Allmänt rollspel! {HP}

"Åtminstone så sa de sanningen denna gång. Ni borde inte tagit emot mig, jag skapar bara problem", var allt Cassandra fick ur sig. Hon kände ångesten stiga inom henne. Hon kände sig verkligen som en börda, en börda för familjen Winter, en börda för Anthony och en börda för hela trollkarlsvärlden.

"Vi måste komma på en plan." Konstaterade Damon. "Vad vet vi enligt profetian? Vi vet att Adeleine kommer att lära sig mycket, att Rachel kommer att ta sig ett bad och att ja... Cassandra kommer att hamna i fara. Men det är ju bara om vi tolkar bokstavligt", la han sedan fundersamt till.

"Du är inte en börda", sade Adeleine bestämt. "Vi behöver bara visa dem att de har fel." Adeleine rättade till klädnaden och nickade mot utgången med ett leende. "Men tills dess tycker jag att vi ska äta frukost."

Anthony drog handen över ansiktet
"Det här är helt sjukt. När jag var liten trodde jag att jag vid sjutton års ålder skulle ha gift mig med min drömtjej." Han ställde ned sitt glas med pumpajuice. "Hela Hogsmeade är fullt av dementorer.", väste han sedan.

"Det ska jag visa genom att spöa Gryffindor i matchen nästa vecka", skämtade Cassandra och slog löst till Adeleine på axeln. Trots att hela världen riskerade att gå under så la hon fortfarande ned väldigt mycket tid på hennes favoritsport. Hon älskade Quidditch väldigt mycket, nästan lika mycket som hon älskade Anthony och innan hon hade träffat honom hade hon älskat det mer än allt.

"Du kan fortfarande gifta dig, mitt erbjudande till Ethan som best man gäller dig också", skämtade Damon för att försöka lätta upp stämningen. "Och ja, det är helt sjukt. Det med dementorerna alltså", la han till.

Adeleine skrattade och himlade lekfullt med ögonen när de gick ner mot den stora salen. "Du kan ju försöka, men vi har ju Paige Ruston och Jason Batrol" menade hon och flinade.

Anthony flinade mot Damon.
"Vilket fint erbjudande, Damon", påstod han. "Jag kan sätta upp den fetaste ljudanläggningen på Ethys och Leines bröllop också", lovade han, fast besluten att fortsätta konversationen de haft på nyårsafton. Det var skönt att bara tänka på något annat önsketänkande.

Ethan himlade med ögonen åt sina vänner och suckade.
"För det första; kalla mig inte Ethy. För det andra; vi ska inte gifta oss än", sade han och lade bestämt armarna i kors.
"Men det kan man inte säga om Anty och Cassandra, för vår kompis här har redan köpt vigselringen", lade han till.

Anthony blinkade förvirrat mot Ethans håll. "Okej, jag slutar kalla dig Ethy om du slutar kalla mig Anty. Men jag har verkligen inte köpt någon ring, det är nog snarare du somönskar att du gjort det", meade han och snärtade till med trollstaven så allt försvann från bordet.
~~
Det känns lite stilla just nu. Är det någon som vill spola till kriget?

Suure!
-----
Spänningen låg som en tjock hinna i luften ochRachel hade lika gärna kunnat prova skära i den med en kniv, men hennes händer darrande så mycket att hon knappt kunde hålla i trollstaven. Hon kastade en nervös blick på sina vänner; ingen av dem visade nervositeten, de hade beslutsamma blickar och såg ut att veta vad de gjorde.
"Vad ska vi göra?"
Rachels röst var tunn och trots att hon nästan viskade lät det som om hon höjt rösten.

Adeleine
Hjärtat dunkade hårt i bröstet, och även om hon inte erkände det för någon så ville hon spy av rädsla. Hon såg sig omkring i slottet. Rektorn hade skickat ut nödmeddelandet för några minuter sedan, och elever sprang panikartat omkring. Vissa var på väg ut, i stor mån de mindreåriga. Adeleine ville nästan följa efter dem, men stod beslutsamt kvar. Hon tittade skräckslaget på sina tjejkompisar, och särskilt mycket på Rachel.
"Vi får bara köra på... Jag antar att profetian menar att vi ska övervinna dödsätarna.." Hon flackade med blicken, och tankarna vandrade genast till Ethan och resten av killarna. De hade trots allt inte fått meddelandet.. Hon kunde höra höga, hotfulla röster utanför de tunga väggarna, och innan hon hunnit reflektera så smällde det till högt ovanför dem. En del av det stora taket hade exploderat och stod nu i lågor. Flera skrek, och Adeleine kände en sjunkande känsla i maggropen. Det var på gång.

Anthony
Anthony suckade uttråkat och trummade med foten mot golvet. Det fanns inget att göra, och hon hade ingen koll på vad resten av killarna gjorde. Han gick fram till fönstret och såg ut över slottet. Det han såg fick honom att tappa hakan. En del av taket stod i lågor, och han kunde se maskerade människor duellera lärare på skolområdet. Andra vuxna ledde ut barn, och Anthony drog efter andan.
"Ethan, Damon!", vrålade han för att få deras uppmärksamhet. Hjärtat dunkade oroligt i bröstet, och han tänkte genast på Cassandra. Vart befann hon sig, och mådde hon bra?

Ethan for upp ur fåtöljen han suttit i och skrivit brev till sina föräldrar.
"Va?" frågade han förskräckt. Hjärtat for upp i halsgropen och han hoppades att Adeleine mådde bra.
Han var tillochmed orolig för Rachel, May och Cassandra, trots att han inte kände dem så väl.
Han rusade upp och ställde sig brevid Anthony - han märkte att de var ungefär lika långa - och bet sig i underläppen för att inte skrika när han betraktade scenen utanför glaset.
"Ni kan inte gömma er."
En mörk, dov röst trängde sig in i stugan, ekade och fick Ethan att sätta händerna för öronen.
Ljudet var så högt att det kändes som om hans trumhinnor skulle spricka.

Anthony
Anthonys hjärta hoppade över ett slag när rösten trängde igenom stugan. Han förstod rätt snart att samma röst ekade genom hela Hogwarts-området. Han öppnade munnen.
"Det är dags. Vi kan inte försöka förneka det här längre.." Han suckade och drog upp sin trollstav. Han nickade mot sina vänner och sedan mot dörren. "Tillsammans?"

Adeleine

Innan Adeleine hade hunnit reagera så hade hon kommit ifrån sina vänner, på grund utav alla som sprang omkring. Hon drog upp sin trollstav och sprang upp på "innerbalkongen" runt marmortrappan. Hon såg sig skräckslaget omkring, och innan hon hade hunnit blinka så stod en dödsätare framför henne. Hon kände igen honom direkt. Lång, blond och otroligt lik Cassandra. Han såg inte glad ut, och riktade sin trollstav mot henne.
"Så du lyckades alltså övertala min dotter till att bli som er. En blodsförrädare? "Sectumsempra!""
Adeleine reagerade direkt, redan innan Mr. Malfoy hunnit tala klart. "Depulso! Kanske är det inte vi som övertalat henne. Kanske är det bara du som hade fel!" Han for bakåt mot trappräcket, men stod snart på benen igen. "Bombarda!"
En del av väggen bakom henne rasade ihop, och hon skrek till när hon tappade balansen. Hon reste sig kvickt upp, och snart var duellen i full gång. Det fanns ingen återvändo. Starka ljus exploderade runt omkring dem båda.