The living dead(Dragon Fantasy)

"Gör inte det, det blir bara problem." mumlade hon men han hade somnat. Alex suckar tungt och äter upp innan hon lägger sig vid honom. Hon såg ömt på Mark och kysste hans panna innan hon la sig vid honom och somnade trött.

Mark sov tungt hela natten. Men vaknade trots det tidigt på morgonen utan att John skrek. Han klädde sig snabbt och lämnade en lapp till Alex att han gått till jobbet innan han tog sig dit, han tänkte som sagt jobba hårt.

Alex vakande av Johns skrik och med sorg och saknad såg hon att Mark var borta. Hon tog upp Johan och tog hand om honom.
Varför måste Mark jobba så? Hon ville ju att de skulle vara samman.

(Kanske vi kan hoppa några veckor då Mark bara jobbar och jobbar? xD)

Mark kom till jobbet och började arbeta, han fick dit en skål med gröt och åt under tiden, samtidigt som han pillade med ett gevär.

(Visst xD)

Allt som verkade ha blivit så bra blev så dåligt. Alex och Mark träffades knappt mer utom korta stunder. Hon hade åter börjat förlora i vikt och tappat livsgnistan. Det enda som höll henne någorlunda glad var att vara med Otto ensam i växthuset utan några idioter.
Nu satt hon vid tomatplantorna som blivit riktigt stora och fixade med dem, mat och träning fanns inte längre i hennes huvud.

Mark jobbade hårt, han var lite ledsen över att inte träffa Alex så mycket, men intalade sig att det skulle bli värt det i slutändan. Han hade redan jobbat till sig en säng till John, även kläder till Alex som passade bättre, men han tänkte ge dem till henne vid det perfekta tillfället.

Otto hade umgåtts med Alex mycket, han hade märkt förändran i hennes utseende och beteende och oroades av det. Nu satt han och rensade sallad, allt tog sig bra. Han såg mot henne ibland, han ville så gärna muntra upp henne...Hon var nog hans bästa vän nu här, hon var nog den person han gillade mest.

Alex verkade frånvarande, nästan mekaniskt och utan den vanliga ivern skötte hon sina sysslor. Hon skötte dem alla, bra, perfekt, men inte med glädje.
Hon märkte knappt någon mer, Mark jobbade och Johan utvecklades bra det visste hon. Otto fanns alltid där, hon hade märkt hans oro som han var den enda som bredde sig, vilket så nog var fallet.

Otto stod tillslut inte ut, han la ifrån sig sina saker och kom upp vid Alex, la händerna på hennes axlar. "Hur är det?" undrade han mjukt. Han gillade henne verkligen, kanske till och med mer än gilla, men han ville främst se henne glad.

Alex stannade upp och mötte hans blick uppgivet.
"Bra, jag har mat, jobb och tak över huvudet." sa hon även om hon nog visste att han inte talade om det.
"John utvecklas fint säger de." fortsatte hon, undvek saker om Mark och verkade som hon skulle falla i gråt. Hon hade blivit så tyst och snäll som en kvinna borde så Jacob var nöjd med henne.

Otto la försiktigt armarna om henne och kramade mjukt om henne. "Men det är inte bra egentligen va?" undrade han. Hon hade ändrats, och han visste dels att det var Marks fel, han jobbade mycket, han var Marks vän men kunde ändå inte låta bli att anklaga honom för det.