The cold in our bodies [PRS]

Alice slog upp ögonen, som en stöt hade gått igenom henne och hon såg på honom.
"Va?" Hon var nu klarvaken och hon såg sig om.
"Vi är i en skog.... Hur ska jag veta?" Frågade hon och drog lite på munnen.

Maurice såg besvärad ut. "Känner du igen dig? Om du kommer ut och ser dig omkring? Kusken behöver en riktning.", förklarade han och backade undan så att Alice skulle få mer plats.

"Träd är träd, stig är stig. Allt kanske ser lika ut men..." Hon tog sig ut och snubblade in i hans famn. Men hon tog sig upp och vände sig om och såg sig om. Hon behövde inte se mycket. De var nära.
"Låt mig se på kartan.."

Ivan tittade upp när han såg Alice utanför vagnen. Han iakttog henne noga, som för att se efter att hon inte lurade dem eller dolde något för dem. Men när hon bad om att få se kartan gav han tecken till kusken att räcka över den till henne.

Kusken räckte henne kartan och hade pekat ut vart de var.
"Vi är på rätt väg. Fortsätt till Feíx. Då skulle det bli kväll antar jag. Med tanke på hur vi reser. Vi behöver vila där."

"Ska bli, miss.", svarade kusken och satte tillbaka kartan innanför jackan. Maurice gav en gest åt Alice som visade att hon skulle återvända in i vagnen. Därinne väntade Olivia oroligt. Hon hade inte vågat gå ut när hon hört Ivans röst. Det kände som att hon hade trängt sig på att följa med på resan, vilket på ett sätt hon hade. Hon hade gjort det klart för de andra att Alice inte skulle resa utan henne.
"Då åker vi."

Alice hade tagit sig in igen och såg på Olivia.
"Är du vaken?" Hon sträckte ut en hand och smekte hennes kind.
"Du ser trött ut. Vila lite till." Hon log svagt och lutade sig mot henne.
"För jag är fortfarande sömnig."

Olivia svarade något otydligt i stil med "Okej, du har rätt.." och blinkade med tunga ögonlock innan han tillslut slöt ögonen igen i en blund. Tröttheten sköljde över henne.
"Hoppas att det var skönt att sträcka på benen ett tag.", sa hon vänligt, men grötigt. Strax därpå somnade hon.

"Det var bara en kort tid. Inget att hurra över." Viskade hon och lade filten om henne. Log svagt innan hon själv somnade.
Lottie såg på Maurice.
"Hon ser piggare ut." Viskade hon.

Maurice satte sig i vagnen efter att ha bytt några ord med Ivan. De båda vampyrerna hade återvänt till sig och strax därpå var vagnarna i rullning.
"Du har rätt.", bekräftade Maurice och iakttog Alice där hon lutade sig mot Olivia. "Hon har fått tillbaka sin färg en aning.", sa han lättat och kvävde en gäspning bakom sin hand. "Är inte du trött, Lottie? Du kan också vila. Jag ska hålla mig vaken tills vi kommer fram tänkte jag. Vi ska stanna och vila i en by inte så långt härifrån."