Är det svårt att älska och bli älskad?
Forum > Fanfiction > Är det svårt att älska och bli älskad?
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
Snälla, kan ni inte gilla någon annans kommentar som handlar om samma sak? Eftersom det är sjukt irriterande att ögat ska bli rött, och så får man hopp om att det kommit ett nytt kapitel, så är det bara några som chattar emellan sig.
Ja nu när jag ändå skrev det här så kan jag ju passa på att skriva att jag tyckte dom kapitlena jag inte kommenterat på någon gång var bra, och krya på dig. 16 jan, 2012 19:16 |
|
Bombarda
Elev |
tack så mycket
okej alla nu slutar vi skriva och har lite respekt för läsarna ♥ Kärlek till alla! 16 jan, 2012 19:18 |
|
carro78
Elev |
16 jan, 2012 19:51 |
|
Smile
Elev |
OMB så spännande och bra!
Draco Malfoy+Julia Malfoy=Om några år gifta och har två barn! Rose och Justin :)<3
Glöm inte att läsa och kommentera min ff Jamie Mallow´s första år på Hogwarts [SV]
16 jan, 2012 21:01 |
|
karlsson.9
Elev |
^^
I agree! 17 jan, 2012 09:03 |
|
emilia waislip
Elev |
va bra
17 jan, 2012 12:00 |
|
Dramione99
Elev |
Som vanligt var det jättebra Bombarda! Men det har jag nog redan sagt en gång minst! Mer när du har tid! Och är frisk! Krya på dig!
17 jan, 2012 20:55 |
|
Bombarda
Elev |
Kapitel 46:
Jag vaknade med en otrolig värk i hela kroppen, den var outhärdlig nästan som om någon drog en vass kniv genom kroppen. Jag reste mig upp ofrivilligt men jag kunde ju inte ligga på biblioteksgolvet för alltid även om det just nu kändes som det. Min hand greppade tag i en av bokhyllorna som vinglade till lite och en gammal bok i trolldryckskonst ramlade ned på golvet med en duns. Stapplande gick jag ut ur biblioteket och styrde mina svaga ben mot slottet. De klara stjärnorna lyste starkt mot den mörka himlen och jag samlade nytt friskt syra i mina lungor. Vad ska jag säga till George när han ser mig? Jag kan inte berätta för honom om detta. Han skulle bli rasande, förbannad, han skulle troligtvis döda Malfoy. Hur mycket jag än vill att han skulle dö, är det inte rättvist. Ingen ska behöva mista sitt liv. Jag klev in genom Hogwarts portar och en värmande luft sköljde över mig, det var alltid lika mysigt att komma in från den kalla luften och möta den hemtrevliga skolan. Stenväggarna, de gamla rustningarna och de levande tavlorna. Jag hade vant mig vid de svävande spökena för länge sedan, det var nästan på trevligt att ha de som sällskap vid matsalen. Vid tanken av mat kände jag hur magen drog ihop sig i kramper på grund utav hunger och genast undrade jag hur mycket klockan var. Jag ökade takten lite och gick med tunga ben uppför trappan till porträttet. Men det var ansträngande, det fanns knappt någon kraft och ork kvar men det var viljan som gjorde så jag kunde fortsätta de sista trappstegen. "Hippogriffer" sade jag och porträttet svängde åt sidan. Jag steg in genom det öppna hålet. I sällskapsrummet var det ungefär tio personer men jag orkade inte räkna efter men jag såg noga efter så att inte tvillingarna satt där. Snabbt smet jag upp till sällskapsrummet som sån tur väl var tomt. Jag tog en snabb titt i spegeln och fick en chock när jag såg spegelbilden. Var det verkligen jag? Håret var tovigt och ansiktet trött och smutsigt. Kläderna hade stora fläckar och ett rött skrapsår längst min vänstra kind. Jag tog en snabb blick mot klockan och såg att hon var halv sex. Fred och George de måste vara nere i stora salen och äter, tänkte ag för mig själv och skyndade mig att göra vid mig i hopp om att jag inte skulle se skadad ut. Höga fnissningar från Slytherin bordet bröt ut när jag steg in genom de höga trädörrarna intill stora salen. Jag kände mig genast illa till mods men försökte inte att visa det, ingen skulle få veta vad som hänt. Ingen. Där satt de, min kille och hans bror. George var lika vacker som alltid, hans underbara leende. Jag blev alldeles knäsvag när min blick granskade honom. - Conny! utbrast han när jag närmade mig platsen där de satt. -Hej, log jag mjukt och kramade om honom. Det gjorde ont i hela kroppen när hans armar omslöt mig, men samtidigt kände jag mig trygg över att vara i hans närhet. - Vi började äta, klockan var mycket och vi var hungriga, svarade han i en mjuk stämma. - Det är lugnt älskling, jag behövde samla mina tankar, sa jag och kysste honom ömt. Under hela middagen kände jag mig bevakad och varje gång jag vände blicken mot Malfoy och hans gäng, hånlog de och skrattade högt. Min kropp kände ett stort obehag och jag visste att det här inte var slutet på deras hot, det skulle bli fler slag mot min magra kropp. Så vad tyckte ni? lite konstruktiv kritik, vad var bra och vad kunde göras bättre? Kärlek till alla! 26 jan, 2012 19:06 |
|
Borttagen
|
*vill slå malfoy*
jättebra kapitel, som vanligt! 26 jan, 2012 19:14 |
|
nilla10
Elev |
meeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!
den är jättebra. usch vad elaka Malfoy och hans gäng är! hej hej! :) 26 jan, 2012 19:15 |
Du får inte svara på den här tråden.



Mugglarportalen