Tredje Världskriget

Nike satte sig vid henne på sängen, tog inte maten ännu.
"Du ljuger ganska så dåligt. Jag vet att du inte mår bra, önskar att jag kunde göra något." sa hon i mjuk ton och ignorerade det kalla från henne. Sedan gick hon fram till urnan.
"Vill du ha?" frågar hon vänd mot Akhiti.

Akhiti sa inget till det där första.
Hon mådde bra, perfekt! Okej, så hon ljög väl inte så bra... Men allvarligt, varför brydde sig Nike ens?
Hon ställde sig upp och gick mot sarkofagen.
"Näe." Svarade hon och gick in i sin garderob.
Snabbt tog hon tag i en grön T-Shirt och kom ut igen.
Hon tog av sig kläderna och kastade dem på golvet för att sätta på sig den långa tröjan.

Nike betraktade henne och tog lite torkad frukt innan hon kom fram till Akhiti och la försiktigt en arm om henne.
"Jag önskar att allt var som förr." mumlade hon och betraktar Akhitis gröna tröja, sen när hade hon börjat bära så mycket grönt? Betydde det något eller?

Akhiti sträckte på sig och började gå mot sängen.
"Förut brukade jag drömma, sedan vaknade jag." Sa hon bittert och kröp ner under täcket.
"Ta något och gå och lägg dig." Mumlade hon med ansiktet i kudden och slöt ögonen.
Det hade varit en låång dag.

Nike blev sårad, eller kanske sorgsen av Akhitis ord.
"Jag borde gå." mumlade hon otydligt.
"Det är nog inte bra om du har mig här." sa hon, även om hon ville vara här, men prinsen ville ha henne hos sig.

Akhitis värld började mörkna men bra hörsel, det hade hon.
"Näej, gå inte...." Mumlade hon med all kraft innan det blev mörkt och hon somnade.

Nike såg oroligt på henne, men visste att hon skulle sova länge.
"Jag kommer tillbaka älskade." mumlade hon och kysste hennes kind innan hon bäddade om Akhiti och gick till prinsens gemak.

Akhiti gnydde lite men sov vidare ostört.

Innan gryningen blev Nike släppt och kom instapplande i Akhitis rum. Han hade varit hård, kläderna var sönderrivna samt över axeln, han hade vassa naglar. Men kunde Nike lätta Akhitis börda genom detta gjorde hon det gladeligen. Hon kröp ner vid henne och la sina armar om Akhitis kropp innan hon utmattad somnade.

Akhiti ryckte till av beröringen och vaknade.
Hon vred huvudet och fick synt på ett blekt ansikte. Nike.
Varför var hon i hennes säng, såg hon inte madrassen på golvet?
Hon funderade ett tag men alla tankar försvann när hon såg hur pass Nikes tillstånd var.
Hon bar rivsår och kläderna var trasiga, likt bandagen på hennes arm.
Försiktigt kröp prinsessan ut ur hennes grepp och satte sig upp. Hon hämtade en förstahjälpen-låda och började hålla på lite.
Det var tur att hon hade bra mörkerseende för precis när solen gick upp var hon klar.
När det då ljusnade la Akhiti sig åter igen men en liten bit bort från den skadade kvinnan.