De utvalda

"Jag ska hjälpa dig" log Ethan mjukt mot henne. "Vi ska hjälpa varandra...". Han skulle låta bli för hennes skull och hjälpa henne att inte skada sig själv. Även om det kändes som skulden för att han skadat något åt upp honom inifrån.

Hon nickade och fingrarna försvinner från dolkarna och tar tag i tyglarna. "Vi hjälper varandra." log hon bekräftande mot honom.

Ethan log större och hästen började trava sakta igen. "Vi ska klara det här". Han ökade på farten lite. Det var härligt att känna vinden i håre.t

Hon nickade och viskade sedan något i Moriers öron och med ett tjut gav de sig sedan iväg förbi Ethan och vidare framåt bara framåt, hon älskade detta.

"Hey!" ropade Ethan samtidigt som han skrattade. "Vänta på mig!". Han ökade takten ytterligare samtidigt som han skrattade glatt åt farten och vinden.

Eletha skrattar och stannar inte försen de kommit en bra bit och Morier inte skulle orka mer om hon inte överansträngde sig. Hon vänder sig om och ser leende Ethan komma ikapp dem, tankarna på att skada sig var nu långt borta.

Ethan kom äntligen ikapp och log mot Eletha. "He, fint trick du hade" skrattade han. Han saktade ner lite så ha ninte skulle trötta ut Lipir.

"Jag vet, jag är ju bäst." sa hon med ett flin och pekade på en som rann över slätten några stenkast bort, "Vi kan vattna hästarna där, de behöver nog det." ler hon och klappar Moriers manke lugnande.

Ethan nickade det lät bra. Han sadlade av vid ån och lät hästen dricka. Själv la han sig ner på marken och tittade upp bland molnen medan han väntade. Han försökte hitta figurer bland molnen. Det var en sak han och hans bröder alltid gjort.

Eletha såg på honom och log och lät Morier dricka och la sig vid Ethan i gräset. "Det här är livet." Sa hon och sträckte på sig av välbehag.