Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon räckte över sammi som låg i sim pälskokong och hon log.
"Jag saknar att ha en duell med dig. Så fort vi kommer ut på varmare vatten ska jag se till att öva mera." Hon log.
"Någon har gjort den här piraten lite för slö." Hon log mjukt och sträckte på sig igen. En man kom med flaskor med Whisky och hon tog emot den ena och lutade sig tillbaka.

"Kanske du ska ge dig på någon i din egen storlek?", skämtade John och sträckte sig efter flaskan med whisky som blev serverad åt de. Han hällde upp i sitt glas och ett till Kiliah, fastan han såg att hon hade en egen flaska.
"Såja, Kiliah, jag skulle inte kalla dig slö efter vad du nyss gjort för riket. Det krävdes mycket av dig att genomgå den där fighten. Vem som helst hade inte klarat det.". Han höjde sitt glas i en skål åt hennes håll och nickade innan han smakade på whiskyn. Den var god.

"Men alla i min storlek är så..." Hon letade efter rätt ord.
"Svaga?" Hon såg på honom med ett leende och nickade.
"Men jag tackar man tackar. Nä du har rätt. Jag har lyckats återhämta mig väl för att hoppa på personer." Hon såg Sammi hade somnat och log.
"Jag vill att vi åker hit minst en gång per år. Han är en del av detta land."

John skrattade åt hennes ord. Det sista sättet han skulle beskriva Kiliah var svag. Hon var en av de starkaste i besättningen. "Jag menar det.". Han pausade och smakade av drycken igen. När hon sedan berättade om att återkomma till landet nickade han och förstod vad hon menade. Sammi var ju en trots allt en del irländsk han med nu. "Självklart. Det är bra att han har med sig sin historia. Det kommer göra honom trygg och stark.", sa John och strök en hand över Sammis kind innan han såg upp på Kiliah igen.
"Så berätta nu.", sa han sedan med en högre ton. Lite gladare på rösten. "Vad är din framtid?". Ett flin spred sig på hans läppar.

Hon drack mer av drycken och lutade sig mot Johns arm.
"Att bli den starkaste i din besättning. Lära Sammi att vinna i kortspel. Innebörden att vara en sann pirat men ha ett hjärta av guld." Hon slöt sakta ögonen och svalde.

"Den starkaste i min besättning? Är det en utmaning?", skrattade John och såg på då Kiliah lutade sig mot hans arm. Han skrattade igen då hon nämnde kortspelet. "Jag tror Roy kommer lära honom att vinna i kortspel, han förlorar alldeles för mycket själv i spel.". John pausade. "..Men du vad vad en säger; Tur i spel, otur i kärlek- Roy kommer att finna sin livs kärlek en dag och det lär vara det sista vi ser av honom.", skrattade John och sneglade på Sammi igen och låg tryggt i sin moders famn. "..Och du har ett hjärta av guld.", tillade John sedan, lågt som i en viskning.

"I morgon kapten så ska vi se vem som är starkast." Viskade hon trött och vaggad Sammi slött. ett leende spred sig på hennes läppar och hon skakade på huvudet.
"Jag är inte säker på att jag vill att Roy ska lära mina barn att spela i hans stil." Hon öppnade ögonen och såg på honom.
"Tack pappa."

John skrattade åt att hon tagit hans ord som en utmaning. Han nickade och klappade henne över huvudet. "Okej, om du säger det.", sa kapten John och och såg mot de andra. Alla verkade trivas, skratta, ha trevligt och diskutera. Alla i besättningen firade vinsten. John kände en glädje spridas inom sig.
"Roy, ja, du har säkert rätt, ingen spelar väl som honom gissar jag.", sa kapten och ryckte lite på axlarna. Men det var hennes sista ord som gjorde honom överraskad. "Vaddå tack? För vaddå?"

"Det du sa om mitt hjärta. Att det var i guld." Hon reste sig och såg mot honom och log.
"Jag ska bara lägga Sammi sen kommer jag igen." Hon försvann till båten och kom senare tillbaka och slog sig ner vid John igen.
"Hur länge har du varit pirat?"

John log åt hennes ord och nickade. Ja, Kiliah hade ett hjärta av guld. Han visste att flera ur besättningen skulle instämma på det påståendet.
Han såg upp igen mot Kiliah då hon kom tillbaka utan Sammi. När hon satt sig ner vid hans sida hällde han upp mer whisky i hennes glas.
"Ehm, pirat..", John svalde. Han var inte beredd på hennes fråga. Men sedan log han. Han var stolt över att vara pirat. Det var den enda han var bra på, tyckte han. "Jag har varit pirat sedan barnsben.", sa John och drog på läpparna i ett leende. "Hur länge har du varit prinsessa då? Minns du något från din tid här som kunglig?"