The cold in our bodies [PRS]

"Jag tror hon har sagt det tidigare. Hon kommer bli bra. Men det är bra om hon sover." Hon vred på huvudet och såg upp på honom.
"Får jag fråga hur länge du har utövat edicin?"

"Du har rätt.", sa han instämmande och satte sig tillrätta. Det hade rest en tag och hans egen kropp började kännas rastlös och trött. Kanske skulle de få stanna ett tag. Bara för att sträcka på benen? Tanken gav honom ny kraft.
"Hur länge? Ja.. Så länge jag har behövt göra det. Några hundra år." Han ryckte på axlarna igen. "Jag är ledsen att göra dig besviken, men jag räknar inte åren längre."

Hon log varmt mot honom och såg sedan mot fönstret. Om hon slog lätt på väggen skulle vagnen stanna. Hon behövde röra på sig.
"Det är okej. Jag räknar inte åren själv." Sa hon och såg på Alice.

Vagnen stannade i samma stund som Lottie hade gett tecken. "Ah. Frisk luft.", sa Maurice längtansfullt och reste sig ur sin plats för att kliva ut ur vagnen efter Lottie. "Olivia är kvar med Alice. Vi är bara strax utanför. Hon är okej."
Han möttes av svala vindar. "Var är vi någonstans?"

Lottie klev ut och sträckte på sig.
"Jag har ingen aning om vart vi är. Vi kan ha tagit en annan väg. Men.." Kusken såg ner på dem.
"Kan jag få boken så kan jag peka ut vart vi är...." Sa han och nickade.

Ivan visade sig strax därpå. Deras vagn hade stannat bakom Alices. "Vad gör ni här ute?", sa Ivan skeptiskt och tittade på dem båda. Maurice log matt åt honom. "Vi behövde bara sträcka på benen, Ivan. Ingen fara. Vi ska strax åka vidare."
Ivan såg fortfarande skeptisk ut. "Kusken vill ha kartan så att han kan peka ut var vi är någonstans."
Ivan sträckte sig efter boken innanför sin jacka och räckte över den. Hans uttryck mjuknade något när han insåg att han skulle få reda på var någonstans de befann sig. Han hade ju faktiskt själv inte någon aning var de var.

Hon såg genast besvärad ut och neg för honom.
"Jag ber så mycket om ursäkt." Sa hon och såg upp.
"Det blev lite trångt när Alice behöver ligga ner." Hon såg mot Maurice. Skulle hon berätta om Alices feber?

"Glöm det, Lottie. Var är vi någonstans, kusk?", frågade Ivan kusken och böjde huvudet bak för att se upp på mannen som styrde hästarna till vagnen. Ivan verkade inte besvärad längre av att Lottie stannat upp resan, utan var mer intresserad att ta reda på var de befann sig.
"Hon är med Olivia nu, Ivan. Inget att oroa sig över. Jag har koll på henne också. Vi båda har.", sa Maurice lugnande.

Kusken visade och han nickade.
"Så vi behöver frökens anvisningar redan, om vi ska komma rätt." Sa han och nickade igen. Såg sedan på Maurice.
"Vill ni väcka henne?"

Maurice gick tillbaka till vagnen för att väcka Alice. Han tittade på Olivia som hade vaknat. Utan att säga något till henne närmade han sig Alice och placerade försiktigt en hand om hennes axel för att försiktigt ruska om henne. "Alice? Är du vaken? Vi behöver veta om vi är på rätt håll. Närmar vi oss ditt hem?"