Life - Lupple & Medi PRS

Han snyftade sakta och nickade.
"Snälla jag vill minnas det vi har gjort. Jag..." Han slöt ögonen och suckade.
"Jag litar på dig."

Hon stannade upp och tog fram pärlan oc såg på den men stoppade den i bröstfickan på sin jacka. Hon nickade.
"Jag vill bara ha den nära. Man vet aldrig om jag får inbrott." Hon såg på honom och började att gå.

Mi nickade sakta och la varsamt ned honom i sängen och kysste honom lätt. " Försök att slappna av. "Viskade hon innan hon började söka sig in i hans tankar så varsamt hon kunde. Försökte finna det han hade glömt och det var inte borttagna de var snarare blockerade. Det tog lång tid och det var ansträngande men ett efter ett minne lyckades hon låsa upp. Någon- den som ätit på honom, hennes personliga rådgivare hade verkligen gjort ett nummer på Ethan. "Jag älskar dig" lyckades hon förmedla till honom innan hon drog sig ur hans tankar och kände hur hon föll ihop intill honom. Det var som om alla hennes krafter var borta. Hon behövde bara samla sig en liten stund.

Sammy nickade. " Jag förstår. "Log han och fortsatte att gå. Längre och längre in i skogen tills de började mötas av ljud, skratt och rop och byn uppenbarade sig.

Han hade lagt sig i hennes famn och drog djupt efter andan innan han slapnade av. Jan öppnade se ögonen och log.
"Mi jag älskar dig. Jag minns allt. Alla namn. Vår första dejt."

Hon gick efter honom och hon hade tagit tag om hans jacka.
"Det här är så nytt. Du skulle lät hitta i mörkret eller hur? Du har säkert gått hit flera gånger.."

Mi log svagt, nickade sakta. "Det glädjer mig. "Mumlade hon och försökte öppna sina ögon men det var skönare med stängda ögon.

Sammy flinade lite. " Inte bara det, jag känner doften- jag har bra mörkerseende- det finns mycket som leder mig hit- hörseln. "Log han och såg sig omkring. Såg på allt liv med alla barn och vuxna, vargarna som sprang fram och tillbaka. De större och mindre husen. Skogen- marken- fälten- det var underbart. "Det här är hemma. "Log han.

Han ströck bort lite av hennes hår.
"Drick från mig. Du är helt utslagen. " Viskade han och lade sin hand mot hennes läppar.
"Jag ger dig tillåtelse."

Hon log och kom ut i en glänta och såg sig om. Det var så vackert och hon gick fram och såg sig om.
"Det är så vackert. Jag tror jag var här som liten. Gabriel tog mig hit."

Mi fnissade till och kände hans hand. "Tack. "Mumlade hon och greppade tag om handen, ett svagt grepp och drog handleden till sig och bet ned och började dricka. Ivrigt.

Sammy nickade. "Det tror jag säkert att han gjorde. Se dig om. "Uppmanade han och letade själv med sina sinnen efter Gabriel, han var som vanligt vid sin grotta.

Han smekte hennes kind med sin fria och log svagt.
"Du är så vacker. Så snäll." Viskade han tyst och slöt ögonen.

Hon slöt ögonen, lade handen mot bröstfickan och gick mot grottorna. När hon va framme såg hon in.
"Jag ser dig Gabriel. Kom ut." Hon log svagt.
"Jag kom för att se dig."

Mi försökte flera gånger sluta och på tredje försöket så lyckades hon och slog upp ögonen och såg på Ethan. "Du är underbar. "Log hon och smekte hans kind och höll tryck på handleden för att stoppa blödningen.

Gabriel hade legat och tjurat den senaste tiden, han hade blivit förbjuden att vara hos Olivia men när han kände hennes lukt så lyste han upp och hennes röst- för att se mig? Han rusade ut från grottan som varg och väl framme vid henne för att omfamna henne så skiftade han form och kramade henne hårt. "Olivia. "Viskade han glatt.

Han log och smekte henne mjukt.
"Nu kan du gå och ta hand om dina gäster. Jag kan ta hand om mig. Ge mig en bok så är jag så nöjd." Han log svagt och såg på henne.


Hon kramade om honom och kysste hans nacke.
"Jag har den med mig." Hon såg på hans grotta.
"Sover du alltid i en grotta? Är det mysigt?" Frågade hon och såg ner på hans nakna kropp och fnittrade svagt.

Varsamt fiskade Mi upp ett plåster från läkarens väska och plåstrade om hans handled. " Du vet att jag uppskattar när du är märkt. "Viskade hon blygt och kysste honom lätt och nickade. "Du minns allt?" Frågade hon leendes och letade fram en bok och gav den till honom.

Gabriel rös av hennes kyss och log. " Bra. "Viskade han och smekte hennes rygg och skrattade sedan mjukt. "Förutom när jag sover hos dig, i din säng. Annars sover jag i grottan. "Flinade han och pussade hennes kind. "Vänta här, rör dig inte. "Viskade han innan han släppte taget och gick in i grottan och fick på sig ett par byxor och gick ut till henne igen och omfamnade henne. " Jag tycker nog det är mysigast att sova med dig. "Viskade han ärligt, generat.