Power (Ett rollspel för alla)

"Oj, du måste vara bra", sa Zeya och log.

Lelia ler blygt. "Nja, jag vet inte"

"Var inte blyg nu.", sa Zeya och knuffase henne lätt på armen. "Du var jättebra på musiken ju."

Lelia ler. "Tack" är det ända hon kan komma på att säga.

Francesca skärskådar Amanda. Inte det namnet hon föreställt sig, men antagligen är det ju inte självvalt. Sedan kommer hon att tänka på något. "Så du tycker alltså inte att jag är ett freak för att rektorn ropade upp mig?" säger hon och lägger huvudet på sned.

"Varsegod", sa Zeya glatt. "Vilka instrument är det du spelar?"

"Mest piano som jag sa. Annars är det väl lite gitarr, panflöjt, tvärflöjt, harpa, trummor och fiol" säger Lelia med ett leende.

"Oj! Det var riktigt många.", sa Zeya. "Det var panflöjt som jag spelade", tillade hon sedan.

Lelia log. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga nu. När hon var yngre hade det aldrig funnits någon att snacka med.

"Fråga på bara" sa Will och la sig ner,
Vilket var en lättnad. Men illamåendet satt ändå kvar bak i halsen. "Vad var frågorna igen?"