Skriva av sig-tråden

Hur kan det har gått en månad sen jag satt i sängen och grät ut all vätska jag hade i kroppen? Livet är sjukt konstigt ibland alltså...

försök skaffa motivation! anteckna och använd färger, färger gör anteckningarna lättare att komma ihåg. det sätter dessutom igång den kreativa hjärnhalvan och resultatet blir mycket bättre när båda hjärnhalvorna jobbar!
försök planera när du ska göra vad och gör det också. det är jättebra att t.ex. använda en kalender som man klottrar ner allting i! ha en "to do list" och gör faktiskt det.

snygga anteckningar, post it-lappar, färger och en kalender kan göra jättemycket och iallafall jag blir mycket mera motiverad av det, även om det inte alltid är roligt och intressant.

sen är det viktigt att inte plugga flera timmar i sträck utan ta pauser och belöna sig själv. när jag skrivit en eller två sidor på typ en uppsats brukar jag ta en promenad eller liknande för jag älskar verkligen promenader. eller så äter jag glass eller något

en annan viktig sak är att börja plugga i tid och inte lämna allt till sista kvällen.

hyperion, ditt inlägg fick mig att börja gråta, jag sitter med tårarna rinnande ner för kinderna. Jag är så fruktansvärt ledsen för din skull. Och så fruktansvärt rädd för att min egen hund en dag ska lämna mig. Trots att han bara är två kan vad som helst hända.

Jag vill bara få säga att det verkligen var starkt gjort att fatta beslutet att låta honom somna in. Trots att bara ett val är det rätta känns det så oerhört svårt. Tusen styrkekramar - och när det känns svårt, påminn dig själv om att han inte har ont, och inte är arg på dig för att du "gav upp honom".

Tidigare i mitt inlägg skrev jag om min hund och fick det kanske att låta som att jag trodde att Pricken var en hund... Men jag tror att det var ett marsvin? Jag hade själv marsvin tidigare, men när vår hund kom hade det ena redan försvunnit och jag grät ögonen ur mig när det hände, det andra fick flytta till några vänner som själva tänkte skaffa marsvin. Det kändes så bra och alla försäkrade mig om att jag skulle få träffa honom när jag ville men en månad senare var han död. Borta. Visserligen hade han några år på nacken och en del av pälsen hade blivit grå. Han blev också förlamad i bakdelen. Jag var inte med när de tog bort honom, jag fick inte ens säga hejdå. Han led och kunde inte röra bakbenen alls när de kom fram till djursjukhuset. Och det kändes så overkligt, han hade ju bott i mitt rum i så många år... Förlåt att jag hasplade ur mig hela min historia nu, troligen fick jag dig inte att känna dig ett dugg bättre. Oavsett, ännu fler styrkekramar. ♥

Edit: Upptäckte nu att det var en kanin. Förlåt. :s

Tack för tipsen Det där med att köra det kreativt, med färger och bra anteckningar ska jag pröva!

Och har en plan ändå på nått sätt, men kanske borde göra den mer detaljerad!

Men tack igen för tipsen, var precis vad jag behövde

Saknad.
Hur kan längtan göra så fruktansvärt ont?
Jag saknar er, jag saknar er så galet mycket.

Hade sökt två kurser i höst, som hade varit perfekt för mig att gå!

Men såg nu att jag är typ reserv 1000 nånting på den ena, vilket är likamed kört, och den andra hade inte behandlats än.....

Vad ska jag göra nu då, om jag inte kommer gå de kurserna? Är tyvärr inte kababel till att jobba med vad som helst heller (Har varit stressad o grejs och det är inte bra än).
Hade ju varit så perfekt....fan å D:

Vet inte alls vad jag ska ta mig till nu D:

Idag är det exakt 12 år sedan min allra första dag i skolan.
Idag tänker jag på alla roliga och dåliga stunder med min före detta klass. Idag tänker jag på hur allt har förändrats.

Det är verkligen en otrolig frihetskänsla som infinner sig när man slutar jämföra sig med andra, när man släpper all avundsjuka, all tävlan, alla fördomar, all oro, ilska, skuld och alla rädslor.

Idag är jag och livet verkligen inte vänner.
Verkar som att världen hatar mig och jag hatar mig själv för jag tänker så eftersom jag bara tycker synd om mig själv hela jävla tiden (samtidigt som jag tycker att jag förtjänar allting? Vet inte ens själv vad jag tänker)