PRS(Dragon Fantasy)

Ian flinade och kramade om honom, "Och snart ska vi få sova i ordentliga sängar igen." log hon.

Stefan nickade och kysste hennes nyckelben lätt. "Ja, och kunna rida och allt möjligt...". Han hade huvudet mot hennes nyckelben och somnade snart.

(Ska vi hoppa tills de är hemma igen? Eller ahde du tänkt något?)

(Det kan vi göra ^^)

Ina och de andra stod vid relingen och såg hamnen närmade sig. Det hade varit en skön och händelselös resa. Det mesta hade gått åt till att Ian och hon skulle lära sig att gå i de nya skorna utan att snubbla. Men båda såg ut som helt andra människor när de var rena och välklädda.

Stefan hade varit glad under hela resan, och när de närmade hamnen så var han i sin hytt och tog upp deras väskor. Han var snart vid dem och log stort. "Äntligen hemma...". Visserligen var slottet en bit bort, men det var inte långt.
Då skeppet la till så var Stefan snabbt ner på marken med alla väskor.

De kom med honom, väskor hade de med sig och Ina bar på korgen med de tre kattungarna i. De kanske skulle kunna beställa en hästskjuts? De skulle omöjligt orka bära med sig allt och att gå tog ett par timmar.

Stefan tog sig fram till en man med en kärra. "Skulle vi kunna få åka med er till slottet? Jag betalar naturligvis" frågade Stefan och log. Mannen vände sig mot honom och gjorde stora ögon. "Lord Dewood! Såklartr! Ni behöver inte betala!".
Leende la Stefan väskorna i vagnen och sträckte fram handen för att hjälpa Ina upp.

"Det har sina fördelar." flinade Ian mot Stefan innan han klev in. Ina tog tag i Stefans hand och tog sig upp. I ärlighetens namn kronglade kjolar till det mer än nödvändigt, hon saknade redan friheten byxorna ingav.

Stefan klev upp och kärran for iväg. Stefan satt spänt och ivrigt. "Vi kan hälsa på mina systrar och mor först efter vi lagt ifrån oss väskorna".
Vagnen åkte på de timmarna som tog och snart syntes byn och det stora slottet.

Ina nickade, "Jag ska ge en katt till den yngsta....hoppas att din mor går med på det." sa Ina smått oroligt och såg på Stefan då byn närmade sig.

"Min mor gillar djur hon med, så länge den inte har några smittor tar hon emot den" sa Stefan. Så fort vagnen stannat utanför slottet hoppade Stefan ur och räckte lite pengar till kusken innan han tog väskorna och gick uppför trappan. Han hade saknat sitt hem.