Narnia

Andrew log emot Sam, då hon kommer emot honom och Chiron. Chiron håller i två ryggsäckar, en till vardera av dem. Andrew tar en, säger tack, och tittar igenom väskan. Mycket riktigt så fanns pengar, både vanliga och gammal grekiska, det magiska läkemedlet och lite mat och vatten. Efter det lade han ner kläderna. Sedan vände han sig emot Chiron.
"Men kommer det inte se konstigt ut om jag går runt med en pilbåge jämt? Och att Sam har ett svärd med sig?", frågade han. Chiron nickade fundersamt innan han sade att de skulle vänta där och gick själv emot det stora huset där Dionysus satt och spelade spel med några yngre halvblod.

Sam ser efter honom och ser sedan på Andrew, "Är inte de osynliga för vanliga människor?" säger hon frågande eller hade hon bara drömt det?

Andrew skakar på huvudet. "De skadar inte människor. Det är allt. Men det går att fixa så att man förklär vapnen. Till exempel Percys svärd. Det kan transformeras till en penna som alltid kommer tillbaka till hans ficka om han tappar den. Medan Artemis följeslagares pilbågar dyker upp från tomma intet när de behöver dem", förklarade Andrew.

"Som Meurlings stav, Meurling han i king Arthur legenden vet du. En av alla legender säger att hans stav blev till en penna." sa hon lättat för att hon förstod det hela för en gångs skull.

Andrew nickade. "Som Merlins stav, ja", sade han och log. Han hade dock inte hört den legenden innan, men varje dag fick man väl lära sig något nytt, antog han.
Snart kom Chiron tillbaka, med Dionysus bakom sig. Eller Mr D som han brukade kallas här på lägret.
"Kan du fixa det åt dem, är du snäll?", sade Chiron till Dionysus, som suckade och det kändes som om pilbågen och kogret lyftes och försvann från hans axel.
"Vad vill du ha för normal sak som svärdet transformeras till, eller vill du ha som Andreas?", frågade Dionysus. Andrew suckade, Dionysus och hans felaktiga namn.
"Det är Andrew", påpekade han, men fick bara ett "jaja" och ett flin som svar.

Sam såg på honom och funderade, "Som Andrews annars skulle jag säkert tappa bort den, det skulle inte förvåna mig." sa Sam och såg svärdet försvinna som hans vapen, borta liksom.
"Hur får man dem åter?" undrar hon som känner sig tom och försvarslös utan svärdet.

"Genom att kalla på det inuti huvudet. Endast du kan frammana ditt eget svärd", sade Dionysus. Sedan gick han sin väg igen, antagligen för att spela klart sitt spel. Chiron hade börjat tala med Percy, Annabeth och Grover medan Mr D hade hjälpt dem, så han stod där och väntande med ett fånigt leende på läpparna. Han hade fått veta hur man frammanade sitt vapen, vilket enligt böckerna Percy inte visste.

Sam nickar till svar att hon förstått och ser hjälpsökande på Andrew, "Och nu då? ska vi gå nu? eller något annat?" sa hon nästan otåligt, all den här tiden och väntan gick henne på nerverna.

Andrew ryckte på axlarna. "Jag antar att Chiron kommer be Argus att skjutsa oss in till New York. För att underlätta den biten", sade han. Argus hade ögon lite överallt, om man såg igenom dimman som omgav allt det här för de vanliga människorna.

Sam nickade och log som hon förstod vilket hon egentligen inte gjorde då hon knappt visste vilka alla var. Men skjutsa och New York fattade hon, "Det är fint i New York." log hon lite lätt.