Prs(Dragon Fantasy)

Uriah rycktes balåt när bågon plötsligt tog tag om honom. Han kände hur allt flög förbi och rätt vad detv ar var han vid halvbloslägret igen. Han stönade trött och ställde sig upp, ordentöigt vinlig efter färden.

"Jag tar honom till sjukstugan." mumlade hon till Keiron som själv tog sig dit medan Mina lyfte upp Uriah och la honom i en av sängarna så han kunde få hjälp något hon inte kunde.

Uriah såg på då Keiron for iväg och Mina lyfte upp honom. Han förstod aldrig riktigt vad som var fel, han var förvirrad och ögonen hade nästan torkat igop av allt blod. "Mina.." började Uriah.

"Jag är här, det blir bra." sa Mina lågt med lätt darrande röst och tog hans hand medans de rengjorde honom.
"Förlåt..........jag borde ha hjälpt dig, jag kunde inte." fick hon tillslut fram, makten som fadern hade över henne var så stor.

Uriah mumlade något till svar men avbröts av en hostattack. Han tog ett rosslande andetag och försökte sätta sug upp men en sAtyr tryckte ner honm igen.

"Håll tyst bara, vila." mumlade Mina och höll än i hans hand och följde satyren med blicken då han helade Uriah.

Uriah blängde upp på Mina så gått det gick men slappnade sedan av och lät sig läkas.

Mina gav honom ett halvt roat leende, "Tja, kan du blänga sådär överlever du." sa hon roat, intalade sig det.

Uriah hostade fram något småsurt och lipade slappt innan hans andning blev ostadig och han svimmade.

Mina sa inget bara satt tyst vid hans sida och vakade. De såg över hennes rygg med efter att Keiron beordrat dem. Nu låg både han och Uriah i varsin säng men Mina vägrade att sova.