PRS Lupple & Medi

"Kan jag få mer av Tristans goda choklad?" Hon såg på dem och sedan reste sig.
"Jag ska bara gå på toaletten och sen kommer jag." Hon log svagt och försvann ut från köket och letade sig fram till badrummet.

Dorian nickade sakta.
"Det ska säkert gå att ordna." Log han och nickade sedan sakta av hennes ord och väntade i köket så de kunde gå till biblioteket tillsammans.
" Tristan, mer choklad?" Sa han med ett litet flin på läpparna och väntade in honom.

Tristan så på honom och nickade.
"Det går att ordna." Han tog fram fet mjölk och kakao blandade dem tillsammans och hällde i socker och sen lite lavendelkrydda och kanel innan han hällde upp allt i en kopp.
"Ta den här till henne."

Dorian nickade och tog emot koppen.
" Tack." Sa han och log större och började sedan gå mot biblioteket.
Han hoppades att detta samtal skulle gå bra.

Hon kom ut från badrummet och mötte upp Dorian och såg på honom.
"Jag är rädd- Rädd för det är något farligt."

Dorian skakade på huvudet och la en arm försiktigt om henne och gav henne sedan chokladen.
"Var inte rädd. Jag bad dem att prata med dig om ceremonin. Du har haft frågor om den under en tid och jag kan inte svara på dem. " Sa han och öppnade sedan dörren till biblioteket.
" Det kommer gå bra." Sa han lugnande och log mot henne. Innan han gick in och satte sig i en av fåtöljerna.

Hon tog försiktigt emot koppen och såg på honom och nickade. Såg dubbeldörrarna öppnas och där stod de, Maria och Lathan. Hon gick efter Dorian och satte sig och tog en liten klunk.

"Vem ska börja?" Maria såg på sin man.

Dorian log mot henne och studerade henne lite innan han tittade på sin far och mor, gav dem en vänligt leende som en hälsning.
"Jag tycker du ska börja min kära." Sa Lathan och stängde sedan dörrarna och tog en plats i soffan framför eldstaden som var tänd. Det hela såg så roligt ut. Såhär brukade inte deras familjesamtal upp. Alla brukade stå upp eller i vissa fall var de inte ens i samma rum. Han flinade lite åt tanken och tog Willows hand och kramade den mjukt.

Maria log och satte ihop händerna.
"Ja vi brukar inte ha mirakelbarn så offta så jag kommer kort berätta om dagen först." Hon log och tog sin makes hand.
"Vi hyr in hjälp så människorna inte tror vi gör allt själva. Vi är ju trots allt rika." Hon log. "Men vid fem börjar balen med champange/vin/blod till dem som villa ha. Tilltugg och sedan dans." Hon byggde upp allt för att inte göra henne oroolig.
"Sen vid sju är det middag i en timme och sedan är det dans till festen är över ungefär vid 11 rycket." Hon tog en paus och såg på sin make.
"Då går du och jag undan så männen fixar fram altaret och så vi kan utföra ceremonin."
Hon svalde en gång och lät det sjunka in lite.
"Du kommer att ha en annan klänning på dig och med en slags slöja över ansiktet. Vi kommer be på latin och Dorian kommer stå framför dig. Med en speciell kniv kommer han skära i din handflata och låta blodet rinna ner i en bägare och sen sätta sitt tumavtryck på din panna efter tagit bort slöjan." Hade det inte varit svårt nu så skulle det vara svårt nu.
"Sen kommer du få lägga dig på ett stenbord och se upp på månen och då börjar vi messa och då kommer kraften bli så stark. Kommer göra ont men sen är det över." Maria såg på sin man. Hon hade inte nämnt flickan som skulle offras före och med hennes blod skulle blandas med Willows och sedan hällas över henne när hon låg ner.

Willow satt och lyssnade och fick en orolig rynka i ansiktet.
"Kommer det att göra hemskt ontt?" Hon såg på Dorian som om han skulle veta och tpog sin choklad och drack av den.

Dorian lyssnade, han hade bitar av denna information och han var väldigt irriterad över att Maria inte hade nämnt det sista. Om hur hon skulle bli täckt med blod. Kvinnan som skulle offras innan. Han morrade dovt och vände bort blicken. Men kände sedan Willows blick mot sig och tvingade sig att titta på henne.
" Det kommer kännas men bara en liten stund." Sa han och kramade hennes hand försiktigt.
" Det finns en till ingrediens i denna ceremoni." Sa han ärligt och såg på henne och sedan på Lathan som nickade sakta.

" Det är nog den mest otäcka biten. " Sa Lathan sakligt. "När du ligger ned på stenbordet kommer vi hälla blod över dig. " Sa han på ett sätt som bara han kunde. Med enbart fakta och inga som helst känslor i rösten.
Dorian svalde hårt och vände bort blicken. Han avskydde denna ceremoni. Han hatade den faktiskt.
Det var galet, ren och skär galenhet- insåg ingen av dem det?