Skriva av sig-tråden

Jag är precis likadan och brukar fråga mig själv samma sak. Jag är introvert så det bara sjunger om det. Har jag varit ute en dag och blivit sådär socialt övermätt kan jag komma hem och bara fastna två dygn i soffan (om tiden finns så att säga.) Det är verkligen jätteskönt men ibland önskar jag att jag hade fler vänner - inte sådär ytliga bekantskaper utan nära och djupa vänskaper.

Men som sagt, det är inte lätt när man är kräsen och väljer sina vänner med STOR omsorg. Det går nog inte att svara på om det är bra eller dåligt. Jag menar, om man är sådär som person så kan man ju inte bara stänga av och köra på - en vän får man inte över en kväll liksom, men många bekanta kan man få..

Jag känner mig ofta ensam om mina intressen IRL...
Det jag älskar att mest göra är att skriva och fantisera ihop olika ff:s! Jag älskar även att se på filmer och särskilt serier!! ♥
En dag i september förra året så hittade jag den här underbara sidan där jag kunde prata med andra underbara mugglisar om en av mina favorit serier:
HARRY POTTER!!!! ♥

I skolan när jag började i 6:an i en ny skola så blev jag lite retad över att jag gillade Harry Potter och många tyckte att jag verkade som en tönt som läste de där tjocka Harry Potter böckerna.... självklart brydde jag mig inte om vad de sa, alltså om att HP vat tjocka, jag ÄLSKAR att de är tjocka för annars hade de inte varit så långa och underbara som de är!! ♥
Men ändå gjorde det mig ju ledsen, och min familj brukar ofta "retas" lite med mig om HP också, vilket jag vet att de inte menar något illa med.... men det känns ändå ibland...
Här på mugglis har jag underbara vänner som älskar HP lika mycket som jag... men... jag kan fortfarande inte PRATA med någon om det....
Men det har blivit mycket bättre sen jag blev en mugglis ♥
Och jag är säker på att en dag kommer jag ha en mugglis att prata med IRL oxå ♥ Men tills dess så kommer jag vara den där
Harry potter tönten i skolan och hemma.....

Det skulle lika gärna kunna vara jag som skrev det där.. Att vara bland folk - även när det bara är släktingar och när någon av syskonbarnen har kalas t.ex gör mig helt utmattad rent psykiskt.

Jag har väldigt många människor runt mig.. Många bekantskaper osv, men en bekantskap är inte detsamma som en vän. För att jag ska kunna kalla någon "vän" så finns det några kvalifikationer de måste fylla.. vilket känns ganska hemskt med tanke på att jag själv har brister. Bland annat måste en vän förstå att jag verkligen bara behöver få ha den där ensamtiden ibland - utan att jag ska behöva förklara varför då det bara är sån jag är men jag har aldrig stött på någon som accepterat det till fullo, och jag har därför alltid blivit misstagen för att vara sur när det jag egentligen vill, bara är att ha egentid.

..Sen har det tyvärr blivit så att de jämnåriga i min stad håller sig borta från mig. Av någon anledning har jag alltid varit någon man lätt blir rädd för och dessutom var det en grupp människor som började sprida en massa falska, hemska rykten om mig. Det har gått mer än tio år men de cirkulerar fortfarande så jag är ganska hatad här av människor som inte ens känner mig. Haha..

vill att någon håller om mig. typ nu. buhu

*håller om dig*

finns några meter från dig och känner samma sak xxx

Begravning idag. Hon kommer må skit. Fan, hatar det.

Jag ber om ursäkt, det blev rätt så långt.

Det är en sån där dag då jag inte kan andas ordentligt. Allt var ok i morse, jag var lite trött, lite varm annars bra. Vädret är knas, det regnar och håller på. Högtryck. Så huvudvärk känns som något självklart.
Så nu har jag efter flera timmar av att försöka stå stängt in mig på rummet med te. Det här teet verkar skumt, lakrits, kanel. Antar att det är värt ett försök. Det måste ju vara ok, om de säljer det…
My och jag har umgåtts i två veckor. Vi umgicks också i två veckor i sträck för inte så länge sedan.
Det började efter att jag släppte av My. Jag fick ett litet slag av ångest. Det var lite krångel med bussbiljetten men det var inte så farligt. Jag lyssnade på musik och försökte andas. Men jag blev mer och mer stressad. När jag skulle av vinkade jag till busschauffören (det är sånt man gör här på landet) och insåg att jag var tvungen att gå av bussen direkt. Alltså pang på NU. Jag hade ju vinkat hejdå, då ska man ju gå. Så jag kastade mig ut redan innan bussdörrarna öppnats halvt. Det var inget medvetet beslut, jag nästan ramlade ut bara, kunde inte stoppa rörelsen.

