Förändrad värld Lupple & Medi

Han skrattade lågt. " Du är så tjurig. " Viskade han lite retsamt och satte ned henne på sängkanten. " Jag hjälper dig mer än gärna med klänningen." Viskade han ärligt.

Hon funderade lite på hans fråga. " Hmm kanske mysa lite. " Viskade hon med rodnade kinder.

"Jag är väl inte tjurig?" Frågade hon och såg nu trött ut.

"Då ska vi göra det..." Sa han och log nu ömt.
"Hade du det mysigt?"

Han flinade lite. " Jo lite. Men du är väldigt söt." Sa han ärligt och kysste hennes kind innan han varsamt började ta av henne känningen.

Hon log mjukt och nickade. " Ja det hade jag. Men saknade dig." Viskade hon ärligt.

Hon såg på honom men nickade bara. Lät sig bli avklädd tills hon bara satt i trosorna och hon kröp ner i sängen.


"Det var väl bra? För jag har även saknat dig." Han lade henne i sängen och log ömt.

Han studerade hennes figur hungrigt men förstod att nu var inte rätt tillfälle. Han skulle kunna skada henne och hon var för trött. Varsamt bäddade han ned henne under täcket och med extra filt. Han öppnade upp sitt tak så att månen skulle lysa in på henne. Det var fullmåne och den låg perfekt.

Hon log stort och kramade om honom. " Klänningen?" Viskade hon leendes.

Hon såg på honom och log ömt.
"Kan jag inte få vända på dagen? Så jag är uppe på kvällarna?"

"Den ska väl vara på?" Retades han och började ta av den och skrattade.
"Se den var ju perfekt i dag."

Han såg på henne med tvekande blick. Han förstod varför hon bad om det. Men då skulle han aldrig kunna arbeta. " Låt mig tänka på det. " Sa han lugnt.


Hon fnissade glatt.

Hon såg på honom och kröp ihop.
"Då skulle jag kunna vara ute och sova om dagarna."

Han log och lade sig över henne.
"Redo?" Frågade han ömt.

Han såg på henne och smekte henne över pannan. " Nu ska du försöka och somna." Sa han varmt.

Hon nickade sakta och kysste honom som ett ja.

"Men varför? Vill du inte ha samtal?" Frågade hon och tog hans hand i sina.
"Du verkade så... stel."

Han började leka med henne, kysste henne ömt och rörde sig rytmiskt.