Narnia

Andrew misstänkte att hon inte fattade, men han sade inget. Han skulle kunna förklara det någon annan gång, om hon ens brydde sig.
Chiron kom tillbaka, med Argus, och bad dem att gå med Argus bort till skåpbilen lägret hade.

Sam nickade och började gå, "Så han pojken? Är han fast i den vanliga värden? Eller jag fattar inte." sa hon och såg på Andrew då de befann sig ifrån de andra och ingen kunde höra.

Andrew ryckte på axlarna.
"Han kan mycket väl medvetet lämnat det här stället. Eller så kan han blivit mördad av monster, eller hållas kvar av monster någonstans. Man är inte riktigt fast i den vanliga världen. För den här och den vanliga är blandade. Det är bara den vanliga som inte uppfattar den här världens .. varelser", förklarade han medan de gick en bit ifrån de andra, medan de gick till skåpbilen.

"Okej, som i Harry Potter? Mugglarna uppfattar eller upptäcker inte drakar och liknande för de hålls gömda. Eller annars tror de inte på magi utan hittar på en annan lösning. Världarna är tillsammans men den ene parten vet inte om den andres existens?" sa hon frågande om hon fattat rätt.

"Ja, typ som i Harry Potter", sade Andrew med ett leende. Sedan fick de stiga in i skåpbilen som skulle de skulle åka in till New York med.
När den rullade ut från Camp Half Blood, reflekterade han över det faktum att han där fått reda på att den mannen han kallat far hela sitt liv faktiskt inte varit hans far ändå. Men Andrew misstänkte att hans 'far' trodde att han var det. Hans mor hade berättat att hon varit i USA inte långt innan han föddes. Det förklarade också den gången i mellanstadiet, när han hade fått skriva dikter och läraren hade tyckt dem var strålande och hans mor hade sagt att han ärvt det från sin far. Men hans far hade sagt att hans 'diktkunskap', som han uttryckt det, stank.

Sam nickade, hon hade lättare att förstå saker då de relaterades till något hon visste om, då var det enklare att sätta det i sammanhang, så fungerade hennes hjärna. De klev in i skåpbilen och den började genast att köra, eller ja någon körde den, den där mannen hon inte visste namnet på, fan vad hon hatade att hon inte visste något om denna bok eller ja värld.

Andrew var minst sagt nervös. Han ville inte riskera Sams liv för någon de inte kände. När hon inte visste vad som väntade dem.. ja det gjorde honom bara mer nervös. Tänk om han förlorade henne? Det ville han inte. Visserligen var det egoistiskt, att vilja hålla henne så säker som möjligt och inte bry sig om resten.

Sam satt och stirrade ut genom fönstret, hon var knappast nervös vilket hon egentlige borde vara med tanke på.....ja vad? Hon hade inte den blekaste aning av vad som väntade dem, eller ja kanske lite men inte fullt ut. Hon suckade lätt och tog sedan en snodd och flätade håret sedan snabbt i två flätor för att få det ur vägen.

Det tog ett tag för dem att komma in till New York. Men till slut så började trafiken röra sig lite snabbare. Vilket innebar att de snart skulle av.
"Har du varit i New York tidigare?", frågade Andrew Sam efter en stund.

Sam vänder sig om och ser på Andrew, "Ja, jag var på en skönhetstävling där när jag var fyra och sen när jag var tio tror jag. Och senare år som modell och även inom cheerleadnigen." sa Sam med en suck, då inget av det hon gillade, eller ja cheerleadingen hade varit okej ändå.
"Och du själv?" frågar hon leende.