Narnia

Chiron nickade. "Dåså, och eftersom ni blir tre när ni hittat honom bör ni inte ta med någon mer. För då hittar monsterna er enklare. Mycket enklare. Percy, vilka tar du med dig?", sade Chiron och vände sig till Percy istället. Och Percy svarade Annabeth och Grover, vilket inte var så oväntat.

Sam nickade, var det så klart att de skulle hitta honom med? Och hade detta hänt i boken? Ärligt, att inte veta om denna värld höll på att dra henne till vansinne, just nu.

Chiron bad dem att börja äta och det gjorde dem. Även om Andrew knappt fick i sig något att äta ändå. För han ångrade sig lite. De kunde ju dö, monster kunde döda dem om de hade otur. Men han tvingade sig själv. Om de skulle ge sig iväg redan idag så skulle han behöva äta tillräckligt för att orka med en hel dag. För mat var ju inte helt garanterat på ett sådant uppdrag.

Sam började att äta, men inte med den vanliga ivern. Vad hade hon gett sig in på? Vad skulle hända dem? Hon hade ju ingen aning om denna värld vilket störde henne enormt. Böcker här som hemma som kunde föra kunskap hade hon inte. Men hon åt, men deltog inte i samtalet kring bordet.

Efter maten så blev de som skulle lämna lägret samlade av Chiron. Han gav dem mer information om när de skulle ge sig av och hur länge de hade på sig. Andrew tyckte ganska synd om Percy, Annabeth och Grover. De hade endast 10 dagar på sig, fram till sommarsolståndet, att hitta åskviggen medan han själv och Sam egentligen inte hade någon tidsgräns. Men allra helst skulle de vara tillbaka inom två veckor.

Sam nickar, varför tidsbegränsat? fast Percy var ju misstänkt, men åh andra sidan var det säkert inte han. Men visst, hon och Andrew skulle ut och leta efter killen, och monstren, vad var det för några? Eller ja, hon hade haft en lektion om dem.

Chiron bad dem sedan att gå, för att hämta sina vapen och ett par extra kläder. För att sedan komma tillbaka hit och hämta ryggsäckar att lägga det i, och att det däri skulle finnas ambrosia och lite mat och vatten. Och både vanliga pengar och gammal grekiska pengar, de var guldmynt som hette drachma.

Sam gick till sin stuga och drog fram extrakläderna och letade sedan reda på sitt svärd. Det där svärdet nu, hur var det? Kunde bara döda monster och inte ses av människor, eller? Hon borde lyssna mer, men inget att göra åt nu, hon fick lita till Andrew, och han hade ju koll på det mesta.

Andrew hämtade sina extrakläder och tog ett snabbt farväl av sina stugkamrater. De verkade vara övertygade att han skulle komma tillbaka. Själv var han inte lika säker. Med ett svagt leende på läpparna tog han sin pilbåge och sitt koger och gick tillbaka emot Chiron, och såg sig om efter Sam samtidigt.

Hon hittar svärdet och tar det och de övriga sakerna tillbaka till Chiron för att packa ner dem och såg lättat att Andrew redan var där. Han gjorde det hela enklare att fatta när hon inte gjorde det.