(PM)Jag hatar din blotta existens

Hur kommer du på allt? Det är ju hur bra som helst!

meeeeeeeeeeeeeeer

Jean
Det är alldeles tyst. Varför är det tyst? Var är Bijou, och var är Jess? Jean kniper ihop sina redan slutna ögon och försöker minnas vad det är som har hänt. Han hängde upp och ner på kvasten. Jean sparkar frustrerat ut med ena benet, varför kunde han inte minnas ordentligt?!
"Åh, så du har vaknat nu?" En okänd, honungslen röst får Jean att slå upp ögonen som genast börjar fara runt i sina hålor och registrera rummet. Det är stort, och vitt. Överallt står sängar utplacerade och även de är vita. Jean måste blinka för att inte bli bländad. Den honungslena rösten skrattar mjukt och Jean vänder på huvudet åt det håll som ljudet kommer ifrån. En kvinna som ser ut att kunna vara runt 30 med långt brunblont hår och mörka ögon möter hans blick och kvinnas fylliga mun böjs uppåt i ett helt naturligt och väldigt klädsamt leende.
Jeans ögon letar sig nedåt längs kvinnans armar och händer som masserar något, eller rättare sagt någon.
Denna någon är full av blåmärken, bandage och blod. Jean har svårt att hitta något ställe där den egentliga hudfärgen verkligen syns.
"Vem... Vem är det där?" Undrar Jean skyggt.
"Din syster", svarar kvinnan tonlöst. "Du klarade dig eftersom hon tog smällen, hon har inte vaknat än" Jean sväljer hårt och grips av en hemsk tanke.
"Men hon kommer att vakna... Eller hur?" Frågar han oroligt.
"Jodå, det kommer hon, men frågan är när, och hur det här har påverkat henne", förklarar kvinnan. "Jag heter Juliette Leroux förresten, men du kan kalla mig Julie, det gör alla", fortsätter Julie och ler. Jean kan inte le tillbaka.
"Varför har du inte fixat hennes sår?" Frågar Jean. Det borde väl vara det första man gjorde?
"Din syster befinner sig i ett ganska... ostabilt tillstånd just nu. Om jag skulle börja mixtra med magi samtidigt skulle jag kunna riskera hennes liv, och eftersom blödningarna är stoppade nu så går det att vänta tills hon vaknar", säger Julie, fortfarande leende. Jean nickar allvarligt. Han känner hur skuldkänslorna väller upp inom honom men bestämmer sig för att inte bry sig om dem.
"Var är Bi... min örn?" Frågar Jean istället.
"Jag var tvugna att ta ut honom, han löpte verkligen amok här inne och hindrade mig från att läka dig", säger Julie ursäktande. "Men jag är säker på att han håller till någonstans i närheten, du kan ju gå och leta efter honom om du vill. Jag tycker att du ser så pass frisk ut"
Jean skakar på huvudet. "Nej, jag stannar nog här och väntar på att Jess vaknar"
Julie nickar leende. "Gör det du. Kan du räcka mig vattenflaskan som står därborta? Nej, inte den! Den där, just den ja... tack"

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Superdupermegafoxyawesome skrivet! ♥

Åh, hoppas Bijou inte mår dåligt där ute utan Jean. Bijou har blivit lite av en favorit för mig.. Han verkar så fin.

Jättebra.
Stackars Jess

Jättebra!♥

Jättebra!

Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag! Jag lovar att bättra mig! T_T
-----------------------------------------------
Jess
"Enligt min bedömning är du frisk nu, din första lektion är om en halvtimme, se till att skynda dig iväg nu", Julie föser med ett brett leende ut Jess ur sjukhussalen. Egentligen hade det inte behövts, Jess är trött på de vita väggarna, de kliniskt rena skrymslena och de ständiga doserna av helande brygder. En månad. I en månad hade hon fått stå ut med det, för att inte nämna de fem dagar som hon hade legat avsvimmad. Det var nu torsdag och den andra veckan i oktober. Jess låg efter i nästan alla ämnen och det var bara tack vare att Jean hela tiden hade gett henne lärarnas läxor som hon skulle hinna ikapp de andra igen. Hon var glad att Julie hade hjälpt henne att öva på besvärjelserna.

"Så trevligt att ni är tillbaka mademoiselle Catterholt!" Professor Fontaine nästan strålar mot Jess som ler lite osäkert tillbaka. Framför Jess på bänken ligger en ganska tjock hög med uppsatser som alla har Jess' slarviga kråkfotsstil på sig. Med andra ord så är det alla de läxor som Jess har lämnat in under tiden i sjukhussalen och inte har kunnat få tillbaka.
Överst på högen med uppsatser ligger ett papper som förklarar de olika betygen, och Jess börjar omärkligt läsa det under bordet.
Excellent ( E) "Utmärkt"
Très bien ( T) "Mycket bra"
Bien ( B) "Bra"
Assez bien ( A) "Ganska bra"
Passable ( P) "Hjälpligt"
Indigne ( I) "Ovärdigt"
Jess sneglar på uppsatsen överst och hjärtat fladdrar till i bröstet när hon ser ett stort E+. Framme vid katedern håller professor Fontaine på att föreläsa om energibrygder, men Jess lyssnar inte. Hon vet redan att en energibrygd är motsatsen till sömnbrygder, och en hel del annat också.
Efter att snabbt ha bläddrat igenom sina uppsatser som alla var märkta antingen med E eller med E+ Viker Jess ihop uppsatserna och lägger ner dem i sin axelväska. När hon böjer på nacken för att knäppa knappen på axelväskan känns det som om någon tittar på henne. Illa till mods rätar Jess på sig igen och ser sig om. Längst bak sitter Nadine och hennes kompisar och blänger på Jess. Tre nya tjejer har tydligen anslutit sig till Jess hatklubb medan hon hade legat i sjukhussalen. Jess tänker tanken med någon sorts bitter tillfredsställelse.
"Dåså! Nu när ni vet grunderna är det bara att sätta igång och brygga er egen energibrygd! Intsruktionerna står på tavlan och ni har", professor Fontaine avbryter sig och tittar på sitt armbandsur. "Fyrtio minuter på er" Jess ser hur Nadine viskar något till sina 'kompisar' som genast börjar fnissa svagt och titta på henne. Jess känner nervöst med händerna i håret för att känna efter om det har blivit rufsigt vilket det självklart inte har. Illa till mods tänder Jess elden under sin kittel.