Vadet

melle-hjrta- YESSS! Det var så länge sedan jag läste en Dramione ff. ♥

J'ättebra!

Sjukt bra ♥

Awesoooome♥

Bara för att jag kan

___________________________________________________
Kapitel 9
Med Draco

”Bry dig inte om de” säger Draco till Hermione, han visste mycket väl vad Harry och Ron tyckte om att Hermione umgicks med honom. Han hade trotts allt inte varit så snäll mot Hermione under de snart sex åren det gått på Hogwarts, så självklart var det misstänksamt. Draco kanske borde ligga lågt? ”Nja, det är mina bästa vänner, det är inte så lätt att inte bry sig” säger Hermione och suckar, förvånansvärt förstod Draco henne. Han och Hermione kanske var ganska lika i alla fall, äsch vad är det jag babblar om, det här är bara ett dumt vad. ”Det måste vara svårt för dig också. Jag menar du går i Slytherin och umgås med en Gryffindor, dessutom Harry Potters bästa vän” säger Hermione, det var väl så, det var ju bara Blaise, Pansy och han som visste om att anledningen till att han var med Hermione. Fast Draco började tro att han inte tyckte att vadet var så besvärligt längre, Hermione var inte som Draco trodde att hon var. ”Vart ska vi?” säger han och tittar upp på Hermione, hon ser sig om i entréhallen och går mot de stora portdörrarna ut till skolgården. Draco följer efter henne, de kommer ut på skolgården, och Hermione styr stegen mot sjön. ”Vad gör du om Hagrid ser dig med mig?” frågar han och håller fast blicken på skogsvaktarens stuga, ”det är lugnt” säger hon och suckar. ”Faktiskt så pratar inte Hagrid med oss längre” säger hon lite smått sorgset, Draco nickar utan att ens förstå vad hon var ledsen över, han visste mycket väl om att hon, Potter och Vesslan hade en slags vänskaplig relation till halvjätten, men han hade aldrig förstått hur man kunde se nånting gått i honom. ”Äsch varför skulle du bry dig om mig” säger hon och tar några steg ifrån honom, Draco tittar snabbt upp och möter hennes sorgsna blick. Medan Draco ser in i Hermiones nötbruna ögon så tänds en varm låga av eld i hans hjärta, han hade aldrig känt något liknande förut och hade väldigt svårt för att tyda vad det var.
Draco och Hermione går bara runt på skolgården och pratar om allt möjligt, Draco börjar till och med prata om hur svårt han hade det hemma, och alla krav hans föräldrar hade på honom, det var väldigt lätt att prata med Hermione, Draco kände att han kunde lita på att hon inte skulle säga något till någon.
När Draco kommer tillbaks till Slytherins uppehållsrum så finner han Pansy och Blaise sittandes med huvudena tät ihop, det sitter självklart och viskar om vadet. ”Draco!” säger Pansy när hon ser honom, ”vi pratade just om dig” säger hon och sneglar lite på Blaise. ”Jaha” svarar han och går fram och sätter sig i en utav fåtöljerna, ”ja” säger Pansy och vänder sig om mot honom, ”Blaise berättade just att du var ute på promenad med smutskallen Gr..” Draco ställer sig upp raskt ”kalla henne inte smutskalle” skriker han åt henne. Blaise och Pansy börjar skratta, ”ja du har verkligen levt dig in i rollen” säger hon, Draco börjar rodna, han var inte ens själva beredd på att han skulle bli så arg på ett smeknamn som han själv gett Hermione i åratal. ”Jo, okej han berättade att du var på promenad med Granger, hur kommer det sig?” frågar hon och höjer på ögonbrynen, ”ja, eftersom att ni inte kan ta tag i det och ge mig beskrivningar på vad jag ska göra så tog jag i det själv” fnyser Draco, även fast det inte var helt sant. Pansy höjer på ögonbrynen ”om du säger det så” säger hon och tittar upp mot klockan, ”du och Granger får ha det så trevligt” säger hon avundsjukt och hoppar upp ur soffan. ”Pansy om du är så avundsjuk varför går du inte ihop med Potter då? Du gillar ju honom så mycket” spottar Draco ur sig, Pansy vänder sig snabbt om mot Draco, ”hur vågar du?!” skriker hon. Draco ryggar tillbaks lite, han hade aldrig sätt Pansy så arg som hon var nu, hon hade ögon som djävulen. ”Hur vågar du använda mitt namn i samma mening som blodsförrädar Potters namn, din smutsiga..” Draco hoppar upp ur fåtöljen ”tat lugnt Pansy, det är bara ett dumt vad, kommer du ihåg?” säger han och lägger handen på hennes axel, ”hmf,” fnyser hon, och rusar upp mot sovsalarna. Hermione var definitivt bättre en Pansy, på nästan alla sätt, förutom att vara elak.

