Narnia

De visste att Sam ingick i Ares stugan, så de frågade inte vad som hade hänt utan räckte henne direkt det som skulle fixa till henne på bara några sekunder. Visserligen skulle det ömma där blåmärken satt och allt det där, men smärtan skulle göras oändligt mindre och läkningsprocessen hundra gånger snabbare.
"Det här är ambrosia. Det läker allt, förutom döden. Smakar annorlunda varje gång du äter det, dock alltid något man tycker om", sade en tjej med ett leende på läpparna. "Kanske borde tillägga att om du inte hade varit en av oss så skulle du brännas till döds när du äter det där", tillade hon sedan.

"Bra, då ska jag inte ge det till någon dödlig vän. Det vore inte snällt." ler hon och tar emot den och äter den och andas sen lättat ut, man såg på henne hur hon slappnade av och att all smärta hon hållt tillbaka försvann. Hennes revben läker som om det vore magi och blåmärkerna med, "Tack" säger hon leende.

"Borde jag fråga hur du mår? För jag tror jag vet att du känner dig bättre", sade Andrew med ett leende. Det kunde ju inte ha varit så farligt. Att ta emot och äta lite ambrosia. Han var åtminstone lugnare. Dock ville han hämta en pil och skjuta den som slagit henne lika många gånger som han riktat ett slag eller en spark emot Sam.

Sam ler och skrattar lätt mot honom, "Jag mår och känner mig mycket bättre, tack." ler hon och drar sedan honom lätt ut därifrån då hon fick tillåtelse att gå. Hon ser på honom och ger honom en lätt kyss, "Var inte arg på dem, det är mitt jobb." flinar hon lätt.

"Kan inte direkt säga att det hjälper", sade han med ett leende. Andrew såg dock sedan upp, då han märkte att det inte var tyst längre, utan att de flesta vaknat och gick iväg mot frukosten. Inte tyst, utan de samtalade med varandra. Vissa ropade till varandra, några skrattade åt något skämt och sen fanns det också de som viskade till varandra.

Sam ler lite och rycker på axlarna då fler och fler kommer för frukost. "Inget att göra något åt ändå så ingen ide att bry dig." ler hon lite och tar hans hand för att de skulle gå och äta frukost som alla de andra.

Andrew ler. De börjar gå emot frukosten hand i hand.
"Jag kommer bry mig vare sig du vill eller inte", sade han. När de kom fram till alla borden fick Andrew syn på Chiron. Och han hade inte sitt vanliga leende idag. Han såg snarare bister ut. Andrew sade ett snabbt vi ses sen till Sam och satte sig vid sitt bord. Så snart alla satt ner och var tysta började Chiron prata.
"Någon har stulit Zeus åskvigg. Och han misstänker att Percy Jackson har stulit den. Men det är inte det enda som har hänt. Nyligen har en av oss försvunnit. Han bodde i Hermes stuga, men hade inga bekräftade föräldrar. Så jag utfärdar två uppdrag. Den enda givna är Percy, som måste leta efter åskviggen. Du får välja två stycken som ska följa med dig. Den andra behöver vi frivilliga till. Så, finns det några?", frågade Chiron med ett ansikte som sade att han inte gillade det här ett endaste dugg, att skicka iväg sina så kallade elever.

Ärligt talat så fattade inte Sam ett dugg av detta tal. Jo, Zeus, var inte det typ den största av gudarna. Han var lite blå och var gift med Afrodite som var rosa och fick Herkules som kom ner till människorna och mest var orange? Eller var det andra gudar det handla om i Disneyfilmen Herkules? Eller var han ens blå? Nej, men typ en klänning hade han. Och åskvigg? det var ju en kvast i Harry Potter? Eller var det blixten? Jo, så måste det vara. Och sen hade någon blivit bortrövad och Percy var misstänkt till att stjäla blixten, ja nu fattade hon allt.
Och frivilliga? till uppdrag? det lät kul. Hon söker frågande med blicken not Andrew.

Andrew var chockad. Men inte riktigt lika chockad som alla andra verkade vara. Han visste trots allt om vem som skulle följa med Percy. Och hur det skulle gå. Men det hade inte stått något om ett andra uppdrag. Men det kanske inte hade varit värt att nämna, enligt författaren. Han sökte efter Sams blick, och fångade den snabbt. Han hade nästan förstått att hon skulle vilja gå med på det där uppdraget.
"Jag och Sam är frivilliga till att leta efter den där killen", sade han högt och tydligt.

Sam nickar intygande då Andrew talar, "Ja, vi vill söka efter honom, och hitta honom med." säger hon och ler lätt, det skulle bli kul. Och de hade erfarenhet från Narnia, att kriga och gå på äventyr. Detta skulle bli spännande.