prs wolfy & rollspelare

”Desamma och gå nära henne och jag svär att jag vet minst trettio sätt att göra ditt liv jobbigt utan att ha din fjäder,” sade han och kollade leendes på honom. Han rufsade till hans hår innan han gick till sin bil.

”Jag tror Philip skulle ta med sig James så du inte behöver vara det tredje hjulet.” Mia vickade menande på sina ögonbryn. Hon hade tvingat med Stella att följa med ut på fika med henne och Philip. Någon vidare lust kände Stella inte att hon hade men alla tramsade jämt om att hon behövde leva ett så normalt liv som möjligt efter vad som hänt.

James log svagt mot Philip, en fallen som han var ganska nära med men som hade dragit sig undan ifrån allt sådant. Han satt med honom i bilen, de hade tagit Philips bil då James inte alls kände för att köra nånstans.

Stella drog på sig ett par tighta jeans och en varm vit tröja. Håret var uppsatt i en hög hästsvans och på sig drog hon ännu jackan som James hade lånat henne. Skulle han komma med Philip så ville hon ge honom hans jacka.

James hade på sig ett par mörka jeans och en mörk tjocktröja från något fint märke. Han lutade sig bakåt o sätet och suckade då de var framme.

Mia tog förstås lång tid på sig trots att hon bara skulle träffa sin kära pojkvän för att fika tillsammans, inte gå på någon finare tillställning. Tio minuter senare satt de äntligen i bilen ändå på väg mot kaféet.

James och Philip hade redan satt sig ner vid ett bord och beställt lite till sig själva trots att ingen av dom egentligen kände något sug för det. James knäppte upp sin jacka och deog handen över ansiktet, hade köpt en ny efter att ha gett Stella sin.

Stella stannade upp vid dörren och tvekade några sekunder innan hon följde efter sin vän till bordet där killarna satt. Hon satte sig ner och undvek att se på killarna så mycket som möjligt. Hon visste inte varför men de båda skrämde henne på något sätt. Och då hade hon aldrig känt något obehag i Philips sällskap förut.
”Här är din jacka.” Hon räckte James jackan efter en stund.

James svalde hårt när han såg Stella, det gjorde fysiskt ont i honom. Han log svagt och granskade henne leendes, han behövde inte jackan men det var sött av henne.
”Tack så mycket.” Log han och granskade henne noggrant. ”Hur mär du?” Frågade han.

Stella sa ingenting om fjädern som hon hittat i jackan, hade låtit den ligga kvar då hon inte varit säker på vad han använde den till. Han kanske samlade på fjädrar från olika fåglar?
”Bra,” sa hon med en axelryckning och tittade på den rykande varma kopp te hon fått framför sig, kände inte riktigt för att prata om sitt mående. Speciellt inte med någon hon inte kände.