”Draco? Draco…. Draco?.... SMUTSKALLE! Din smutsiga lilla kackerlacka! Hermione!” Draco öppnar snabbt och panikslaget upp ögonen, svetten rinner och han tittar ner på det lilla fick uret som ligger på sängbordet, klockan är halv fem på morgonen. Han torkar svetten ur pannan, han hade haft en hemsk mardröm, han hade haft mardrömmar ända sen han satt sin fått på Hogwarts det här året. Han hade drömt om Hermione, hon viskade hans namn, sen kom massor med hemska minnen upp där han sårat henne och gjort henne illa.
Draco sätter sig upp i sängen, han skulle definitivt inte somna om. Han drar på sig sin skoluniform och sina skor, sen går han ut ur sovsalen.
Det är tyst och kallt i ugglesalen, om han inte fick träffa Hermione nu så skulle han inte klara det längre, ända sen han mött hennes ögon gårdagens kväll så kunde han inte sluta tänka på henne. Det kändes nästan som om han höll på att bli kär. Han kunde ju inte direkt gå och knacka på Gryffindors uppehållsrum klockan halv fem, men han kunde skicka en uggla till flickornas sovsalar med en lapp till Hermione. Han sätter sig ner på det kalla stengolvet, han har redan skrivit en liten lapp och den var nu på väg mot tjejernas sovsalar i en ugglas klor. Han skulle förmodligen få träffa Hermione så snarast som möjligt. Han ställer sig upp och börjar gå tillbaks till skolan, om Hermione fått lappen så skulle hon antagligen vara på väg ut ur Gryffindors uppehållsrum just nu.
____________________________________________________

MIhihihi nästa kapitel kommer så fort som möjligt!

Jättebra!

Det kanske inte kommer gå så snabbt tills nästa kapitel kommer, för jag har fullt upp i helgen, men det kommer garanterat söndag-tisdag

Längtar!♥
Du skriver jättebra! ♥

Nästa Kapitel
_______________________________________________________
Kapitel 10
Det var inte meningen

Hermione springer ner från flickornas sovsalar, hon har precis fått en lapp från Draco. Det var tidigt på morgonen, men egentligen brydde hon sig inte så mycket. Hon ville komma bort från uppehållsrummet så fort som möjligt, hon orkade inte med att alla var sura på henne bara för att hon var med Draco. Hon, Harry, Ron och Ginny hade bråkat igår efter att hon hade kommit in från promenaden med Draco, Ron hade kallat henne förrädare och surat över att hon valt Draco framför sina bästa vänner. Men egentligen hade hon ju inte gjort det, utan det var ju bara hennes bästa vänner som vägrade prata med henne, det betydde ju inte att hon övergav de, utan att de övergav henne.
Hon studsar fram till poträtthålet och det svänger upp, Draco står på andra sidan med ett brett leende på läpparna. ”Draco” säger hon glatt och går ut från uppehållsrummet, ”så, vad hade du tänkt att vi skulle göra idag?” frågar hon nyfiket och glatt. Draco tänker efter en stund, han hade överhuvudtaget inte tänkt på det alls, han hade inte tänkt alls när han bett Hermione komma ut, utan han ville helt enkelt bara prata med henne. ”Jag vet faktiskt inte, jag hoppades på att du skulle ha någon bra idé” säger han och ler. ”Nja, det är ju helg, så vi kan ju egentligen göra vad vi vill” säger hon och börjar gå nerför trapporna, ”vi kan gå ner till Quidditch planen” säger han och skyndar efter henne. Det går tysta nerför alla trappor, då och då sneglar Draco på Hermione. ”Vad är det? Du ser bekymrad ut” säger Draco när han ser Hermiones sorgsna ansikte, ”det är Ron, och Harry och Ginny” säger hon och suckar, ”de kommer aldrig kunna vänja sig vid att du är min kompis” säger hon. Draco småler lite för sig själv när han hör Hermione kalla honom för sin kompis, ”jag förstår, det var synd” säger han och tittar upp på henne. ”Varför är det synd?” frågar hon och rynkar ihop pannan, ”för jag hade inte tänkt sluta vara kompis med dig, så det är synd att de aldrig kommer vänja sig vid det” Hermione ler. Draco kunde verkligen få henne på bra humör. ”Du Draco?” hon stannar upp och sätter sig ner på ett utav trappstegen, ”du behöver inte säga något, jag vet redan” säger han och sätter sig bredvid henne. ”Gör du?” säger hon och rynkar pannan, ”ja, och det är lugnt, för jag tror jag känner samma sak” säger han och ler. ”Gör du?” säger hon och den här gången höjer hon på ögonbrynen, ”vadå!?” säger han. ”Vad trodde du att jag prata om?” säger hon och skakar på huvudet, ”vänta, vad menade du från början?” frågar han förvirrande. ”Jag tänkte fråga om du ville gå med mig nästa Hogsmeade helg, vad trodde du?” säger hon, Draco blir genast röd i ansiktet ”nej inget” säger han kort. ”Jo, vad menade du?” frågar hon och puttar till Draco, han skrattar till lite för sig själv, han hade gjort bort sig, han skulle aldrig kunna säga till Hermione vad han trodde. ”Du Draco, det är lugnt, jag tror jag vet vad du tänkte på” säger hon glatt, det var väl ändå ganska självklart vad Draco trott att hon menat. ”Jag förstår om du inte känner så, det är lugnt” säger han och suckar, ”Draco” säger hon och han tittar upp på hennes ansikte, hon ler mot honom. ”Ja” säger han, hela hans mage fylls med fjärilar. Hermione lutar sig fram mot honom, när deras näsor nästan snuddar stannar hon upp och ler, Draco kan inte hindra sig utan pressar sina läppar mot Hermiones, och hon värkar inte kämpa emot. Rätt som det är sitter de slingrande om varandra. Hermione kan inte sluta le, fast hon var chokad över att det just var Draco, det hade hatat varandra i flera år, och nu var hon förälskad i honom.
Det hade aldrig varit meningen att Draco skulle bli kär i Hermione, det hade bara blivit så. Att han skulle bli kär i Hermione skulle från början bara vara på låtsas, meningen var inte att han skulle bli kär i henne på riktigt. Och nu fick han skuldkänslor över att han hade ljugit för henne från början, men om han inte hade gjort det så hade han aldrig blivit kär i henne. Så det hade iför sig ett litet plus i kanten. Men Draco hade för tillfället inga planer på att berätta för Hermione om vadet, bara för att det inte var på låtsas längre.