Sen började jag gå, det är en bra bit från busshållplatsen, tar nästan en halvtimme att gå. Men det är ok. Problemet var att jag nästan direkt kände att jag inte kunde gå mer, jag ville inte sätta mig ned och ge upp, det var inte heller det som var lösningen. Så jag bestämde mig för att gå i korta sträckor. Först fram till vägskylten och sen vidare. Jag släppte den inte med blicken och klarade hela sträckan. Sen bytte jag musik. Av någon anledning hade jag bestämt mig för att lyssna på helt fel saker, och det dämpade inte ångesten. Så istället för att sätta på något jag egentligen gillade blev det något lite uppiggande. Jag fick byta till Mimikry efter ett tag. Man kan göra allt om man bara lyssnar på Mimikry. Otroligt peppande.

Det är spännande hur mycket vi påverkas av musik. Man jobbar bättre till musik man gillar och känner igen, det måste vara musik man kan väl. Annars måste hjärnan ta in en massa intryck från musiken, således kan du inte koncentrera dig lika bra.
För att kunna skriva det här inlägget var jag tvungen att lyssna på Inis Mona, det är en sådan låt som får en att rycka upp sig oavsett situation.
Jag kom hem tillslut efter en rad olika obekväma situationer med golfare och bilar, det här med trafikregler är lite luddigt.

Jag kanske inte behöver gå in på en lång beskrivning av allt som hänt sedan dess. Men här är en kort summering:
• Jag kunde titta på lite av det jag missat på youtube.
• En av kattungarna har antagligen urinsten, han mår jättedåligt.
• Mammakatt kom med en mus hon tyckte alla skulle ta del av.
• Jag har bråkat med en massa program på datorn, allt från word till powerpoint och excell.
• Vi såg ett avsnitt av Elementary, jag strötittade mest, trots att det är en underbar serie.

Jag vet inte riktigt varför just den här dagen bestämde sig för att vara dålig, men det blev bara så. Till råge på allt kliar mina ögon, jag misstänker pollen.

Man får försöka andas och inte tänka på allt som ska göras, försöka att inte stressa upp sig. Jag åker hem till Stockholm på söndag. Det ska bli mysigt att äntligen på göra allt det jag planerat att göra i sommar. Fast jag kommer antagligen inte göra ett smack. Men det känns ok. Jag kommer stressa ihjäl mig det här året.

Varning, nu kommer en massa skolbabbel.

Jag har på något sätt fått för mig att jag måste höja mig i flera ämnen. Och det kommer göra att jag måste släppa de andra ämnena. I kombination med att vi får nya lärare. Detta kommer gå åt helvette. Jag kommer alltså sänka mig den här terminen. Så länge jag får A i matte, svenska och engelska så dör jag inte. Fast var är chansen att jag kommer höja mig i matte. Jag har ju ett fundamentalt problem med det där, varför lärde ingen mig multiplikation och division? Alltså allvarligt, tänkte dem att det inte var viktigt?
Jag funderar på att bara släppa idrott helt, skolka rakt igenom. Det är rätt mycket pluggtid där. Fast ett underkänt känns inte bra. Jag har ju faktiskt ett A i idrott nu. Hur det gick till vet jag fan inte. Jag antar att det var orienteringen där. Och min snygga uppsats. Fast jag fick bara B på uppsatsen, ingen aning om hur det gick till.
Det är helt enkelt ett mysterium hur jag kommer klara allt det här året. Ska vi hålla konvent också kommer jag ha panik. Vi får helt enkelt komma överens om att inte planera något under nationella proven.
Jag är rätt så orolig över nationella. Såklart. Det känns inte som att det är min grej, framförallt inte i kombination med slutproduktion (musikal). Jag hoppas både på att jag får en stor roll och att jag får spela typ sten, då behöver jag inte oroa mig.
Som det känns just nu kan jag lika gärna spela sten, mer tid till plugg, men jag vet att jag kommer bli besviken.


Jag vet inte hur bra det var att ta upp det där sista, det gjorde mig nog bara mer stressad.


Hoppas alla mår bra!

Always~ ♥

LunaLovegood1 komsi bebo ♥

FIIIINT LINNEA,FIIINT..
Nu ha jag fått mamma att tro jag har ätstorningar bara för att jag inte åt morgonmål..-.-