Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

"Om ni insisterar." Hon lade sin hand mot hans arm och lutade huvudet mot hans arm.
"jag är så trött men jag klädde upp mig bara för er skull." Scarlett log trött och öppnade ena ögat.
"Så vem är det som kommer på brödloppet?"

Nicolai ler ner mot Scarlett, hans finger smeker hennes lena kind och en doft från rosoljan ringlar upp. Det må vara en svag doft för den mänskliga näsan men han kan känna doften starkt. Men den maskerar inte Scarletts doft helt vilket gör honom glad.
"Oj, Scarlett, det är så många att jag inte ens kan säga alla deras namn innan vi är vid ditt rum. Det blir inget jätte stort bröllop, ungefär 300 personer kommer." svarar han på Scarletts fråga. De börjar vandra upp för trappan mot Scarletts sovrum.
"Varför undrar du?" frågar Nicolai, nyfiken på varför det spelar någon roll vilka som kommer eftersom att hon inte känner några av hans vänner.

Scarlett gav ifrån sig ett fnitter över smekningen och såg på honom.
"inget stort sa du? 300 låter väldigt mycket." Hon rodnade.
"Jag undrade bara för jag gillade paret Morelock. De var väldigt snälla mot mig." Hon log mjukt och lekte med en hårlock och öppnade sedan sitt sovrumsdörr.
Värmen kom mot henne och hon log trött. Brasan sprakade behagligt och hennes nattlinne låg på sängöverkastet medan månen lyste in från det stora fönstret.

Nicolai såg på Scarlett och log mjukt mot henne,
"Jag är glad att de behandlade dig väl. Jag strävar efter att du ska känna dig välkommen bland mina vänner men det kommer nog ta några år innan alla accepterar dig eftersom att du kommer vara en nykomling bland alla." svarar Nicolai och ser på Scarlett, lågornas sken dansar över hennes söta ansikte.
"Men, 300 är inte så väldigt många. Du får tänka på att detta bröllopet är ena v de största tillställningarna på de senaste 200 åren Scarlett. Jag var väldigt noggrann när jag valde vilka jag skulle skicka inbjudningar till." svarar Nicolai på hennes kommentar om antalet gäster. Han kysser mjukt hennes panna och drar in henne i sin famn.
"Är du nervös?" frågar han försiktigt.

Scarlett såg ner och bet sig i läppen medan hon satte sig på sängen och såg upp på honom.
"Jag vill känna mig välkommen jag känner mig som mat, eller något annat som inte är välkommen när många av din sort var här." Hon suckade och underläppen darrade, hon var nära på att gråta.
"Jag är så nervös." Hon snyftade till och hon torkade sig om ögonen.
"Jag är så nervös om att jag skulle skämma ut dig så mycket. Sen att ingen skulle acceptera mig efteråt"

Nicolai suckar djupt, en olustig känsla lägger sig över honom när han ser Scarlett så upprörd. Han går långsamt fram till henne och sätter sig på sängkanten.
"Kom här..." mumlar han och drar upp henne i sin kalla famn.
"Schhh... Oroa dig inte för det. Du kommer inte skämma ut mig. Vi har alla varit mänskliga en gång i tiden och anledningen till att vi hållit vår ras så överlägsen och har kontrollen över riket är just för att vi är så försiktiga med vilka vi släpper in i vår krets." Nicolai smeker toppen av Scarletts huvud medan han pratar,
"Du är min, jag är en av de högst uppsatta i vår rangordning. Efter att vi gift oss och du blivit omvandlad så kommer det bli lättare och om några år kommer alla behandla dig med den respekt du förtjänar som min hustru. Du kommer vara högt uppsatt i det sociala, även om du inte kommer ha några rättigheter i rådet bara för att du är min fru. Men de andra kommer behandla dig med respekt och kvinnorna kommer ge dig avundsjuka blickar. Du kommer vara min fru och under mitt beskydd. Jag vet att du inte sett den sidan av mig men det som är mitt är mitt och jag tar hand om det som tillhör mig. Det inkluderar dig Scarlett." Nicolai tar Scarletts ansikte i sina kalla händer och stryker bort tårarna med sina tummar.
"Du kommer inte drömma om något för du kommer ha allt." viskar han och kysser hennes nästipp och sedan hennes panna.

Scarlet kurar ihop i Nicolais famn och darrar svagt medan han talar om för henne om hur hennes liv kommer bli och hon lugnar ner sig och ser på honom.
"Tack Nicolai. Jag behövde det där. Jag var så rädd, jag är rädd men det kommer bli bra." Hon slöt ögonen och drog in ett djupt andetag och såg sig om.
"Det luktar så gott." Hon lyffte på kudden och hittade den lilla sammetskudden som Belle hade gjort och luktade på den.
"åhhh." Hon såg upp på Nicolai och hon slog armarna om honom.
"Jag vill att du vakar över mig tills jag somnat. kan du göra det?"

Nicolai drar lite chockat loss Scarletts armar om hans nacke, och tar hennes händer i sin ena hand medan han tar den lilla kudden och lägger tillbaka under huvudkudden.
"Scarlett, jag kommer sitta här tills du somnat och om du vaknar under natten kan du bara ropa mitt namn så kommer jag så fort jag kan. Men bara om du verkligen behöver mig. Jag har mycket jobb kvar inför bröllopet." viskar Nicolai med mörk och lugn röst innan han kysser Scarlett på pannan.
"Jag väntar utanför medan du byter om." mumlar han sedan och lämnar rummet. Han stänger bakom sig och väntar på att Scarlett ska ha bytt om och lagt sig under täcket.

Hon nickar och hoppar ner så han kan resa sig.
"Du behöver bara se till att jag somnar. Jag vill inte vara ensam just nu." Hon såg på honom och lade huvudet på sned medan hon gäspade stort.
"Så fort jag har somnar så kan du tassa ut och stänga dörren efter dig. Jag vill inte hindra ditt jobb. Men som jag har sagt. Jag är nervös och rädd inför bröllopet "

Han väntar på att Scarlett ska be honom komma in igen efter att hon bytt om.