Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

"Jag hatar att jag ska vara så ömtålig." Hon såg bort och tog hans hand medan hon reste sig och såg upp på honom.
"Mat vill jag ha men inte nu. Vi åt ju precis. Ett bad skulle vara skönt men jag vill vara så ren som möjligt till vårt bröllop."

Nicolai tittar frågande på Scarlett,
"Jag har inte sagt något om mat eller något sådant nu. Du ville ha en dans och det ska du få." säger han med klar röst. Med Scarletts hand i sin drar han med sig henne genom sitt slott tills de anländer till den lilla balsalen.

Nicolai tar fram nyckeln om sin hals och låser upp dörren.
"Stig in." befaller han med stark röst och ler mot Scarlett medan han öppnar upp dörren. som leder in till den lilla balsalen, som egentligen inte alls är liten.

Hon skrattar mjukt medan de går igenom slottet.
"Jag vet älskade. Jag sa bara vad jag hade på huvudet för tillfället." Scarlett såg upp på honom och lade huvudet på sned.
"Jag undrar över en sak. Jag var rätt obildad innan jag träffade er. Kunde knappt tala människans språk. Men hur kommer det sig att jag kunde tala när du talade till mig?" Hon såg på honom hon stod och väntade på att han skulle låsa upp dörren.

Nicolai går in i salen och drar in Scarlett efter sig. Han stänger dörren bakom dem. rummet är alldeles mörkt.
"Jag hade ett kontrakt över er, vilket gav mig viss tillgång till din hjärna, dina känslor och din kropp vilket gjorde att du hade möjligheten att tala då jag ville att ni skulle det. Men efter att jag rev kontraktet så är det du själv som lärt dig." svarar han på flickans fråga. Han knäpper med sina fingrar och brasan tänds samtidigt som flera ljus längs med väggarna flammar upp och skänker ljus över den vackra salen med högt tak, vackert marmorgolv och ett piano i änden.

Hon såg på honom och nickade. Lite rädd över svaret men glad över det ändå.
"Då förstår jag. Jag hade funderat över det en stund. " Scarlett log mjukt och lade huvudet på sned.
"Ni är så vacker Nicolai. Jag är en lycklig flicka jag." Hon sträckte ut sin hand så han kunde ta den.

Nicolai tar tag i Scarletts hand och drar in henne i en enkel snurr innan han lägger sin ena hand på hennes midja och kramar hennes andra hand med den andra.
"Det är du som är vacker Scarlett..." mumlar han med en förundrande blick mot flickan i sin famn. Han börjar snurra runt hanne i rummet i en enkel vals.

"Ska vi bråka om en sådan liten sak?" Hon log lite retsamt medan hon lutade kinden mot hans bröstkorg.
"Jag tycker ni är vacker och du tycker jag är vacker. Så är det." Scarlett log och slöt sakta ögonen. Funderade en stund innan hon öppnade ögonen och såg upp igen.
"Vilken doft passar mig bäst? Jag tänkte ta ett varmt bad och undrar om ni har något önskemål om oljan."

Nicolai ser förvånat ner på Scarlett,
"Ingen doft... Bara du." mumlar han som svar och kysser hennes ljumna pannan med sina iskalla läppar lite hastigt. Rädd för att hon ska frysa av hans beröring.
"Du luktar godast... Inga andra dofter." mumlar han sedan.

Hon såg upp på honom och nickade medan hon dansade vidare.
"Ingen doft av rosor?" Scarlett lät sig föras med i valsen och hon log av kyssen.
"Du får kyssa mig igen. Kallt är det men det är inget med kärleken från dig. Jag vill känna dina läppar mot min panna, mitt hår och speciellt mina läppar. Var inte rädd att jag kommer att frysa av kyssen för det gör jag men bara som hastigast." Hon log mot honom och stannade upp.

Nicolai och Scarlett står still i balsalen, han ser ner på henne. Med ett enda enkelt lyft är hon uppe i hans famn och han pressar försiktigt och mjukt sina iskalla läppar mot hennes i en lång kyss.
"Ingen doft av rosor..." mumlar han när han släpper sina läppar från hennes.