”Hermione Jean Granger!” Ginny kommer rusande mot henne. Hon hade precis sagt hejdå till Draco, eftersom att hon var tvungen att fortsätta på sin uppsats till förvandlingskonsten. Hon hade kysst Draco hejdå precis när Ginny kommit in i uppehållsrummet, när porträtthålet stängts hade hon rusat på Hermione. ”Hur vågar du?!” skriker hon, ”Sh, du väcker alla” säger Hermione och pekar upp mot sovsalarna. ”Jag bryr mig inte om jag väcker alla, jag kan inte fatta att du, du DU! Hermione, hur kan du vara så självisk!” skriker hon, steg hörs i trappan upp till sovsalarna, det är en sjundeårselev ”kan ni snälla vara lite tysta, klockan är halv sju det finns folk som försöker sova” säger sjundeårseleven, ”du kan hålla käften! Lägg dig inte i!” säger Ginny till sjundeårseleven. ”Ginny, ta det lugnt” säger Hermione, ”vem är det som skriker? Jag är faktiskt prefekt” Ron kommer gåendes nerför trappan, hans hår står åt alla håll. Efter honom kommer Harry, och rätt som det är så står nästan halva Gryffindors elever i uppehållsrummet. ”Jo Ron, nu är det så att Hermione här gillar att gå in i folks ansikten, om du förstår vad jag menar” förklarar Ginny argt, Ron suckar ”så du skriker för att Hermione kysser en kille i uppehållsrummet” säger Lavender Brown som står och fnittrar tillsammans med Parvati Patil. Ginny suckar högt ”ja det gör jag! Lägg dig inte i Lavender!” säger hon surt och vänder sig mot Hermione ”Hörru säg inte så till min flickvän” säger Ron tyst, han ville egentligen inte säga emot Ginny, men annars skulle Lavender bli arg, sanningen var nog att han inte vågade säga emot Ginny, och det var därför han sa det så tyst. Ginny börjar skratta ”din flickvän! Haha det var det roligaste jag hört, ni må vara tillsammans, men seriöst, man ser på en gång att det aldrig kommer funka” säger hon argt. ”Ursäkta mig” Lavender blänger på Ginny, ”du är ursäktad” säger Ginny och höjer på ögonbrynen mot Lavender. ”Vem kysste hon?” säger Parvati nyfiket, hon ser ut som ett litet barn som precis kommit till godislandet. ”Självklart, så ska Gryffindors skvallertanter ha reda på allt” säger Ginny drygt, ”förlåt då” säger Parvati. Man märkte mycket väl att Ginny tagit illa upp, fast hon hade ju också ett ganska hett temperament. ”Hallå, du har väkt alla, du får du väl i alla fall säga vad det är du står och gapar om” säger Ron, ”Draco Malfoy” avbryter Ginny, ”Va? Vadå Draco Malfoy?” säger han och rynkar pannan, ”Hermione här” säger Ginny och pekar på Hermione, ”kysste, djävulsbarnet Draco Malfoy”.
_____________________________________________________

Nästa kapitel kommer snart

Bra