Skriva av sig-tråden

Vill du berätta varför du är arg?

Gärna men då kommer det bli ett exceptionellt långt inlägg och kommer ta ungefär hela natten... ehm.
Jag kan bara säga att jag är ungefär så arg så jag skulle vilja skriva GÅ OCH HÄNG DIG till vissa personer men nejnej för så skriver man inte, även om de fortsätter vara bitchiga om och om igen på nätet istället för att bara ''ursäkta, vi gjorde fel...'' istället blir det ''aha förlåt då men du vill väl inte att vi ska säga förlåt för då kan du tycka mer synd om dig själv''
Bitch please? Skrev att jag var förbannad. Du är den som spelar martyr ''aha tack nu kan jag inte sova tack för att du förstörde min kväll'' AHA TACK FÖR ATT DU FÖRSTÖRDE HELA MIN DAG IGÅR OCH HELA MIN DAG IDAG OCH MÅNGA ANDRA JÄVLA DAGAR.
Och sen tre minuter senare ''vadå vi skrev ju förlåt? vad mer kan vi göra lixom?''

OCH DET SOM GÖR MIG MEST ÄR ARG ÄR JÄVLIGT MYCKET OCH DET FÅR OMÖJLIGT PLATS HÄR. MEN TACK FÖR ATT DU VILLE LÄSA ÄNNU ETT RASERIAVBROTT AV MIG NTONKS.

Solkatten: Goa, fina, underbara människa! Några har sagt det men jag tänker vara lika tjatig. Ta modet till dig och en dag i taget. Jag har gillat din energi och din entusiasm i inläggen här på forumet sedan första stund - och det är inte svårare än att dra samma språk och dialoger ut i vardagen bland människorna i omgivningen. Steget dit är det jobbigaste men när u väl tagit första steget och orkar våga vara dig själv så är det så himla kul, enkelt och roligt! Gymnasiet var askul för min del för jag var tidigt ute med att tala om att jag var Harry Potter-nörd bland annat. Roligare år i skoletid har jag inte haft (bortsett från japanskan nu på högskolan förstås med klasskamrater med samma intresse).

Du orkar, du fixar det! Du fixar matematiken och kommer rocka på engelskalektionerna, stå på dig och våga tro att du är lika värdig och cool som alla andra som vandrar runt till skolan. Det är säkert ett flertal andra som varit/är blyga också¨, eller som är osäkra på sig själva, eller som har en jobbig situation på hemmaplan som ingen ser/frågar om. Våga stå stark och våga tro på dig själv ♥ STYRKEKRAMAR COOLING! ♥

Hur säger man till sin pappa att man inte mår bra av hans flickvän, när hon faktiskt verkar få honom att må bra och ha roligt? När hon faktiskt verkar få honom lycklig?
Jag vet att han bryr sig mest om oss barn, men jag kommer må skit om jag vet att han inte träffar henne mer på grund av mig. Då kommer jag må ännu sämre.

Samtidigt som hon gör allt värre för mig genom att vara närgången, kalla mig för "gumman" och skratta åt mig, tjata på mig om att "det bara är att äta, sätt igång nu, fjanta dig inte" när hon bara gör allt värre med sina pytteportioner, sin träning och sina ord som "man ska ha lite fläsk på benen, titta på mig" trots att hon är rätt smal.

Hon och pappa har varit ett par i mer än ett år, mamma och hennes pojkvän har varit ett par i mer än tre år. Hon lägger sig i så mycket mer än mammas pojkvän gör. Och jag klarar inte av det. Mammas pojkvän har aldrig ens kommenterat min ätstörning, för han är smart nog att veta att det är en personlig sak. Hon verkar tro att det är någon slags fas, som går att behandla på samma sätt som man behandlar gnälliga två-åringar.

Men pappa mår ju så mycket bättre av henne.

Ginny00: Usch vad jobbigt. Usch och fy. Jag har inte någon aning om vad som är det bästa att göra men kanske kan du prata med din pappa och säga att du mår dåligt av hur hon behandlar dig? Att du känner att hon inte tar hänsyn till dina ätstörningar på ett bra sätt. Då kanske han kan prata med henne.
Hoppas det blir bättre i alla fall. ♥

trött, trött, trött, trött, ångest, ångest, ångest, ångest, smärta, smärta, smärta.....

jag klarar det inte längre. Skolan dödar mig, jag har ont i huvudet, jag är rädd för att somna, jag vågar inte berätta något för min föräldrar eftersom att jag bara överdriver enligt mamma, jag vågar inte prata med min nya klasskompisar, jag klarar inte av läxor, jag är SÅ JÄVLA TRÖTT, jag hatar mig själv för att jag är så patetiskt, jag hatar allt.

men jag kommer förhoppningsvis få tid hos kuratorn sp snart som möjligt nu.

Men gumman ♥ Inte är du patetiskt! Du är jättesöt, och jag kan inte tänka mig att dina klasskompisar tycker något annat!!!

Men du har aldrig behövt prata med mig irl...

Nej, men jag tror inte att jag skulle känna mig tvingad till det =) (om inte för att jag är så sjukt blyg meeeen det är en annan historia)