Ron tänker tillbaka

Imorgon= Idag

mm

Kom igen Ron!!!

Lite försenat men bättre sent än aldrig!

Kapitel 38 – Ett mirakel

"Hon lever!!" skrek Ron och började springa mot Hermione. Han kunde knappt tro det, han ville men det kändes så omöjligt. Hon som inte hade gjort ett ljud ifrån sig, varit iskall och ingen puls hade de kunnat hitta.

Hermione öppnade ögonen långsamt och såg Ron. Där var han, som en ängel framför henne. Hon kunde inte tro det, det var som en underbar dröm. Hon ville aldrig vakna upp, hon ville vara här med Ron föralltid.
"Allt är bra nu, jag är här", fick Ron fram mellan snyftningarna.

"Varför gråter du min älskling?" frågade Hermione, hennes röst var svag och halsen brände.
"Jag är så glad att du lever, åh.. Hermione jag älskar dig så mycket, förlåt att jag svek dig.." sa Ron och brast ut i gråt. Hermione skakade på huvudet och log mot Ron.

"Du har inte svikit mig, det har du aldrig gjort. Säg inte så där, du hittade mig, eller hur?" sa Hermione och nu märkte Ron hur Hermione kämpade för att få fram det hon ville ha sagt. Ron förstod att Hermione behövde vila och bli omhändertagen. Hon var inte redo för det här samtalet just nu. Ron tog tag i hennes hand och sa med en lugn och lycklig röst,
"Vila min älskling, vi pratar senare. Jag älskar dig, mer än allt i hela universum, kom ihåg det!" Ron kysste hennes hand och smekte henne lätt över kinden. Hon log ett svagt leende och blundade sedan, hon var i stor smärta och behövde återhämta sig. De andra hade nu kommit och satt sig runt Hermione. Ginny och Harry grät av lycka de med, Andy log och kände hur hoppet växte inom honom. Hans dotter fanns där ute, levande, det visste han nu.

"Vad gör vi nu?" frågade Ron och kollade på Harry. Ron ville ta Hermione till ett sjukhus, så snabbt som möjligt. Hon var i akut behov av en läkare, det fanns inte tid för att tänka. Det måste agera snart, annars kanske Hermione inte överlever trots allt.

Harry visste inte riktigt vad han skulle svara, han hade inte större aning än Ron om var dem var eller hur långt det var till närmsta sjukhus. Allt han visste var att tiden rann ur deras händer.

Efter många timmars pratande om hela situationen så kom det fram till att Ron och Ginny skulle ge sig av med Hermione . De skulle leta närmsta stad och försöka rädda Hermione. Harry och Andy skulle börja leta efter Andys dotter. Ron kändes sig inte alls speciellt snäll som övergav Andy så här men han hade inget val. Utan Ron skulle nog inte Hermione överleva och utan Hermione skulle inte Ron överleva. De behövde varandra, nu mer än någonsin. Ron skulle aldrig klara av att fortsätta utan att veta om Hermione lever. Han behövde vara henne nära och om det var hennes tur att lämna jorden så ville Ron vara nära ändå. Tills döden skiljer oss åt, så hade de lovat. De skulle Ron hålla, till varje pris. Ron lyfte upp den allt för lätta Hermione, de började gå. Var de var på väg visste ingen.

Harry kysste Ginny för kanske sista gången, kramade om sin bäste vän och vinkade sedan åt dem när det gick iväg. Han och Andy vände sig om och började gå. De hade en lång väg framför sig, de kände det båda på sig.

JÄTTEBRA Ron!!!

Jättebra mer!!!!♥

super duper bra

Mer

snälla!!!

Ja mer!!
Jättebra kapitel♥