PRS Lupple & Medi

Willow lade sig på sängen och slog handen i kudden.
"Dorian vart är du?" Hon började att gråta och slog kudden upprepade gånger. Skrek och började slita sig i håret.

"Om Willow. efter ceremonin? Hon kommer behöva assistans och du kommer vara den som kommer in först." Hon lade huvudet på sned.
"Så är allt klart?"

Dorian reste sig snabbt och rörde sig snabbt in i rummet till Willow och la undan blodet och drog in henne i sin famn och stoppade henne från att dra i håret.
"Hey. " Viskade han och pussade hennes kind.
" Älskade Willow." Viskade han och började vagga henne sakta och nynnade till henne.

Alexander såg på Maria och suckade tyst.
"Ja allt är klart. Hon ska bo i det rummet hon bodde i sist eller Dorians rum. Där hon är som mest bekväm." Sa han sakligt och drog rätt sina kappa han hade på sig.

Hon slutade att slita sig i håret och snart hade hon lugnat ner sig och slöt ögonen.
"Varför?" Hon såg upp på honom och hörde sanrt en mobil och hon såg på Dorian.

"Bra. Jag ville bara kolla att allt var bra. Vill du kanske komma och prata med mig och Lathan om något?"

Dorian ryckte på axlarna.
"Jag vet inte men jag hade gett allt för att du ska slippa detta." Viskade han och smekte hennes hår. Han hörde mobilen och lyssnade intensivt efter vad som skulle sägas.

Alexander skakade på huvudet.
"Jag har inget och säga så ifall ni har nått och säga kommer jag självfallet. " Sa han och såg på henne.

Willow sträckte sig efter mobilen och svarade.
"Hallå?"
Hon hörde en röst hon kände väll igen.

"Min mästare vill tala med er." Simons röst lät lugn men hotande och hon såg skrämd ut.

"Så har du några invändningar på vad som ska göras under ceremonin?" Maria höjde på ena ögonbrynet.

Dorian ryckte mobilen ifrån henne och lyfte upp Willow och sprang ned på nedervåningen med henne.
"Tala din patetiska råtta." Fräste Dorian och smällde upp dörren till biblioteket och Alexanders rum och tryckte på högtalaren.

Lathan såg oförstående på honom men tittade sedan på mobilen och gick snabbt fram till mitten av rummet och Alexander nickade.
"Jag tycker." Började han men avslutade sig själv och sprang ut till telefonen.

Willow flämtade till och tryckte sig närmare Dorian och såg på de andra och såg skamset ner. Var det fel att svara.

"Dorian, dorian dorian varför så arg?" En man med mild men kall röst hördes och han suckade tungt.
"Ni stal något som tillhörde mig. Jag vill gärna ha tillbaka henne." Lucifer slog sig ner i en fåtölj och slöt ögonen.
"Kom med henne till kyrkan annars ser jag till att döda henne under balen."

Dorian blottade tänderna och höll ett stadigt tag om Willow.
"Du tappade bort henne. Om man har patetiska idioter som Simon och den där smutsiga slaven som underhuggare så är det väl förståeligt. " Viskade han tillbaka med en lika kall röst.
"Du kommer inte få en chans. " Fortsatte han sedan och stirrade mot telefonen. Han ville slita huvudet av den där varelsen.

"Du har ingen aning om vem jag är huh?" Lucifer log och skrattade medan han såg mot en klocka.
"En av mina söner kommer snart att hämta henne. Hon kommer sen att vara min blodsslav." Han sedan på.

Willow såg på Dorian och hon skakade i hela kroppen.
"Dorian vem var det?" Hon svalde och klamrade sig fast vid honom.

" Och jag bryr mig inte. Jag kommer döda dig." Sa han med en iskall röst och flinade.
" Låt honom komma. Jag skickar tillbaka honom i bitar." Log Dorian och bröt sedan av telefonen i flera bitar och blängde på Lathan och Alexander.

" Vem utmanade jag precis. Svara." Röt han argt på italienska och Lathan vände bort blicken och Alexander med. Dorian knuffade hårt undan Lathan så han flög bakåt rakt in i väggen.
"Dorian." Röt Lathan och var blixtsnabbt uppe på benen.
"Svara far annars tar jag henne och ni kommer aldrig se henne igen. " Morrade han och visade tänderna och Lathan suckade.
"Lucifer. Du har mött honom. För länge sedan." Sa han kallt och Dorian vände blicken mot Willow.
"En gammal, och då menar jag gammal vän." Sa han mot henne och kramade om henne och sprang sedan upp med henne i rummet och drack upp blodet och sprang sedan ned henne.
"Vem är hans son? Jag har ett löfte att infria." Sa han och såg på Alexander som bara skakade på huvudet.

Han visste mycket väl vem Lucifer var och han var otroligt farlig men han skulle slåss mot honom och på ett eller annat sätt skulle han döda honom. Han upprepade det som ett mantra.