ORS

"Idag ska vi träffa på cyttlar" säger Professor Bee (har hon/han redan ett namn?) " som är ett slags djur med ett hundansikte men en kropp av en katt, de är oftast stora men vissa kan vara små som tekoppar" förklarar hon glatt. "Ni kan komma fram och ta varsin". Jag går fram till en stor låda och tittar ner, där ligger det flera cyttlar i hög på varandra. Jag tar upp en liten en och börjar genast prata lugnande med djuret eftersom den är alldeles skärrad av att jag håller i den.

Jag verkar ha blivit bort glömd. Eric dyker upp bakom mig.
- Du ser ut som en spagetthi! Flinar han elakt. Jag flinar elakt till baka, tar lite pumpasaft i munnen och spottar ut det på honom.

Jag sitter och tänker på annat mest hela lektionen. Även om jag inte måste oroa mig så gör jag det.

Jag skrattar åt Eric.
- Har du kissat på dig sötnos? Säger jag högt. Han ser ut att vilja sjunka genom marken när slytherinarna i salen börjar skratta.

Jag såg inte till Pling på lunchen. Jag sitter i gräset med min lilla cyttel i famnen. Jag stryker den fråvarande över ryggen medan jag roat iakttar Cecilia från Hufflepuff som försöker få tag i sin cyttel som har rymt. Den är riktigt stor. Jag fnissar för mig själv.

Plötsligt kommer Eric instörtande på lektionen.
"Den lilla usla..." ,resten hörs inte men jag märker en stor fläck på hans byxa.
"Vad i... Eric, u är femton, kom igen!?"
"Jag.Har.Inte Kissat.På.Mig.", han fräser ut orden och blir tomatröd i ansiktet. jag skrattar åt honom och hjälper till med en tork besvärjelse.

"Du kommer garanterat få en plats i laget, som jägare" säger Carla innan hon lämnar sällskapsrummet. Jag ger boken en sista blick innan jag skyndar mig till min lektion i Trollkonsthistoria.

Eric försvinner snart ut ur salen. Jag suckar, helt ensam sitter jag nu i stora salen. Plötsligt känner jag två händer runt min midja som drar upp mig.
- Antog att du ville ha hjälp? Flinar en kille från slytherin. Han är söt. Jag rodnar.
- Tack. Du skulle inte ha något emot att bära mig till min nästa lektion?

När lektionen är slut är det dags för förvandlingskonst. Jag suckar. Inte mitt favoritämne direkt. Väl inne på lektionen får vi träna på att förvandla tekoppar till kaniner. Det är inte så svårt. Jag behöver knappt vifta uttråkat med staven (som jag brukar göra) förrän tekoppens plats ersätts av en svart och vit kanin. Jag klappar förstrött kaninen och tittar mig omkring i klassrummet.

"Hej allihopa", säger Mr Codrington. "Idag ska vi lära oss om..." ungefär där slutar jag att lyssna. Idag kl 4 är det uttagning, "Du kommer garanterat få en plats i laget" sa Carla. Jag kan erkänna att jag är lite nervös, men inte mycket. Jag vet ju att jag är bra som jagare. Eller finns det någon bättre en mig? Jag har inte råd att förlora min plats i Quidditchlaget.