Elefantprinsessan [♥Linn♥ och Jessica Lawiise]

(Oj då. Ska skriva nu!)

Jag sätter mig ner med läxorna.
Och tar en i taget. Engelskan, historia och geografi.
Jag börjar med att jobba klart på geografin.
Det jag tyckte var jobbigt av de tre ämnena.
Engelska och musik var mina favorite ämnen.
Så det gick fort att bli klar med Engelskan.

*

Mamma hade accepterat det jag berättat.
Men hon verkade fortfarande vara orolig.
Jag går ner för trappan och hör att hon pratar i telefon.
Pappa är på jobbet och min lillebror är ute med vänner.
Ett par papper ligger framme på köksbordet.
Jag tar upp ett. Det var ett brev från biblioteket,en påminnelse om att lämna in en bok.
Det var min bok! Jag hade helt glömt bort att lämna in den.
Och den var färdigläst för längesen.
Jag bestämmer mig för att gå till biblioteket och lämna tillbaka boken.

Efter att ha gjort klart läxorna reser jag mig och går till köket. Zoe är där, hon sitter och ritar vid köksbordet och ritar, men tittar upp då hon ser mig.
"Alex och de andra är i garaget." säger hon lojt.
"Jag vet." säger jag och ångrar det genast eftersom det låter så drygt. Zoe har inte visat särskilt mycket gillande mot mig.
"Ursäkta att man försöker vara snäll då." fnyser hon och vänder sig mot pappret.

Jag tvekar en sekund men går sedan och sätter mig, tar ett papper och en penna och börjar teckna. Zoe kollar förvånat på mig men säger inget. Vi sitter där och ritar under tystnad. Min teckning växer fram, en bild av palatset i Manjipoor, omgivet av exotiska växter. Nedanför en palm ritar jag Anala och en kvinna som står och klappar henne.

Efter en halvtimme hör jag hur dörren öppnas och "mamma" kommer in med famnen full av matkassar. Jag försöker kalla henne det, åtminstone i huvudet.
"Hej på er! Vad trevligt att ni två gör något tillsamman. Får jag se vad ni ritar?"

Hon lutar sig fram och flämtar förtjust till när hon ser min teckning.
"Men Rue! Så vackert, helt underbar." utbrister hon med ett stort leende.
"Åh... Tack." svarar jag förvirrat. Zoe ser bestört på oss och säger sedan.
"Men mamma! Kolla på min teckning! Är inte den ännu finare?"
"Ja visst älsklingen. Men Rue. Får jag hänga upp den här?" svarar hon.
"Ja visst." säger jag. "Är det okej om jag tar en kort promenad innan maten.
Hon nickar.
"Kom tillbaka inom trekvart bara."
När jag går därifrån hör jag Zoe klampa iväg till sitt rum.

(Fick en total blackout på vad Alex' fostermamma heter, hoppas det är okej xD)

(Jättebra. Klart det är okej! Hon heter Anita tror jag.)

Jag går in i biblioteket och går mot återlämnings avdelningen.
Jag lägger boken på rullande och får ett kvitto tillbaka.

Okej vad skulle jag hitta på nu?
Jag tänkte på Rue och Alex....och Kuru.
En känsla av ensamhet grep tag i mig.
De var med var i alla fall med varandra.
Men jag var hur som helst glad för Rues skull. Att hon hade fått ett hem liksom.
Det var också roligt att vi nu alla gicke på samma skola.

Jag går hemåt och bestämmer mig för att börja träna på min gitarr läxa. Hjälp...vad var det med mg och läxor nu?

Jag går en stund utsnitt vara på väg någon speciell stans. Efter 20 minuter kommer jag till en park och sätter mig ner på en bänk. Det är ganska tråkigt i den här världen ibland men det är lugnt också. Jag tar upp min mobil och ringer till Lori.

Min mobil ringer. Jag tar upp den, det är Rue som ringer.
Jag lägger mobilen mot örat och svarar.
"Hej Rue!", säger jag. "Hej. Vad gör du?", frågar hon. Jag kollar på mitt arbete. "Blev precis klar med alla läxorna.Vad gör du?" frågar jag.

"Jag tog en promenad bara." svarar jag. "Jag tänkte fråga om du ville komma och göra något ikväll?"

"Ja jättegärna!", svarar jag. "Okej, vad bra!", svarar Rue. "Vilken tid ska vi träffas?"
"Halv 6 kanske?" "Det blir bra.", säger jag glatt.

"Okej hejdå." säger jag.
"Hejdå." svarar hon.

När klockan snart är halv sex så går jag hem till Rue.
Jag hör att Alex repar med sitt band. Jag ringer på dörrklockan och Rue öppnar.
"Hej!", säger jag och ler.
"Hejsan!", svarar hon. Jag går in och tar av mig skorna.

"Hur går det för Alex och bandet då?" undrar hon.
"Helt fantastiskt!" svarar jag. "Vi kan gå och kolla om du vill?"