(ORP) Hide, run, survive

Elsa:
Jag ger henne en kall blick och svarar:
"Ingen frågade efter din åsikt"
Jag tar ner kastrullen och ler mot Ellie.
"Ellie, skulle du snälla kunna hämta två.. Koppar, skålar - vad som helst? Och skedar om du hittar", säger jag vänligt och släcker elden.

Ellie:
Jag nickar och springer iväg för att hämta grejerna.

Olivia:
Himlar med ögonen.
"Jag går och gör i ordning något att äta", mumlar jag och rör mig mot köket. I skafferiet och det trasiga kylskåpet hittar jag gammalt bröd, ett äpple, mjöl, gamla grönsaker och konstigt nog en kyckling. Maten verkar okej. Jag tar fram en liten kniv, och börjar skära i grönsakerna, när jag märker något konstigt. En figur i mörka kläder står i en buske.
"V-vi måste här-härifrån", flämtar jag när jag har sprungit tillbaka till de andra.

Cate:
"Varför?", frågar jag frånvarande.

Olivia:
Jag pekar försiktig på busken där jag såg figuren.

Cate:
Kollar dit.
"Jag ser ingen", säger jag.

Olivia:
"Jag är säker att jag såg någon. Vi kan ändå inte stanna här för alltid", säger jag.

Cate:
"Det är bara det att det finns sängar här. Och mat."

Elsa:
"Dessutom är dem för sjuka för att resa, kolla Miyako", säger jag och jublar inombords för att ha kommit ihåg namnet.

Ellie:
Kommer tillbaka med sakerna och börjar hälla upp medicinen i koppar.

Olivia:
Suckar.
"Vi väntar några dagar. Till slut kommer soldaterna hitta hit.", säger jag och går fram för att hjälpa Ellie.

Cate:
Sätter mig lite längre bort från de andra och låter huvudet vila i händerna.