Tredje Världskriget

"Rättegång? För vad?" sa Nike frågande men nickade. Hon gillade att bli tillfrågad men inte befalld.
"Gärna." sa hon och ställde sig upp och log snett mot Akhiti.
"Tack." sa hon bara innan de gick.

Akhiti bara ryckte på axlarna åt hennes tack och fortsatte gå.
"Det är rättegån för mannen som dödade min bror." Sa hon tonlöst då de gick.
Snart var dem framme vid en stor dörr.

"Okej." sa Nike och la en hand som tröst på Akhitis axel innan dörren öppnades av två vakter och de släpptes in.
"Varför dödar ni han inte bara inte? Det är ett kungamord." muttrar Nike tyst fram och ställer sig vid väggen för att inte vara i vägen.

AKhiti ryckte åter på axlarna.
När hon kom in gick hon och satte sig på en stol och såg på förhöret.
Det var onödigt många som behövde tala och det tog lång tid.

Nike var tyst och lyssnade, det var så onödigt lång procedur. Mannen dömdes tillslut till hängning och han skulle kastas till lejonen. Varför inte kasta honom direkt till lejonen? Som en varning, tänkte Nike men väntade på att allt skulle vara klart. Hon var trött av att stå helatiden, det hade gått flera timmar och det hade börjat mörkna.

När det äntligen var över kände sig Akhiti lättat.
Inte för att hon trodde han skulle bli släppt men ändå, det kändes tryggt att veta att mannen skulle dö.
"Nu går vi Nike, kom." Sa hon då hon insåg att om de inte gick nu skule någon tvinga henne prata och socialisera, det ville hon inte!

Nike rörde sig snabbt och kom efter Akhiti ivrig att komma därifrån och röra på sina stela leder. Hon var trött och stel men stelheten gick snart över hon frös nu bara då hon hade bara fötter mot kallt stengolv. Det var över middag och Nike var hungrig, men hon var tyst om det tills de var mer ensamma.

Så snart ingen var i närheten sänkte Akhiti farten lite med en suck.
Sedan gick hon under tystnad i riktningen mot sitt rum.

"Vi borde äta, du har inte ätit sedan frukost." mumlade Nike tyst fram, det hade inte hon heller men det var som det var.
"Hur är det?" sa hon sedan lågt, då de var inne i Akhitis rum, där de kunde tala ostört.

"Du kan ta något ur Urnan om du är hungrig." Hon pekade mot sagd föremål som stod i ett hörn innan hon kastade sig på sängen. Innuti den lilla behållaren fans torkad mat hon hade som nödutgång ifall att hon bestämde sig för att stanna på rummet ett tag.
Efter hon landat på de mjuka lakanet svarade hon på frågan.
"Jag mår underbart." Svarade hon kallt och andades ut i en av kuddarna.