Skriva av sig-tråden

Tänkte gå ut och springa idag, men fick mitt knä i huvudet när jag hoppade studsmatta och har alltså ont i båda två. Får skjuta upp det en dag till. Känner hur tankarna kommer -.-

Längtar bort från mitt hjärta.

Där tog du orden ur munnen på mig.

Jag mår illa av nervositet över att söka jobb :c det är ju typ... det mest oundvikliga som finns, men jag sitter här och är jätterädd.

Uschja.... Det är jobbigt. Men samtidigt kan du kanske se det som en chans? Hon flyttar i vilket fall som helst, så om du bara vräker ur dig vad du känner så får det liksom bära eller brista? Även om hon nu inte vill ha något förhållande så kanske det gör ditt hjärta lite lättare - kanske är det plötsligt inte längre lika komplicerat att släppa taget? Jag var kär (kär för första gången på riktigt) i en kille i över ett år, och jag visste liksom inte hur man skulle visa det. Jag försökte väl på mitt sätt - men så skaffade han flickvän och jag blev sårad och bar det där inom mig ett tag. Men när jag efter många om och men berättade för en vän hur jag kände för den här killen så sa hon typ; "Du... Ebba, jag tror faktiskt inte att han någonsin fattade. Jag brukar vara ganska känslig för att läsa av sådana känslor, och jag hade kanske en liten misstanke men som jag avfärdade väldigt fort. Så då tror jag inte att han heller märkte något."

Ja, så kanske det var - han visste aldrig något? Eller så får du kanske acceptera att en del av dig kommer liksom alltid att vara kär i den där tjejen. Killen i mitt fall har förändrats en hel del och jag tycker egentligen sämre om den person han blivit än den han var - men ibland kommer liksom känslan och slår mig i huvudet. Lite kär är jag. Fortfarande. Och kanske gör även det saken lättare? Känslan har funnits eller finns, jag känner den väl men ägnar den liksom ingen uppmärksamhet, utan när andra saker hos mig själv istället? Att acceptera det är möjligen något man måste göra innan man kan släppa det.

Såfort min mamma ska berätta något som har hänt som min syrra och jag har varit inblandade i så är det alltid "Ah, min dotter och hennes pojkvän blah blah blah" (hennes pojkvän brukar följa med oss, han är med i familjen liksom. He is like a brother to me.), "Min dotter blev förälskad i er hund blah blah blah". min DOTTER? Kära moder, du har två döttrar. Nästan som att hon skäms att ha mig som dotter

Är rädd att jag inte ska palla läsa Dödsrelikerna. Jag vet ju vad som kommer hända. Jag vill inte. Jag kommer bli så jävla förkrossad. Känner mig grymt töntig, men äh.

Snälla du, om du försöker ut och springa direkt så kommer det bara bli värre... Så var det för mig när jag var förkyld, jag skyndade på så mycket att jag skulle bli frisk och så fort jag kände ''det är okej'' gick jag ut och sprang och så blev jag sjuk igen... det är bättre att vänta tills man är helt ''frisk!''

Och hoppas det känns bättre snart, tänk inte på 'tankarna'... att springa när man har ont är inte bra någonstans.

Jinx Du har en poäng. En väldigt stor poäng faktiskt.

Speciellt efter igår, hon blir alltid så himla klänging när hon är full och jag var väl inte heller helt hundra, och även fast jag vet hur det slutar så kan jag liksom inte stå emot ändå.

Gjrfedjgbjvejarjg. Jävla känslor.
Jag ska tänka på det, för jag tror inte att det skulle förändra för mycket. Typ. Kanske. Jag vet inte.