Två speciella syskon

Céline;
Miranda och Crabbe gick iväg.
Draco tecknade åt Goyle att följa efter, och höll ut handen när jag försökte följa efter.
"Crabbe älska henne, låt dem prata!" Sa han och såg bönfallande på mig, inte det där elaka leendet han brukade ha, utan det där charmiga leendet som jag älskade så mycket...
Jag vände bort blicken, jag var ju arg på honom... Det gick inte, min blick gled hela tiden till has vackra ögon.
"Jag tänker inte tvinga dig att älska mig, men jag kommer alltid att älska dig!" Sa han och tittade sanningsenligt på mig.
Jag kunde inte låta bli att le svagt mot honom.
Han vände sig om för att gå, men jag tog tag i hans hand och vände honom mot mig. Vi kysstes, hans kalla läppar mötte mina och en pirrig känsla for genom kroppen.
Jag drog mig ur och log mot honom. "Säg inget till någon!" Sa jag och kysste honom mjukt innan jag började gå snabbt mot lektionen. "Vi ses vid det stora trädet vid sju!" Sa jag och log mot honom.
När jag kom in i klassrummet satt Crabbe och miranda med varandra, Goyle satt vid bordet bredvid.
Jag log mot Miranda och satte mig bredvid henne.
Lektionen började.
Jag skrev ner allt och lade sedan ner böckerna i väskan när lektionen var slut.'
"Jag går till vårt rum!" Viskade jag till henne.
Jag sprang snabbt upp på vårt rum och låste dörren.
Klockan var fem, jag hade två timmar på mig att fixa till mig tills jag skulle träffa Draco.
Jag fixade till håret, sedan skulle jag välja en klänning.
Jag tittade på en svart tunika.
Jag höll upp en vit bredvid.
Den svarta var nog snyggast...
Jag tog på mig den och tittade mig sedan i spegeln, den passade perfekt!
Jag tittade på klockan, den var 18.30!
Jag pep till.
Jag sprang ut på gården och satte mig vid det stora trädet vid sjön.

Efter en halvtimma såg jag honom.

(Förlåt att det blev så kort... Hinner inte mer... ♥ )

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Tack Nilla! ♥

varsågod, denna ff är superbra!

nilla10: Tack. Kul att du gillar den här. ♥
____________________________________________________________________________________

Miranda:
När lektionen var slut viskade Rosalie i mitt öra.
"Jag går till vårt rum!" Jag nickade till svar och hon gick ut från klassrummet.
Vad hade hänt med Rose? Hon var så annorlunda på något sätt.
Vincent reste sig upp och log mot mig. Jag reste mig upp och kysste honom. Jag brydde mig inte om att Goyle stod bakom oss och suckade.
”Om ni turturduvor har kyssts färdigt kanske vi kan gå?” jag blev lite förvånad över att det var Dracos röst, och inte Goyles. Jag nickade och tog Vincents hand och hand i hand gick vi mot sällskapsrummet.
Vi satte oss i en av sofforna. Jag lutade huvudet mot min killes axel.
”Miranda?” frågade Vincent. Jag tittade upp på honom.
”Ja? Vad är det, Vincent?” frågade jag och log ett litet leende.
”Vill du gå på julbalen med mig?” frågade han och rodnade lätt. Mitt leende blev bredare. Var det här sant?
”Ja, det vill jag.” svara jag Vincent och kysste honom.

________________________________________________________________________

Förlåt för en så kort del. Hoppas ni gillar det ändå. ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

RE;
Jag tittade på klockan, den var 18.30!
Jag pep till.
Jag sprang ut på gården och satte mig vid det stora trädet vid sjön.

Efter en halvtimma såg jag honom.

Rosalie;
Draco satte sig bredvid mig.
"Förs måste jag veta hur länge Crabbe har varit kär i Miranda!" Började jag.
"Du borde nog börja kalla honom Vincent nu, han är ju din systers pojkvän.." Sa Draco.
Jag suckade.
"Hur länge har Vincent varit kär i henne?!" Frågade jag igen.
"Länge..." Svarade Draco.
Jag himlade med ögonen.
"Hon behöver nog lite kärlek..." Sa jag efter en stund.
"Det behöver du med!" Sa han och kysste mig.
Jag log mot honom.
"Och jag, jo, jag.... Det är ju snart Julbal... Och, aa, har du någon att gå med...?" Frågade han, jag blev inte särskilt förvånad.
"Ja!" Sa jag.
Han ryckte till och frågade sorgset; "Vem då?"
Jag skakade på huvudet. "Dig, dumskalle!" Sa jag och kysste honom igen.
Han sken upp.
"När är den?" Frågade jag.
"Om en vecka..." Svarade han.
"Oj!" Sa jag och spärrade upp ögonen.
"Men vi har ju inte fått gå till Hogsmeade och köpa kläder och smink!" Sa jag frustrerat.
"Det gör inget för din del, du är vacker utan en massa smink!" Sa han och log charmigt mot mig.
"Tack!" sa jag.
Jag tittade på klockan - den var 20.30...
"Bäst att vi går in innan klockan blir nio..." Sa jag.
Han reste sig upp och jag följde efter honom.
"Bäst vi delar på oss..." Sa jag och log charmigt mot honom.
Han nickade till svar.
Jag tog den långa vägen tillbaka till Slytherins uppehållsrum.
Nästan alla satt där nere och gjorde läxan eller spelade trollkarlsschack.
Ingen frågade vart jag hade varit, det var en av de bästa sakerna av att vara så populär och respekterad.
Jag gick upp på mitt och Mirandas rum.
Hon var inte där.
Hon är antagligen med Crabbe.... Tänkte jag och låste dörren.
De skulle antagligen gå på julbalen tillsammans...
Jag lade mig på sängen.
Jag kunde lika gärna somna, Miranda hade ju en egen nyckel, så det gjorde ju inte henne någonting...
Jag gäspade stort och somnade efter en liten stund.

Förlåt att det blev så kort, måste gå...

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Tack! ♥

Oh, så grymt bra asså! ♥