The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på henne och sedan vände hon blicken till Maurice.
"För jag vill lära mig. Om hon är sjuk smakar hennes blod annorlunda. Hon är inte en vanlig människa. Det vet du och jag."

Maurice beundrade hennes ärlighet. "Jag förstår.", sa han tillslut. Han medgav att Alice inte var en vanlig människa, att det fanns något särskilt hos henne. "Du kanske borde söka dig till att studera läkekonst. Har du funderat något på det?", frågade han henne.

"Om det kommer glädja greven så kommer jag göra det."
Hon log och kände sig varm i sin kropp.
"Du är rätt kunnig va?"

"Jag ska lägga in ett gott ord för dig om du vill." Maurice nickade gillande. När hon talade om honom såg han skeptisk ut, med en skämtsam blick. "Det vet jag inte. Jag har lärt mig mycket med tiden skulle jag säga." Han ryckte på axlarna.

Hon log stort och nickade. Kände Alice röra sig och hon flyttade sig så hon hade hennes kropp mot sig. Den var varm.
"Jag tycker hon verkar vara lite varm. Vad skulle ni säga?"

Maurice lade baksidan av sin hand mot Alices panna. "Du har rätt. Bäst vi kyler henne en aning. Ta av henne filten, Lottie. Och badda hennes panna med vattnet." Han såg på Alice med en undersökande blick. "Hm. Feber..", mumlade han.

Hon flyttade sig så hon stod i vagnen. lät Alice komma mer i en liggande ställning och hon tog bort filten från hennes armar. Hämtade en flaska från korgen och en näsduk från innerfickan.
"Det här är det ända som jag kan göra." Hon hällde lite vatten på trasan och korkade sedan igen flaskan.

"Det är bra, Lottie. Du hjälper Alice.", försäkrade Maurice som anade att Lottie verkade vara osäker på sina kunskaper. "Det är tillräckligt." Han log vänligt mot henne.

Hon började badda hennes panna lite och sedan ner på halsen innan hon placerade den på hennes panna och hon satte sig vid Maurices sida.
"Hon måste få sova lite. Så om hon ligger ner blir det bättre."

Maurice nickade och hjälpte till att flytta Alice så att hon låg rätt till. "Hon verkar sova djupt.", tänkte han högt och betraktade henne med den granskande blicken igen. "Jag undrar om hon känner av att vi närmar oss.. Kanske hon blir bättre ju närmare vi kommer hennes hemby?" Han funderade en stund på det. Han var inte säker på hur hennes krafter fungerade.