I en förändrad värld (Roll för alla)

[Smart!]

Vera kröp ihop i den lilla cellen, trots att hon suttit här i två dagar nu kunde hon inte vänja sig vidden unkna doften.

[Fortsätter, som ni kanske märkt har jag inte så mycket tålamod. Låtsas att Olivia och Stella också är där nere, ]

Jenna gränslade motorcykeln. Den var inte så där stor och tung som de hon kört tidigare utan lite lättare och inte lika klumpig, hon gillade känslan. På ryggen hade hon en ny ryggsäck, äntligen hade hon en ryggsäck igen efter hon lämnat sin trasiga. På borden hade hon också funnit olika smörjor och tabletter som hon snabbt hade packat ner tillsammans med lite mat och några vattenflaskor. Hon funnit sin egen båge som hängde likt ryggsäcken strängad över hennes axel och ett dussin pilar som hon tryckt ner i ryggsäcken. I bältet befann sig granater och en stor ny jaktkniv. Först hade hon tänkt undervika skjutvapnen helt men hon visste att de skulle behöva dem, dit dem var på väg skulle de ha skjutvapen. Så hade hon funnit en liten svart halvautomatare som låg behändigt i hennes hand och fick plats i hennes byxlinning vid ryggslutet.
Ett leende prydde hennes ansikte då hon trampade igång motorn som startade på första försöket. Hon vände blicken till de andra. Fanny hade hittat en fin båge och Jenna hoppades bara att hon provskjutit några pilar på de olika piltavlorna lite längre bort. Vanessa hade ett stort leende över läpparna. Jenna som vanligtvis hatade allt med våld att göra mest för vad hon själv fått utstå förstod trotts allt Vanessas glädje. Jenna kände adrenalinet och spänningen. Det var en farlig och beroendeframkallande känsla vilket skrämde Jenna men just nu ignorerade hon de tankarna.

-Så , Hur ska vi färdas hade ni tänkt. Med en Motorcykel i skogen ? frågar Vanessa , "Kanske inte det smartaste . Men jag tror det finns någon gående asfalt väg kvar " . Vanessa tittade sedan ner i sin pakning , Ett skjutvapen , Knivar och ett rep .

"Jag har aldrig kört motorcykel förut..." mumlade jag då jag såg Jenna sitta på en motorcykel.

Jenna log emot Vanessa.
”Tänkte mer motorcyklarna”, sade hon och nickade emot raden. ”Man kommer fram lätt, det går snabbt och man behöver ingen asfalt utan kan köra även på ojämn terräng så anser inte att det är osmart direkt.”
Jenna visste att hon åter igen lät som en besserwiesser men hon var sådan hon var. Vanessas kommentar om att den inte skulle vara smart bet inte riktigt, hon visste bättre och Jenna hade kommit att bli på rysligt bra humör. Att försvinna ifrån detta ställe med ett mål om det så var för att de senare var tvungna att återvända spelade ingen roll. Dock ifall de befunnit sig i en annan situation hade Jenna blivit förbannad minst sagt.
”Men visst, har du något bättre förslag. Kanske finns det en teleporteringsmaskin bakom väggen där borta, vem vet.” sade Jenna sarkastiskt men ändå med glädje i rösten.
"Hoppa upp bakom mig", sade hon sedan vänd emot Olivia med ett leende.

[Tänkte mig mer crossar, inte typ sådana tunga saker. xD Höhö, märks det att jag inte kan något om motorcyklar? aHaha, om något blir jätte fel får ni säga till. ]

(( Njaae , Ganska mycket . En motorcykel går ju bara på planmark . En slags `motorcross`går ju på både och ))

[Okej, men vad jag förstår det som så finns det ju t.ex. motorsport som Enduro då de använder en slags motorcykel så kallade enduromotorcykel som ska likna motorcrossen fast ska kunna köras över stockar och sten? Eller va? Vad var det som var jätte fel? O.o ]

Stella ser på alla vapen och hur alla gör sig ordning, hon visar det inte men visst är hon oroad. Hon hade hört berättelser om stället de skulle till och det var inget ställe man ville vara på. Skjutvapnen gick hon direkt förbi, för det första kunde hon inte ens hantera någon och sen så klarade hon inte av det heller, hon hade sett allt för mycket och sett barn på bara några år bli skjutna för att de lekte och inte arbetade. Men hon satte på sig en jacka likt de andra som skulle kunna stå emot det mesta och över det en väst och ett bälte fult med knivar och dolkar. Det var vad hon kunde hantera och hon var skicklig med dem, dödligt skicklig.
När hon var klar ser hon på motorfordonen, "Jag har aldrig kört en sådan." sa hon eftersom det skulle låta konstigt om hon skulle säga att hon inte sett ett motorfordon i hela sitt liv och då inte ens vart nära det.

(( Ja , Vi kör på det Mort!))

Lissy kom instörtande i garaget, men stannade direkt nä hon såg alla grejor. De flesta verkade redan ha hittat sin utrustning. Lissy hittade direkt sin favorit. Två knivar med vackra, om än ganska brutala, mönster föreställande döende djur och människor i en fantastisk dödsdans. Hon plockade åt sig dem, men undvek skjutvapnen. Hon mindes alltför väl senast hon mötte ett sådant...
"Förlåt Lissy" sa Mary. "Jag hade inget val, det vet du" Skräckslagen såg Lissy på flickan som tidigare varit hennes bästa vän.
"Nej" viskade Lissy. "Nej, Mary. Du kan inte göra så här!!" Men hon visste alltför väl hur lätt folket vid lägren kunde muta andra för att få fast fångar. Men hon hade aldrig trott att de skulle kunna lura Mary. Vakterna kom och tog ett smärtsamt hårt grepp om Lissy och började släpa bort henne.
"Nej Mary!! Du vet att de lurar dig!!" Lissy hade sagt det upprepade gånger. Det var sällan någon som fick sina pengar efter att ha avslöjat någon som gömt sig själv eller någon annan.
Det var då hon såg dem. Två beväpnade vakter kom fram bakom ett hus i närheten. Den ena tog tag i Mary, medan den andra tryckte ner henne på knä. Sedan tryckte han pistolen mot hennes tinning ock tryckte av avtryckaren...
Lissy återvände till verkligheten. Nej, hon ville aldrig röra ett skjutvapen efter att ha sett sin bästa vän falla offer för ett.

(( Det kursiva är typ ett minne. Vet att det kanske blev lite förvirrande men typ så förvirrad blir Lissys hjärna när hon tänker på Mary))