Cassie såg i alla fall väldigt orolig ut när jag kom ner till frukosten, det var liksom en sån där jobbig tystnad som alla hatar, fast jag tror inte att Katrina märkte nåt, jag tror faktiskt att hon sov halva frukosten.

Jag klädde på mig min mantel och gick mot förvandlingskonstrummet, jag var försjunken i tankar när jag öppnade dörren och satte mig ner på närmaste plats utan att titta närmare på personen som satt där. Men vem var det? Ju just det, Cassie.
” Hej Remus!” Sa hon glatt, inte lika överlägset som hon brukar men fortfarande lite snobbigt.
” Oh, Cassie, jag såg inte att det var du…” Sa jag förvånat.
”Hmp.. Jaha..” Sa hon lite sårat.
”Kan alla sluta prata nu för jag har faktiskt en lektion att sköta” Sa läraren i förvandlingskonst, Professor McGonall.
Jag plockade upp mina böcker, fjäderpenna och bläck bara för att höra att jag skulle plocka ner dem igen, vi skulle ha en teknisk lektion.

Efter en lång och rolig lektion i förvandlingskonst så skulle vi gå till trolldomshistoria med Professor Binns ett gamalt spöke som hade en gammal släpig röst, nästan ingen kunde vara vaken på hans lektioner tack vare den, fast som tur var hade vi en håltimme däremellan och tack vare att vi inte hade fått våra läxor än, så gick vi, jag, Cassie, Jasper, Dean, Michel och när han kom tillbaka, Jake, ut i friska luften och satte oss vid trädet bredvid sjön med jättebläckfisken.
” Va skönt det är här.” Sa Cassie och drog sitt silverblonda hår bakom örat.
”Håller med dig, Cassie.” Sa Dean och kastade en längtansfull blick på henne medan jag tog upp min bok, jag hade fått en ny av Jake, och började läsa. De pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som jag läste. Jag oroade mig för Katrin men jag trodde att det bara var sömnproblem hon hade.
”Vi måste gå till trolldomshistoria nu.” Sa jag efter ett tag, alla plockade ihop sina saker och började gå mot skolan.

Coolt! Du skriver helt awsum!

Tack, men du är också Awzum, precis som Miss Black ♥ FÖR VI ÄR AWZUUUM!

YER!

Jaaaa! Vi ÄR awzum!!!♥
Min tur va?
De går föresten i åk 4.


≈Cassie≈

Jag var ricktigt glad.
Eller VÄLDIGT glad!
Jag hade kommit närmare Reamus. Vi hade tillbringat hela första håltimmen tillsammans.
Okej, hans kompisar var också där. De var rätrt trevliga faktiskt. Bortsett från att alla glodde storögt på mig HELA tiden.
En som hette Dean var iallafall en riktig höjdare på att tekna. När vi satt där under trädet allihopa hade han plötsligt, lite skenerat, visat mig sitt block som han ritade i.
Han hade ritat av mig.
När jag tittaded på bilden såg jag mig själv.
Mina ögon, min munn, mitt hår O.S.V. Men det var inte helt jag. Inte som jag såg mig.
Han hade ritat av mig med mycket vakrare ögon än jag hade, mycket längre och glansigare hår så jag var helt enkelt vakrare än jag var på hans bild.
Kanske, tänkte jag.
Kanske såg jag mig på ett annat sett. Eftersom jag visste att jag använde viliemagi för att få sån utsida. Kanske Lupin också visste det och därför gillade han mig inte,.
Viliemagi var som en flod innuti en själv. Man kunde låta den rinna ut över en själv eller så kunde man stoppa upp den.
När jag var liten hade jag varit kär i vår granne. Då hade jag gått över till dem och låtit magion flöda över mig. Han hade soklart fallit för mig direkt.
Men så kunde jag inte göra med Lupin. Han skulle HATA mig då.
Medans jag funderadesa plötsligt Reamus att vi måste gå nu.
Jag reste mig upp och följde efeter de andra.
Om jag stoppade magin helt och hållet, skulle Reamus gilla mig då?
Jag behövde tästa.
Men det är så med viliemagi att man måste konsentrera sig hårt. Skulle jag göra det här skulle jag troligtvis se ut som en höna som försökte värpa ägg.
Jag behövde en undanflyckt.
När vi kom in i entréhallen sa jag helt enkelt: Gå före ni, jag behöver gå på toa.
- Nej, vänta inte här ni. Jag vill inte att ni kommer försent! tillade jag när alla killarna stannade för att vänta.
Alla förutom Lupin, såklart.
Han tittade förvånat på mig. So9m om jag sagt något oväntat.
- Nej, gå, svarade jag på hans blick och försökte att inte rådna.
De började långsamt gå mot klass rummet ocg jag mot toaletten.
Innan jag öppnade dörren såg jag i ögonvrån hur Lupin tittade efter mig.
Jag hade visst kommit en bit på vägen.
Trodde jag i allafall.

Jag var helt ensam när jag kom in.
Alla andra var väl på lektion, tänkte jag.
Jag gick fram till en av speglarna och tittade mig djupt i ögonen.
Nu var det bara att stänga av mitt ständiga flöde av magi.
Jag konsentrerade mig hårt.
På vad visste jag inte ricktigt men det g´fungerade.
Plötsligt kännde jag att det hade försvunnit.
Jag såg på mig själv i spegeln.
Jag tyckte att jag såg helt normal ut .
Bortsett från att det silvrande skimret var borta. Det som alltid ramade in mitt ansikte.
Jag log glatt.
- Hoppas det fungerar , sa jag till mig själv och skynndade iväg till klassrummet.