Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ler. "Det är otroligt vad vi uppskattar nu, men inte förr. Det är en lång rad av normala saker", säger hon och tänker på saker som man inte kunde göra längre. Eller inte kunde ha gjort i sitt hemdistrikt.

"Eller hur." nickar Finnick ochde äter sedan under tystnad och Thalia kom och tänka på en sak, imorgon var det hennes tjugonde födelsedag. Inte för att det var så speciellt men litegrann brukade de ju firade det i elvan.

Johanna ser på Thalia, hon verkade fundera över något. Eller tänka på något speciellt i alla fall. "Vad är det du tänker på, Thalia?", frågar hon med ett leende.

Thalia ser upp på Johanna och rodnar faktiskt, vilket hon aldrig brukar göra annars och ser ner på den nu tomma tallriken. "Nej, inget." mummlar hon. Hon var rädd att de skulle ordna något, hon hade aldrig gillat att helt själv stå i centrum att alla skulle vara där för henne ge henne presenter eller något. Det var något hon inte var van vid och kände sig obekväm med......men å andra sidan skulle det kännas jobbigt om ingen brydde sig om det. Så Thalia visste inte vad hon skulle göra och hon kände att hela situationen var jobbig.

"Jodå, något är det. Har något hänt dig eller...?" frågar Johanna, plötsligt oroad. För tänk om det hade hänt henne något när hon inte varit i närheten. Men förhoppningsvis var det ju inget sådant, men man kunde ju inte vara riktigt säker, eller?

"Nej, inget sånt." lugnar Thalia Johanna med ett flin och skrattar lite. "Det är inget allvarligt, bara kom och tänka på en sak inget speciellt jag lovar." säger hon leende, för det var ju inget speciellt, eller var det?

"Men då kan du ju faktiskt berätta utan problem då, eller hur?" säger Johanna med ett leende på läpparna igen.

"Nej." säger Thalia bestämmt, hon ville inte eller hon visste inte vad hon ville. Hon ville inte att de skulle känna att de måste tvingas göra något, inte alls.
"Jag går till mitt rum, syns imorgon." säger hon för hon vill inte prata mer om det och ville de något kunde de alltid snacka med Thresh, tänker hon och lämnar dem.

"Vi syns" säger Johanna, lite förvånat över att hon verkade så beskyddande om något som inte var något speciellt enligt henne själv. Johanna ser på Finnick, som rycker på axlarna. Hade hon glömt något som var viktigt för Thalia?

Thalia går mot sin korridor och in i rummet. Det var ännu en tid innanhon kunde få sova. Det vill säga innna Prim kom med den härliga drycken, och hon kände sig rastlös. Aldrig hade hon känt sig så rastlös förr, här fanns det inget att göra förutom att träna och det fick hon inte nu för att hon hade skadat foten.