The rich man's daughter(PRS)

Edward studerade allt och försökte lära sig det. Han hoppades han skulle kunna börja snabbt. "Jag ska börja med att prata med alla, fråga dem om allt" sa han.

Samtidigt hördes ett gällt skrik från trädgården. En ung tjänare hade hittat Mona. Snart knackade det på Lances dörr och en annan tjänsteflicka sa "Frun har ramlat och slagit sig hemskt!".

Lance nickade.
"Men gör det på ett finkänsligt sätt, vissa skryter inte med sin fattigdom och sedan har de tolv svältande barn där hemma. De vill känna sig stolta, klara sig." log Lance och Edward förstod säkert den känslan.
Han såg upp på tjänsteflickan.
"För henne till sitt rum, hämta läkare snabbt." beordrade han och hon sprang iväg.

Edward nickade. Han förstod mycket väl, han skulle vara finkänslig och göra sitt bästa. Då tjänsteflickan sprungit iväg så sa han "Gå till henne så stannar jag här och håller koll på saker och ting.

Mona vaknade till då en läkare baddade hennes huvud. Hon stönade till och höll sina ögon slutna.

"Tack." sa Lance och skyndade iväg till rummet.
Han kom inspringande i rummet och satte sig vid henne.
"Mona, vad hände? Hur är det?" sa han och smekte hennes kind.

Mona stönade till svagr igen och såg upp på Lance. "Jag gick i trädgården....Allt snurrade till" mumlade hon och läkaren nuckade. "Hon fick ett sår i bakhuvudet".

"Är det farligt." frågade Lance läkaren och tog Monas hand.
"Varför? Vad hände?" sa han med oro, varför nu? Kunde inte allt bara bli bra? Bli lugnt som förr?

Läkaren tog fram en nål med tråd i och började sy igen såret. "Det är inget farligt nog, frun måste bara vila och stanna i rummet, under uppsikt några dagar".
Mona log svagt. "Jag svimmade nog...Slog i huvudet". Hon slöt ögonen då han började sy. Tillslut var läkaren klar och han tvättade det igen innan han drog sig undan ett steg.

"Märkte det." muttrar Lance till Monas svar och nickar åt läkaren.
"Tack, ska se till att hon gör det." sa han och läkaren gick.
"Varför svimmade du?" sa Lancelott, men han talade mer för sig själv, Mona var inte vid medvetande då läkaren sytt.

Mona vaknade till igen en stund senare och såg upp på Lance. "Är läkaren borta?" undrade hon och försökte sätta sig upp lite. Hon kände försiktigt i sitt huvud och tog sedan hans hand.

"Ligg och vila." sa Lance mjukt och la henne tillbaka men nickade.
"Varför svimmade du?" undrade han sedan, han förstod det inte.