(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Julian tog sig fram till Alice och sjönk ner på knä framför henne. Han tog tag i hennes axlar och skakade om henne. "Alice! Skoja inte nu!". Men han såg att hon inte skojade, han vände sig mot Adam. "Men hjälp till då!" skrek han.

Adam satte sig brevid henne och letad efter banage det var säkert för sent hon var säkert död
Arvid viste att hans mamma inte skulle låta honom gå
" Låt mig gå mummlade han

Alice vaknade upp, men inte hennes kropp, bara hennes själ. Hon reste sig ur sin sargade kropp och såg på de som satt vid hennes sida. Men de verkade inte kunna se henne. "Adam...Julian..." viskade hon och försökte röra vid de.

" Alice sa Adam och tog hennes hand han kände hur tårana ran
Arvid såg på sin mamma

Alice hand gick bara rakt igenom Adams....Hon var ett spöke...Och de kunde inte se eller höra henne. Hon försökte kasta sig på Adam, något borde han väl känna i alla fall?
Hannah log. "Jag tänker släppa dig för tillfället, men bara så dina vänner kan hata dig för att du dödade Alice". Hon försvann.

Arvid föll ihop på marken han hade dödat Alice han inte Hannah han nu hatade dom säkert honom
" Förlåt för att jag är en hemsk mördare sa Arvid och kröp in i buskarna för att aldrig komma fram

Alice började snyfta, skulle hon vara fast såhär för alltid? Att ingen kunde se eller höra henne? Då Arvid föll ihop provade hon att gå fram till honom. "Arvid....".
Julian såg mot Arvid med våta ögon. "Det var inte du, det var Hannah" sa han med skrovlig röst.

" Hon fick det att kännas som om det var jag som var mördaren sa Arvid och kröp ihop i buskarna han hörde Alice men hon var nog säkert arg på honom

Alice snyftade högre. "Ingen kan se eller höra mig...." sa hon högt, ingen hörde ju ändå.

" jag kan höra och se dig förlåt sa Arvid tyst och såg upp på spöket han hade den hemska gåvan att se andar och höra spöken