Förändrad värld Lupple & Medi

Hon såg på henne och log mjukt. " Jag måste be om ursäkt till honom. " Viskade hon tyst och tog en av mackorna och tog några tuggor. Långsamt.

Han flinade lite och fällde henne varsamt i sängen och la sig över henne. Kysste henne ömt och ned på hennes lår och bet sedan ned i hennes ljumske.

"Han vet vad du gått igenom. En vacker lövbukett och ett förlåt skulle göra honom glad." Sa hon och smekte henne över håret.
"Han vill dig bara väl och tro mig han visar sitt tålamod med dig."

hon lät sig placeras i sängen och särade på benen. När bettet kom sa hon inget utan kved till.

Hon såg på henne och svalde hårt. "Jag vill inte göra honom besviken." Viskade hon.

Han tog några klunkar innan han drog sig bort. Han hade gärna gett henne en och annan upplevelse till men hindrade sig själv.

"Han ger dig tid. Du är inte van att bo här." Viskade Felicia ömt och log.
"Men du älskar honom va?"

Hon såg på honom och tog hans hand.
"Du är så vacker." Viskade hon tyst innan hon såg bort.
"Smakade jag.... bra?"

Hon såg på henne och tog några tuggor till. " Ja det gör jag." Viskade hon ärligt. Generat.

Han såg upp på henne och tvingade hennes blick tillbaka mot sin med en öm rörelse. " Otroligt bra Rhiannon." Viskade han ärligt.

Hon log svagt.
"Då ska du inte vara sådan mot honom. Han vill dig väl. Hälsomässigt med."

Hon kände hans hand under sin haka och blickade på honom med blossade kinder.
"Tack.." Viskade hon.

Aurora såg på henne och svalde hårt. Funderade lite. " Får jag fråga dig en sak?" Viskade hon försiktigt.

Han log ömt. Hennes rodnad var vacker. " Se där, lite färg på kinderna klär dig. " Viskade han ömt.

Felicia log ömt mot henne men nickade.
"Det är klart att du får. Jag är din kammarjungfru..."

Hon såg på honom och nickade bara. Sedan vek hon undan med blicken.
"Vill du göra något mer med mig?"

Hon såg ned på sin macka. Tog några fler tuggor innan hon försiktigt svalde. " Jag tror att jag ibland testar honom. För att se hans reaktioner. Hur långt kan jag gå liksom?" Mumlade hon skamset. " Är det normalt tror du?" Undrade hon.


Rafael såg på henne. " Om jag vill min vackra. Men inte nu." Sa han ärligt och drog sig ifrån henne. Motvilligt.

Hon såg på henne och tuggade sakta.
"Nej det är nog inte normalt. Men gör inte det. Han kommer inte bli som din förra mästare. Jag lovar. Han har inte skadat mig eller någon annan." Hon log.

"Men senare?" Frågade hon tyst och lade huvudet på sned.