Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och log.
"Sen hörde jag barn. Så det finns barn här?" Hon log och klappade sin hand mot bröstkorgen. Pärlan var kvar och hon log.
"Så vad har du gjort i ett dygn? Surat i grottan?"

Gabriel skrattade till. "Såklart det finns barn här." Log han och såg sedan genrerad ut igen. " Ungefär det, ja. "Viskade han ärligt.

"Det måste vi få stopp på. Du ska inte tura mer. Du är med mig och du är den bästa vargen här." Hon log när hon hörde barn. En pojke kom fram.
"Gabriel!" Han log och så sedan på Olivia.
"Är du Gabriels fru?"

Gabriel nickade med ett glatt flin. "Du har rätt, så länge du är med mig så kommer jag vara på toppenhumör."Log han för att sedan vända om och bära upp pojken i famnen och skratta igen. "Hey Christian, det här är Olivia - väktaren. Hur hälsar vi på en väktare?" Frågade han leendes.

Han såg blyg ut men tog hennes hand och kysste den mjukt. Blev lite slemig och log.
"Välkommen vackra väktare." Han log stort och visade upp tappade tänder.
Olivia log och såg sen på Gabriel.
"Du gjorde inte så." Hon log mot honom och smekte Christians kind.
"Du är så snäll."

Gabriel log stort och pussade pojken på huvudet. "Bra jobbat."Log han och såg sedan på Olivia och han flinade till. "du har rätt, men min ställning är lite annorlunda. "Viskade han lekfullt innan han såg på Christian som var överlycklig över väktarens ord och beröring.

"Du kom till mig och var helt blodig. Du sa typ inget till mig." Hon flinade och skrattade till.
Christian såg chockat på Gabriel.
"Du hälsade inte ens? Jag ska berätta för pappa." Han tog sig ner och sprang iväg.
"Ops." Hon log.

Gabriel såg på Christian och skrattade. " Du gör klokast i att inte säga något. "Log han varnande innan han såg på Olivia. " Gosh, jag kommer inte höra slutet på detta. "Flinade han och fortsatte att guida henne igenom byn.

Hon flinade.
"Ska vi vara ärliga så hälsade du så när vi var små. Fast då var det på kinden och du kallade mig för din ros." Hon log mjukt och såg sig om.
"Det är ju superstort."

Gabriel flinade brett och nickade. "Du har rätt, det gjorde jag. Jag var väldigt väluppfostrad. "Flinade han roat. Blev snart mer allvarlig och nickade. " Det är stort, du ser ändå bara bebyggelsen. Vi har en hel del skog som är vår också." Sa han ärligt.