De utvalda

Ethan visade inte mycket känslor han heller för den delen. Han ville inte att folk skulle vara rädda och hata honom men vad kunde han göra?
Han satte sig vid bordet, ett litet avsides bord i hörnet, och började äta på brödet de fått medan husmodern hämtade självaste maten.

Eletha började stelt tugga i sig brödet och kastade ner till Tristan, hon tuggar mekaniskt och tycks vara långt bort i tankarna. Då husmodern kommer tillbaka ger hon Eletha en hatfylld blick och Eletha sänker skamset sitt huvud.

Ethan såg kvinnans blick och spände öginen i henne. "Du känner inte henne, döm inte då" sa han lågt med en arg röst som var helt olik hans vanliga.
Husmodern stirrade på honom med hatisk blick innan hon gick sin väg. Ethan började tysr äta.

"Lugna dig, det är såhär det är." sa Eletha och la hennes hand på hans men log mjukt, "Tack" sa hon, det var snällt av honom att försvara henne så.

"Det gör mig bara så arg" muttrade Ethan. "De borde bara veta vilken underbar person du är". Men han log sedan mot henne. "Det var så lite så"- Han fortsatte äta, det var köttgryta.

Hon log mjukt och såg på honom, "Men du vet, det räcker för tillfället." sa hon och försökte att lätta på stämningen och åt av köttgrytan, den smakade gott.

"Jag önskar bara fler visste" mumlade Ethan. Snart var hans skål tom, det hade smakat bra, och han hade varit hungrig. Nu väntade han bara på att ELetha skulle bli klar.

Hon nickar det önskade hon med, att de inte skulle hata särlingar, att de skulle veta vad de tvingades till och varför och hur de levde. Hon äter upp och nickar, "Ska vi gå?" sa hon och reste sig upp och tog Tristan i famn, hon gillade inte byn.

"Visst, det finns ändå inget mer vi kan göra här" sa Ethan och reste sig. Han gick ut och stalldrängen kom med deras hästar. Han vågade inte se på deras ansikten...
Ethan tog emot Elpir och hoppade upp.

Hon satte sig upp på Morier och Tristan satte sig mellan stoets öron, som en vana han hade börjat att gilla. Och sedan tar de sig ut ur byn, bybornas blickar brände i ryggen, de brände av hat och Eetha red med sänkt blick tills de kom ut ur byn.