Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ryckte på axlarna. "Det skulle vara bättre för jorden om vi dog ut, men jag tror inte vi kommer göra det. Inte det här kriget i alla fall", säger hon. "Jag tror inte någon skulle vilja förlora sina nära och kära", tillägger hon sedan.

Thalia nickar och skall svara men rycker till då dörren öppnas men slappnar av när det bara är Prim med tre rykande varma muggar och ställer från dem på bordet. "Ni bör alla sova, vila. Det ger er en drömlös vila och ni får mer till kvällen." säger hon och ger dem varsin kopp. "Den innerhåller smärtstillande med och jag ska seom era skador, Coin vill se er så snabbt som möjligt på fötter." säger hon och rynkar på pannan åt det.

När Johanna hör att Prim nämner drömlös vila vill hon svepa ner drycken och sova. Men hon håller sig själv lugn.
"Men jag är ju inte ens allvarligt skadad. Jag har knappt ens ont någonstans" protesterar Johanna. Hon vill inte ta smärtstillande om det inte är nödvändigt. Det enda hon hade var en liten huvudvärk, men den var ju inte värst farlig ju!

"Bara lite till dig, mer till de där två." flinar Prim och Finnick nickar och sveper sin dryck, han liksom de båda andra hörde upp när hon sa drömmlös sömn. Prim börjar linda av Finnicks fot och Thalia ser på Johanna och höjer muggen. "Skål då." ler hon och sveper muggen. Hon hinner knappt ställa den ifrån sig innan hon känner sömnen komma över sig och hon somnar tungt.

"Vad bra", svarar Johanna innan hon sveper sin dryck så snabbt som möjligt. Det var inte det godaste hon druckit i sitt liv, snarare något av det äckligaste. Det hade varit så slemmigt. Hon ställde ifrån sig muggen och känner sömnen smyga sig på henne. Johanna lutar sig bakåt och somnar ganska snabbt.

Thalia vaknar många timmar senare, eller hon tror att det är senare iallafall. Finnick är vaken i sin fotölj och på bordet vid dem står matbrickor, fötterna är omlindande och allt känns bättre. "Det här med drömlösömn borde man testa på oftare." säger Thalia utan att tänka sig för och ser på Finnick, "Förlåt jag menade inte så, jag vet att du har haft det mycket värre och i flera år." säger hon ursäktande och ser om Johanna hade tänkt att vakna.

Johanna hade vaknat en stund innan Finnick, men hon hade inte sagt något. Hon hade suttit i fåtöljen och haft ögonen slutna, i ett försök att somna om. Men hon var perfekt utvilad, så det gick inte. Istället hörde hon att Thalia börjat prata med Finnick. Eller inte direkt till honom först. Men när hon sa förlåt till honom, inte för att Johanna tyckte att Thalia hade en anledning att göra det, så sade han att det inte gjorde något. Johanna slog upp ögonen, och låtsades att precis ha vaknat.
"God morgon, eller vad det nu än är", säger hon och ler.

"Eftermiddag gissar jag." flinade Thalia och pekade på brickorna med mat som stod på bordet vid dem. Hon tog en av dem i knät och log, hon kände sig utvilad för första gången på länge, hon hade inte ont mer, förmodligen för det smärtstillande och nu var det enda som fattades mat, och det hade hon här.

Johanna tog upp brickan, och satte den i knät. Försiktigt tog hon upp en smörgås med ytterst lite smör på. Hon hade inte ens känt att hon var hungrig först, men det kände hon nu.
"Hur var det att sova gott?", säger hon, för att få något att prata om.

Thalia började äta hon med, med god aptit likså Finnick. Thalia svalde och funderade, "Som förr, som man brukade göra, det som man aldrig uppskattade då, men man gör nu." ler hon lite och skäms lite för vad hon känner när hon vet att de andra två har haft så i evigheter och hon bara en kort tid, men å andra sidan var de vana och hade lärt sig att stå ut med det och för henne var det nytt och hon kunde knappt få någon sömn alls.