~~Hedviggs liv~~

Hehe xD

Meeraaa

Jätte bra!!!

Kapitel 17

Hedwig

-Kom, Joanne, väste jag tll henne.
-Carolle tittar på oss, fortsatte jag.
Joanne vände sig nyfiket om men hittade inte det hon sökte.
-Där borta! Viskade jag och pekade diskret mot Carolle.
-Men, hallå? Kom då! Fräste jag irriterat.
Joanne stönade och följde med mig in genom den stora Hogwartsporten.

~

Väl inne i klassrummet för förvandlingskonst var det nu flera personer, tydligen delade vi klassrummet med Hufflepuff.
Inte för att jag trodde det men slytherynarna sa att dem var riktigt korkade.
Vi satte oss ner längst bak i klassrummet bredvid en söt flicka och en kraftig pojke.
-Hej, sa flickan.
-Hej, mumlade Joanne.
-Hej, svarade jag med en kraftansträngning att inte låta sur.
-Jag heter He..Cho, fortsatte jag.
-Joanne, muttrade Joanne.
Flickan nickade artigt på huvudet och presenterade sig som Hannah abbot medan pojken nickade trögt.
-Åhh det här är Ernie, sa flickan och fnissade till.
-Vad skrattar du åt? undrade jag förvånat.
-Kolla, sa Hannah och pekade mot ytterdörren.
Förbipasserande gick en stilig pojke som såg ut att vara ungefär ett år äldre en mig.
Han hade vackert brunblont hår och ganska tjocka ögonbryn.
-Det är Cedric! Fnissade hon.
-Jag förstår mig inte på henne, viskade Joanne i mitt öra men hur mycket jag än ville kunde jag inte motstå att gilla honom..


Har alla slutat läsa?
Hallå?

Förlåt, jag har glömt att kommentera, jättebra inlägg skriv mer!

Braaaa meeer ♥333

Jättebra!!!

Jättebra!

Ny läsare! Jättebra! *bevakar*

Jätte bra!

förlåt för ingen uppdatering, här kommer ett låååångt inlägg!

kapitel 18

Lektionen släpade sig långsamt fram, det kändes som om det hade gått flera år när McGonnagall äntligen sa att vi kunde gå.
-Vilken lektion har vi nu? Gäspade jag trött.
-Hmm, mumlade Joanne och tog upp vårat schema ur väskan.
-Vi har....dubbeltimme i trolldryckskonst, svarade Joanne efter många eländiga och (enligt mig) långa sekunder.
Jag stönade och följde Joanne till fängelsehålorna.
Det synes att jag inte var den ända som inte var särskilt sugen på trolldryckskonst där.
Alla stod suckande på ett led utanför dörren.
Joanne som var den ända som gillade trolldryckskonst rotade fram en två sidors pergamentrulle och visade den för mig.
Rubriken löd:

Amortensia

-Just det! Läxan! Jag sprang förargat på väg till
uppehålls-rummet med sprang rakt in i han som Hannah hade sagt hette Cedric.
-Åhh, förlåt, mumlade jag generat och plockade upp mina böcker.
Cedric hjälpte mig.
-Det är okej, det är lika mycket mitt fel som ditt, Cedric log ett bedårande leende och om han inte hade rest dig upp så hade jag kanske tittat på honom hela dagen.
-Hejdå, sa han.
-Hejdå, sa jag.
När jag hade kommit tillbaka till värkligheten sprang jag och hämtade läxan.

Dörren öppnades och Snape muttrade åt alla att komma in.
Vi satte oss längst bak som vanligt.
-Det var mycket bra att nästan alla lämnade in sina läxor, sa Snape och tittade surt på en liten flicka från Hufflepuff.
-...för nu ska vi brygga till Amortensian, avslutade Snape.
Många klagomål hördes överallt i rummet men Snape låtsades som om han inte hade hört det.
-Vi börjar dagen med ett liten fråga, sa Snape tillgjort.
-Vad är en besoar?
Joanne räckte genast upp handen.
-Vadå? Snape suckade.
-En besoar är ett botemedel mot alla gifter och...men Joanne blev avbruten.
-Ja, ja, sa Snape irriterat.
-Ingredienserna finns i skåpet, fortsatte han och satte sig på sin stol bakom sitt skrivbord.
Jag reste mig upp så långsamt jag kunde och började trava iväg till skåpet i en väldigt långsam takt.
Joanne som var väldigt ivrig att börja sprang nästan till skåpet och tog allt hon behövde för att sedan börja brygga Amortensian.
-Sida 72 i boken, muttrade Snape och roffade åt sig en tråkig bok från skrivbordet.

I boken stod det att Amortensian skulle lukta som det eller den man älskar och att bryggden skulle var skär, men min var violett och lukten kunde jag inte riktigt sätta fingret på var det var, det luktade som en skog eller något.
Joannes var skär och luktade som någon sort av parfym, jag frågade inte vad det var eftersom varje gång jag luktade på den eller ens öppnade munnen så blev hån lika röd som tomater och vägrade att titta på mig.

I slutet när vi skulle tömma våra kittlar råkade en flicka från vårat elevhem spilla sin röda gegga över professor Snape.
Snape skällde ursinnigt på henne och drog bort fem poäng från Ravenclaw.
När dubbeltimmen var slut hoppade jag glatt ut ur rummet.¨
Lektionerna var slut för dag så jag och Joanne passade på att gå ut igen.
Vädret var milt och allting kändes alldeles underbart tills Carolle skumt nog dök upp.
-Jag vill prata med dig öga mot öga, sa Carolle allvarligt.
Joanne gick misstänksamt där ifrån men gömde sig bakom ett träd tio meter därifrån.
-Det är ingen mening att du undviker mig, och jag ska lova att inte berätta men jag vet att du är en animagus, inte för att jag förstår varför du vill gömma det, okej, det kanske är för att du har registrerat dig olagligt men...Carolle bara pratade på, men även fast jag var chockad kunde jag inte motstå att le.
Vi var vänner igen...