The Marauders - Always and forever [SV]

Sluta säga att du inte är bra, för det är du visst det.

du är bäst Ntonks

Superbra!

♥

Jätte bra! :3

Du äger på att skriva!

Jag vet inte vad jag ska säga för berömmelse ord längre, det känns som jag har använt alla... Det får bli ännu ett superawexome :3

Litet hopp.



Kapitel 69
Hösten påväg
September 1995

Tiden hade gått snabbt, ja, nästan rusat iväg. Harrys förhör hade gått bra, och de vinkade av honom på perrongen tillsammans med de andra. Familjen Weasley flyttade hem och dagarna återgick till att vara långa och händelselösa. Sirius vaknade, åt, stirrade in i väggen, åt, skällde lite på Krake, stirrade in i väggen, åt middag och gick och lade sig.



Käre Måntand,
Jag har tråkigt.
Hoppas du mår bra,
/Sirius



Skäll lite på Krake så mår du bättre
/Remus


Sirius suckade och lade ner brevet i sin låda. Den höll på att bli överfull.
Han fick syn på något som låg längst in. Lilys handstil. Sirius drog ut lådan lite mer för att komma åt det, men där brast det. Lådan rasade ut.
Sirius suckade och satte sig på knä bredvid. Han försökte putta in lådan igen.
När han såg på breven insåg han vad det var som låg framför honom. Alla brev. Alla brev han någonsin skrivit eller fått (bortsett från de han skickat till Remus eller Peter under sin vistelse hos familjen Potter).
Han tog upp ett brev slumpmässigt ur högen. Han kände direkt igen James handstil på det, fast mer spretig. Sirius såg på datumet. 3 juli 1972. Det måste ha varit de första brevet James någonsin skrivit till honom.


Käre Sirius,
Jag hoppas att Remus inte är hemskt arg på oss. Även om vi hade rätt kanske det var onödgt att ställa honom mot väggen? Han kanske fick panik. Jag vet inte. Hoppas han inte är sur i höst. För han verkade schysst. Även om någonting var skumt. Jaja, om det är meningen att vi ska veta får vi väl veta tids nog....

Sirus hade spillt te över resten av brevet. Helvete.


7 augusti 1972

Käre Sirius,
Nu är det inte lång tid tills vi ses igen! Jag längtar nästan ihjäl mig. Morsan går mig på nerverna ibland. Dessutom försöker hon förstå sig på quidditch, men hon fattar ingenting, haha ☺
Fick du också Remus brev förresten? Jag visste väl det. En varulv. Ashäftigt! Tänk att du och jag har delat rum med en varulv i ett år. Coolt!
Förresten städade jag ut i min koffert igår. Jag har visst råkat ta med ett par av dina strumpor. Hoppas du inte har letat efter de.
Vi ses snart!
/James




23 juli 1973

Käre Sirius,
Jag skrattade ihjäl mig när jag läste ditt brev. Mamma trodde jag hade fått ryck.
Har du min Puddlemore United- tröja, förresten? Letade efter den, men den kanske ligger under min säng på Hogwarts...
Kom på en grej. Det skulle vara fett kul om vi kunde hänga med Remus när det är fullmåne. Synd att han skulle slita oss i stycken. ^^
Vi ses om en vecka i Diagongränden!
/James


Sirius tog upp ett av breven som låg ganska långt upp. Det var inte James handstil. Han vecklade ut det långsamt och läste.


Käre Tramptass,
Tack så mycket för Harrys födelsedagspresent! Det var absolut hans favoritpresent. Ett år gammal och han susar redan runt på en leksakskvast, han såg så nöjd ut med sig själv. Jag bifogar en bild så får du själv se. Du vet att den bara lyfter sig en liten bit ovanför marken, men han mördade nöstan katten och slog sönder en förskräcklig vas som Petunia skickade mig i julas (inget att klaga över där). Självklart tyckte James att det var roligt, han säger att Harry kommer bli en utmärkt Quidditchspelare, men vi var tvungna att plocka bort alla ömtåliga saker och hålla honom under uppsikt när han börjar.

Vi hade bara ett litet kalas, bara vi och gamla Bathilda, som alltid varit så rar mot oss. Vi var så ledsna att du inte kunde komma, men Orden kommer först, och Harry är ändå inte gammal nog att förstå att det är hans födelsedag. James blir så frustrerad av att sitta instängd här, han försöker att inte visa det men jag ser det – dessutom har Dumbledore fortfarande hans osynlighetsmantel, så han har ingen chans att göra små utflykter. Om du kunde komma hit och hälsa på, skulle det pigga upp honom. Slingersvans var här förra helgen, jag tyckte han verkade lite nere, men det var antagligen nyheterna om McKinnons; jag grät hela kvällen när jag fick reda på det....

Sirius lade ner brevet. Ett högt kras hördes från nedervåningen.
’’Krake, för f...’’
’’Det var jag, Sirius, förlåt så mycket!’’ hördes Tonks röst. Sirius skrockade lite för sig själv, reste sig upp och gick ner.

Aww så söta brev❤

Åå vilka fina brev! Vad roligt att du gjorde ett sådant här kapitel!