(PM) En mugglare på Hogwarts

O_O Har redan läst det, men det är lika bra här Skitbra som vanligt och älskar fortfarande idén lika mycket. Hoppas att hon inte förstör något!

Längtar efter mer

Jag med
Den här ficen är verkligen super!!

meeeeeeeeeeeer

jättebra!

Kapitel 21
När han kom in så flåsade han högt. Han sa, precis som i boken,
”Professor Trelawney talade just om för mig…” och sedan tystnade han. Om någon sekund skulle Ron säga med svag röst- Ron avbröt mina tankar.
”Vingfåle förlorade målet, Hagrid har just skickat oss det här.” sa han och räckte fram Hagrids meddelande mot Harry. Harry läste brevet och man såg hur chockad han såg ut. Ja! Han tänkte inte på det!
”Vi måste gå dit,” sa han, ”han kan bara inte sitta där och vänta på bödeln!”
”Men solen håller redan på att gå ner,” sa Ron medans han precis som i boken tittade ut genom fönstret, ”Vi skulle aldrig få lov att…” Han gjorde en liten paus innan han fortsatte, ”Särskilt inte du Harry…” Jag tittade från Harry till Ron. Det var ganska fantastiskt att det var precis som i boken. Jag försökte göra mig så liten som möjligt så att jag inte skulle förstöra något. Harry sänkte ner ansiktet i händerna och såg ganska uppgiven ut när han sa,
”Om vi bara hade osynlighetsmanteln…” jag log och väntade på att Hermione skulle säga ”Var är den?” men hon sa det inte. Jag tittade förvånat på henne och såg att hon såg mycket bestämd ut. Men hon sa inget. Jag tittade på henne och väntade. När nästan en minut hade gått så sa hon till slut,
”Jag hämtar den, hur kommer man dit?” jag blev så chockad när hon inte sa som hon hade sagt i boken att jag inte kunde låta bli att stirra. Hon såg det och sa,
”Vad är det?”
”Inget… Det var bara… äsch! Det var inget!” Hon verkade inte bry sig så mycket utan vände sig till Harry, men jag hörde inte vad han sa utan satt försjunken i mina egna tankar. Hon hade tvekat. Hon hade sagt vad hon skulle och tänkte göra vad hon skulle men hon hade tvekat. Var det på grund av mig? Hade hon tvekat på grund av mig? Eller var det bara så att ibland så var inte replikerna exakt samma som i boken. Jag ruskade på huvudet och såg upp precis i tid för att se Hermione försvinna för att hämta manteln.
”Hon har väl inte gått för att hämta den?” hörde jag Ron säga och Harry sa, inte till Ron utan till mig,
”Har hon det?” Han var nyfiken och jag visste det. Harry var en nyfiken människa och testade ofta saker mot bättre vetande. Han hade heller inte gillat att någon visste mer om han själv än vad han gjorde och, det var första gången jag tänkte på det, men han måste vara lite irriterad på att jag visste hur han kände och tänkte och alla hans samtal med Dumbledore som han antagligen tyckte var privata. Men det fick han leva med. Jag svarade snabbt och enkelt,
”Ni får se.” och det fick de mycket snart Hermione kom tillbaka efter ungefär en kvart, precis som i boken, med manteln instoppad under klädnaden. Jag hörde Ron berömma henne om att hon hade slagit till Malfoy och att hon hade gått ut ur klassrummet på Trelawneys lektion. Jag tittade upp på Hermione och som jag hade trott så såg hon mycket smickrad ut. Jag log åt henne. Hon var så fantastiskt cool. Hon klarade av nästan vad som helst! Det var därför jag hade gillat henne även när jag inte känt henne på riktigt, även om det hade känts så.

Bra! Mer!

Mer

jättebra! meeer

^ This :3